De hänsynslösa passionerna

Den lilla fläkten av förtrollning förblir sig lik vare sig man för första gången ser en dam naken eller i en höghalsad klänning, och de stora, hänsynslösa passionerna har alla sin rot däri att en människa tror sig se sitt hemligaste jag blicka sig till mötes bakom en annans sänkta ögonfransar. Musil
(Fotograf: Aaron Hawks)

Hurry

Except the smaller size
No lives are round –
These – hurry to a sphere
And show and end –
The larger – slower grow
And later hang –
The summers of Hesperides
Are long.

Emily Dickinson
(Fotograf: Okänd)

Vad är väl en bal på slottet

Kungaparet ville ingripa på Tysklands sida 1915, säger DN i en stor rubrik. Hade drottningen, som hade en så bräcklig hälsa, verkligen orkat med skyttegravarnas strapatser? För att inte tala om Kung Gustav? Ragnar Sandberg
(Bild: Skyttegrav i Verdun)

Skugglikt-spöklikt

När vi själva genomgripande förvandlas, förvandlas också våra vänner, som inte har förvandlats, till spöken från vårt eget förflutna: deras röster når oss skugglikt-spöklikt – som hörde vi oss själva, men yngre, hårdare, omognare.
Nietzsche
(Fotograf: Okänd)

God is what

God moves in mysterious ways.
William Cowper

God is dead.
Nietzsche

(Fotograf: Okänd)

Inte jag

Tydligen är det bara på min egen hals mitt huvud inte sitter som det skall; för som bekant vet varje annan människa bättre vad jag borde göra eller inte göra: bara mig själv har jag arma sate inget råd att ge. Är vi inte alla som statyer som fått fel huvuden sig påsatta? – eller hur, min kära nästa? – Fast nej, just du är ju ett undantag. Nietzsche
(Konstnär: okänd)

Dom små groparna från kyssar

en trist
händelsefattig dag
en dag för forskare som står böjda
över resterna av ett forntida skelett
och alltid letar efter sår
letar efter skallskador och knivhugg
och andra tecken
på mord strid och en våldsam död
dom letar aldrig
efter bevis på liv drömmar och kärlek
dom ser inte ränderna av gråt i kraniet
inte dom små groparna från kyssar
dom ser inte dom tydliga spåren
av tankar och själ
dom ser aldrig var skyddsandarna
ristat in sina namn
och att den här kroppen var en stege
en länk mellan himmel och jord
hela tiden missar dom det väsentliga
och ser inte märket
det fullt synliga greppet om handleden
från någon
som förde den här människan över floden
ledde henne in i trädens skugga

Bruno K. Öijer
(Fotograf: Okänd)

Jag har en skuggsida i mig

När jag tänker på honom mår jag illa i hjärtat, jag ljög för honom i ett år, jag säger till mig själv att jag är som mamma, att jag har en skuggsida i mig och att den blir större med tiden. En gång sa pappa att mamma hade lämnat honom för att han inte älskade livet tillräckligt mycket, hon stod inte ut med den där olyckan i djupet av hans ögon längre, den gav eko åt hennes egen olycka, hon sa att det inte var bra för henne, för hennes själ, att hon behövde en stark person vid sin sida som kunde svetsa ihop hennes svagheter. Jag vet inte om kärleken innebär slutet på tomheten, slutet på ensamheten, slutet på svindeln. Jag vet inte om man kan leva utan att känna skräck, och jag vet hur som helst inte om kärleken verkligen existerar, om det inte bara är något som folk har hittat på för att slippa vara så rädda för livet. Nina Bouraoui
(Fotograf: Eric Kellerman)

Vi har känt varandras eld och smärta

Min mun vandrar över ditt ansikte.
Mina ögon följer din landskapslinje
från höften upp mot skuldrans
vita udde.
Mina händer stryker över din hud
som över ett okänt tyg.
Så vill jag pröva att du finns
så vill jag höra ekot
återvända.

Alltmera fjärran darrar lönnens grenar
och rummets fönster växer ut mot havet.
Men vi har känt varandras eld och smärta
och natten
så låt natten falla över dessa brända
ord och vingar.

O skuggor
o vilda kärlek mellan skuggor.

Werner Aspenström
(Fotograf: Nan Goldin)

Jag drömde om din hud

Jag drömde om din hud som gick över i min, jag mådde bra i dig, på dig, överallt omkring dig, jag var hård, jag var mjuk, jag var världen och frånvaron av världen, vi hade ingen tid längre, ingen rymd, vi var all tid i världen, all rymd, jag hörde hur snön föll långt bort i fjärran, i en annan trädgård, jag kände hur all sommarens eld penetrerade oss, vårt blod steg samtidigt, från hjärtat till huvudet som två förgiftade pilar, vi bytte saliv med varandra, jag kände mig starkare för jag kunde betrakta dig inifrån, himlen var inte blå, den var röd som våra blodådror som korsar varandra, vi förlorade oss i varandra och sedan fick vi tillbaka vår historia. Nina Bouraoui
(Fotograf: Juergen Kirchhoff)

Klipper ut dej från trottoaren

du går nerför
den här långa breda avenyn
det är svalt och vackert
träden skummar
över dom vita husfasaderna
som om stammarna skakats
fyllda med ett kolsyrat grönt vin
du tänker inte på något speciellt
och låter blicken glida över trafiken
över uteserveringarna
och havet av fönsterrutor
det är en bra dag
en dag när man bara följer med strömmen
allt svävar och flyter
och tanken har aldrig slagit dej
men i ett av fönstren
många våningar upp och bort
står en kvinna eller man vilken som helst
och använder sina ögon som saxar
klipper ut dej från trottoaren
och håller upp dej i handen
synar dej som en pappersfigur
och går tillbaka in i lägenheten
följer en impuls
bränner upp dej över ett stearinljus
eller nynnar och kysser dej
stoppar in dej under kudden

Bruno K. Öijer
(Fotograf: Antanas Sutkus)

Jag tog emot livet

Jag tog emot livet som ett sår, och jag har förbjudit självmordet att läka ärret. Isidore Ducasse

(Fotograf: Juliana Gutierrez)

Att operera det som inte finns

Mödomshinna är ett missvisande namn eftersom det inte finns någon hinna i egentlig bemärkelse. Den anatomiska benämningen är hymen, en krans av slemhinneveck som sitter någon centimeter från slidmynningen.
 Hos en liten flicka kan veckens flikar vara delvis sammanväxta. Men i takt med att flickan växer, växer också hymen – som ser väldigt olika ut kvinnor emellan.
 Det går inte att se på en kvinnas hymen om hon har haft samlag eller inte. Läkartidningen

Oren som synden

När en kvinna har menstruation och det kommer blod från hennes kropp, varar orenheten i sju dagar. Den som rör vid henne är oren till kvällen. Allt hon ligger på medan hon har sin menstruation blir orent, och allt hon sitter på blir orent. Den som rör vid hennes bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. Den som rör vid något hon har suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. Om det ligger något på bädden eller där hon har suttit och någon rör vid detta, är denne oren till kvällen. Om en man har samlag med henne, blir han oren av hennes menstruation i sju dagar. Allt han ligger på blir också orent.
Om en kvinna har en blödning som varar flera dagar utan att det är hennes menstruation, eller om menstruationen varar onormalt länge, är hon oren så länge blödningen pågår, liksom hon är det vid sin menstruation. Allt hon ligger på under sin blödning blir som det hon ligger på under menstruationen, och allt hon sitter på blir orent, liksom vid menstruationen. Den som rör vid något av detta blir oren och skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen.
När kvinnan renas efter blödningen, skall hon låta det gå sju dagar. Sedan är hon ren.
Den åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor och lämna dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet.
Prästen skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Så skall prästen inför Herren bringa försoning åt henne för den blödning som gjort henne oren. Tredje Moseboken
(Fotograf: Haggis Chick)

Do you mind the mindless mind

We will gradually become indifferent to what goes on in the minds of other people when we acquire an adequate knowledge of the superficial and futile nature of their thoughts, of the narrowness of their views, of the paltriness of their sentiments, of the perversity of their opinions, and of the number of their errors… We shall then see that whoever attaches a lot of value to the opinions of others pays them too much honour.
Schopenhauer
(Fotograf: Dmosia)

Påtvingad hans värden och lagar

Det är detta ”monster utan motstycke”, sig själv, som han omfamnar när han i sina armar håller den varelse som för honom sammanfattar Världen och som han har påtvingat sina värden och sina lagar. När han förenar sig med denne andre, som han har gjort till sin, är det således hans förhoppning att han ska nå sig själv. Som skatt, byte, lek och risk, musa, vägvisare, domare, medlerska och spegel är kvinnan i den Andre i vilken subjektet kan överskrida sig själv utan att bli begränsad, den som motsätter sig honom utan att förneka honom; hon är den andre som låter sig införlivas utan att upphöra att vara den Andre. Och därigenom blir hon så nödvändig för mannens glädje och triumf att man kan säga att om hon inte hade funnits skulle männen ha uppfunnit henne.
De har uppfunnit henne. Men hon existerar också bortsett från deras uppfinning. Det är därför hon samtidigt är inkarnationen av deras dröm och dess misslyckande. Det finns inte en kvinnobild som inte genast ger upphov till dess motsats: Hon är Livet och Döden, Naturen och Förkonstlingen, Ljuset och Mörkret. Ur vilken aspekt vi än betraktar henne finner vi alltid samma svängning, eftersom det oväsentliga med nödvändighet återgår till det väsentliga.
Simone de Beavoir
(Fotograf: Jose Manchado)

Den insiktsfulles dilemma

Förmodligen är kunskapen liten om vad försvarsunderrättelseverksamhet är för något. Fredrik Reinfeldt
(Konstnär: Banksy)

Ju mer påtaglig döden är

Jomen, eftersom alla är medvetna om att de en dag ska dö, är de tvungna att på allvar tänka igenom livets mening. Visst är det så? Om man bara levde vidare på samma sätt i all evighet skulle väl ingen på allvar fundera på sådana saker. Vad skulle det vara för vits med det? Även om det fanns någon sorts behov av det, skulle man väl tänka: ' Det finns hur mycket tid som helst att tänka på det, det tar jag tag i någon annan gång.' Men så är det ju inte för oss. Vi måste tänka på det nu, i det här ögonblicket. Imorgon eftermiddag kan man ju bli överkörd av en lastbil och dö. Om tre dagar kanske du har dött av svält därnere på botten, Nyckelfågeln. Eller hur? Ingen vet vad som ska hända. Därför måste vi dö för att utvecklas. Jag tror i alla fall att det är så. Ju mer påtaglig och väldig dödens existens är, desto mer intensivt tänker vi på olika saker. Hakuri Murakami
(Fotograf: Sauco)

Den tunna huden mellan människor

SISTER WHITE: Bara de som kan ta in alla sina sidor kan bli lyckliga. Ondska finns överallt och i oss alla. Det handlar bara om förmågan respektive oförmågan att härbärgera smärta. Den tunna linjen skiljer oss åt liksom den tunna huden mellan människor. Det tjänar ingenting till att förneka sina mörkaste sidor.
VALERIE: Mina svartaste sidor är mina vackraste sidor.

Sara Stridsberg
(Fotograf: Okänd)

Mot det sannas tyranni

Till och med om vi vore så tokiga att vi betraktade alla våra åsikter som sanna, så skulle vi väl ändå inte vilja att enbart de existerade -: jag kan inte förstå varför sanningens envälde och allsmäktighet vore önskvärt; för mig vore det tillräcklig om den ägde stor makt. Men den måste kunna kämpa och ha motståndare, och man måste då och då också kunna hämta sig från den i det osanna, - annars blir den långtråkig, kraft- och smaklös, och likaledes blir vi. Nietzsche
(Konstnär: Jeremy Geddes)

Skojade om

I mars kom jag hit, till Werner Silferskölds på psykiatriska kliniken för att få pröva hans berömda sk sömnkur. I maj satt Katarina, min bästis på psyket, och jag i soldiset på avdelningens altan och såg ut över stad och hav och på äppelträden nedanför. Skojade om att vi nog är kvar när äpplena är mogna. Nu är äpplena för länge sedan avplockade. Katarina vilar i novembermullen. Sonja Åkesson
(Fotograf: Alina Lebdeva)

Thoughts

Thoughts are the shadows of our feelings – always darker, emptier, and simpler. Nietzsche
(Konstnär: Anthony Christian)

I mitten av mig själv

Livet har slagit många spikar i mig, så många att jag kan visa människorna ett järnhårt ansikte. I mitten av mig själv men bara där är jag ännu kött och blod; därför håller jag helst till i mitten av mig själv. Jag är tjugotvå år gammal men det förefaller mig otroligt. En levande anakronism. Är det fult att inte ”vara ung” så länge man är det? Men jag är ung så fort jag får vara i fred. Bara då jag kommer i sällskap känner jag mig otroligt gammal. I mitten av mig själv är jag nyfödd var morgon. Gunnar Ekelöf
(Fotograf: Okänd)

Skuren

Jag är mig själv nog
Men Gud har skurit mig i två delar
Därför.


Gunnar Ekelöf
(Fotograf: Bill Tong)

Djup och tråkighet

Hos djupa människor som i djupa brunnar dröjer det ett tag innan det som faller i dem har nått botten. Betraktarna, som för det mesta inte väntar länge nog, uppfattar lätt sådana människor som okänsliga och stela - eller också tråkiga. Nietzsche
(Fotograf: Dmosia)

Best B.C. or A.D.

Det är inte slut än, och jag har till råga på allt en fråga som är svår att besvara: Hur länge kan man ha choklad liggande utan att den blir dålig? Kafka
(Skulptur av Jesus på korset: Cosimo Cavallaros ”My Sweet Lord” helt i choklad)

Sådan är min själ

Man läser i gamla berättelser att en flod förälskade sig en flicka. Sådan är min själ, som en flod som älskar dig. Än är den lugn och låter din bild spegla sig djupt och orörligt i sig. Än inbillar den sig att den har fångat din bild, då svallar dess våg för att hindra dig från att åter komma undan. Än krusar den sakta sin yta och leker med din bild, ibland har den tappat bort den, då blir dess våg svart och förtvivlad. – Sådan är min själ: som en flod som har förälskat sig i dig. Kierkegaard
(Fotograf: Powrót)

Allt som ligger närmast

Det finns en framhycklad missaktning för allt som människor faktiskt finner viktigast, allt som ligger närmast. Det heter till exempel: ”Man äter bara för att leva” – en förbannad lögn, liksom den som vill göra fortplantningen till avsikten med all vällust. Omvänt är upphöjelsen av ”de viktigaste tingen” nästan aldrig riktigt äkta : Präster och metafysiker har på dessa områden visserligen vant oss vid ett språkbruk fullt av förljugna överdrifter, men inte lyckats stämma om den känsla som trots allt ser dessa viktigaste ting som mindre viktiga än de föraktade närmsta. – En beklaglig följd av detta dubbla hyckleri är hur som helst att man inte ägnar dessa närmsta ting, till exempel mat, bostad, kläder, umgänge, någon fortlöpande fördomsfri och allmän eftertanke och omgestaltning, utan vänder sitt intellektuella och konstnärliga allvar från det såsom någon ovärdigt; så att gammal vana och lättsinne på den punkten lätt får övertaget bland de ouppmärksamma, framför allt den oerfarna ungdomen: medan å andra sidan våra ständiga försyndelser mot kroppens och själens mest elementära lagar driver in oss alla, yngre som äldre, i förnedrande beroende och ofrihet – jag menar det i grund och botten onödiga beroende av läkare, lärare och själasörjare som alltjämt håller hela samhället i ett järngrepp. Nietzsche
(Fotograf: Bill Tong)

Regeringen och FRA: Resistance is futile, you will be assimilated

Att i denna kollektiva värld (det kollektiva i den, från vilket ingen individuell räddning är möjlig, är vansinnet och undergången), att i denna kollektiva värld förbli privatmänniska och hålla ut som privatmänniska; ett mera heroiskt företag skulle jag för ögonblicket knappast kunna formulera. Imre Kertész
(Fotograf: okänd)

Gladelig spaning FRA alla oss mot alla er

Troligen hörde hon ändå inte till tankepolisen, men å andra sidan var det just amatörspionerna som var de allra farligaste. Han visste inte hur länge hon hade suttit och sett på honom, men kanske var det i hela fem minuter, och det var möjligt att han inte haft ansiktet under perfekt kontroll. Det var ytterst farligt att låta tankarna irra om man befann sig på någon offentlig plats eller inom synhåll för en teleskärm. Helt små saker kunde förråda en. En nervös ryckning, en omedveten min av oro, en vana att tala för sig själv – vad som helst som antydde någonting avvikande, någonting som man behövde dölja. I varje fall var det straffbart att visa upp ett olämpligt ansiktsuttryck (till exempel se tvivlande ut inför en segerbulletin). Det fanns till och med ett nyspråksord för saken: krimmin hette det.
George Orwell
(Fotograf: Misha Gordin)

Skenbart oberoende

Så länge vi inte känner oss beroende av något anser vi oss oberoende; ett felslut som visar hur stolt och härsklysten människan är. För när hon här antar att hon under alla omständigheter skulle märka och inse ett beroende hon hamnat i, utgår hon från att hon annars åtnjuter oberoende och därför skulle få en motsatt upplevelse om hon undantagsvis förlorade det. – Men tänk om det förhåller sig tvärtom: att hon alltid lever i ett mångfaldigt beroende men tror sig fri när hon på grund av lång tillvänjning inte längre känner kedjans tryck? Bara nya kedjor upplevs som ett lidande: - ”Viljans frihet” betyder i själva verket inget annat än att inte känna nya kedjor. Nietzsche
(Bild: okänd)

I din närhet

I ensamhetens tid har min tunga bränt
att säga dig det vackra jag drömt och känt -
men i din närhet
min tanke somnar,
min port är stängd,
och hjärtat domnar.


Karin Boye
(Fotograf: Okänd)

Dammsamlare

Jag kan aldrig förstå hur någon kan sätta sig att äta en god lunch i trevligt sällskap vid dukat bord och tillbringa tiden med att tala om vardagliga ting, mer eller mindre samma ämnen, dag efter dag, när hela artens kollektiva erfarenhet och verk av stora mästare ligger och samlar damm vart man än tittar. George Klein
(Fotograf: Okänd)

Ljuset är du

Ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!

Karin Boye
(Fotograf: Theo Moustakas)

Intelligent design, the most adaptable to change

It is not the strongest of the species that survives, nor the most intelligent that survives. It is the one that is the most adaptable to change. Charles Darwin
(Fotograf: okänd)

Det verkliga traumat

Varför "trauma"? Inte därför att man har mördat sex miljoner människor, utan därför att det har varit möjligt att mörda sex miljoner människor. Imre Kertész
(Fotograf: Nazif Topcuoglu)

I umgänget med andra

Allvarligt tänkande människor upplever sig i umgänget med andra som komedianter, eftersom de då, för att bli förstådda, alltid först måste låtsa sig en yta. Nietzsche
(Fotograf: Andres Serrano)

Framtiden finns i vår historieförfalskning

Framtiden, den är bara en likgiltig tomhet som inte intresserar någon, medan det förflutna är fullt av liv och dess ansikte irriterar oss, retar, förödmjukar, så att vi vill förinta det eller måla om det. Människorna vill vara framtidens herrar bara för att kunna ändra det förflutna. De kämpar om tillträde till de laboratorier där fotografier retuscheras och levnadsbeskrivningar och historia skrivs om. Milan Kundera
(Konstnär: Banksy)

Att våga störa

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Eeva Kilpi
(Fotograf: Dmosia)

Din egen historia

För att bli kvitt historiens mardröm måste man först erkänna historiens existens. Man måste känna till historien. Annars kan den komma att återuppstå på det gamla vanliga viset, som mardröm, som Hamlets vålnad. Man måste först analysera den, först därefter kan man ta avstånd från den, bli kvitt den. Mycket viktiga delar av vår historia har alltför länge helt enkelt trängts bort. Heiner Müller
(Fotograf: Aaron Hobson)

Den helige Ande leder...

En halvblind hatar alla författare som svävar ut. Om de visste med vilken förbittring han slår igen en bok när han märker att författaren behöver femtio sidor för att meddela fem tankar: en förbittring över att nästan utan lön för mödan ha riskerat återstoden av sin syn. – En halvblind ansåg: alla författare har svävat ut. – ”Också den helige Ande?”. – Också den helige Ande. Men han hade lov att göra det; han skrev för helblinda. Nietzsche
(Fotograf: Dmosia)

Syllogismens betydelse

En syllogism kan varken åstadkomma en lyckad majonäs eller trösta ett gråtande barn. Simone de Beauvoir
(Fotograf: Alina Lebedeva)

Förlåt mig

Förlåt mig då, jag kan inte annat:
Jag sörjer dig som vore du min egen,
och grips av avund när jag hör någon gråta.
Att kunna gråta denna hemska tid,
begråta dem som ligger kastade i klyftan…
Men innan tårarna når ögonvrån,
har vätskan dunstat bort och kvar finns ingen svalka.

Anna Achmatova
(Fotograf: Alina Lebedeva)

En futil verksamhet

Livet: tid som vi slösar bort på till stor del gagnlösa saker. Den ”heliga människans” främsta karaktärsdrag är måhända inte så mycket besattheten, monomanin, utan snarare avskyn för slöseriet med tiden. Tiden bär det oväsentligas stämpel ända tills dess ohyggliga befallning uppfylls: ålderdom och död. – I Europa löser man alla problem med arbete, rättare sagt med arbetstjänst. Gå igenom tunneln och möta myllret vid andra änden. Vart hastar de? – Detta är inte den billiga frågan om döden utan det faktum att det oväsentliga är så viktigt för dem. Uppstigningen på morgonen, därefter hygienen, familjen, sedan samfärdsmedlen; åtta timmars arbete – en mestadels futil verksamhet som har föga med livet att skaffa, sedan inköpen, på nytt samfärdsmedlen, viss förströelse – om möjligt återigen av ett slag som har föga med livet att göra, i bästa fall ett samlag, och avslutningsvis sömnen eller den nattliga sömnlösheten. De lever sitt liv utan att över huvud taget ta del i sitt liv, och det som ändå sker måste de i slutänden likväl betrakta som sitt liv. Imre Kertész
(Fotograf: Aaron Hobson)

Ensam

Jag sprang ut och ropade och skrek
att jag inte tålde se det,
jag tålde inte känna det.
Men det var intet att göra åt.
Jag var redan smittad.

Jag sprang runt och ropade och skrek
att jag inte tålde känna det,
att jag var redan smittad.
Alla flydde förskräckta.
Mänskorna och djuren knölade sig in i sina hål.

Jag var fullständigt ensam.
Jag sprang runt och ropade och skrek
att jag inte tålde känna det
att jag var redan smittad
att jag var fullständigt ensam

att jag inte tålde känna det.

Sonja Åkesson
(Fotograf: Ixone Sadaba)

Jag var den som var dömd

Jag hade fått en skärva i ögat som såg fel, och mitt liv skulle gå åt till att se rätt; se rätt där skärvan lät mej se fel. Jag var märkt av astigmatism. Jag var en utomstående, en annorlunda. Jag var den som var dömd att bara gå förbi. Ragnar Sandberg
(Fotograf: Dr. Joanne)

Man återhämtar sig aldrig

Pappa säger att de döda blir alltmer närvarande ju längre livet lider, liksom saknaden, liksom sorgen; man återhämtar sig aldrig när ens närmaste har dött; livet skapas också av de frånvarande som får människors hjärtan att förtäras av längtan. Nina Bouraoui
(Fotograf: F. Monteiro)

Skuggor av fantasier, önskningar och drömmar

Den tanken är gammal att livet är ett skuggspel i vilket vi spelar med som skuggor. Skuggor av vad? Vår fantasi fylld av önskningar och drömmar ger emellertid detta skuggspel en sorts realitet, men en realitet som då och då rämnar eller rentav upphör att vara verklig och som ger oss ett uppvaknande av smärtsam, ohygglig klarsyn.
Många försöker att bryta sig ut från scenen till en verklighet som liknar skuggspelets, men som på väsentliga punkter är annorlunda till sitt innersta väsen. Vi söker att konkretisera vårt andliga och intellektuella medvetande och ge det en form som vi anar är den, varav skuggorna bara är irrande och tomma bilder. Detta är deras olycka, deras som gör försöket, om försöket inte kröns med en fullständig framgång. Ty själva utbrytningen är inte nog. Den ger oss vissheten om att den scen vi lämnat är ett bedrägeri, men den behåller oss fortfarande i ovisshet om den realitet vi inte förmår att förverkliga. Och därmed är vi ännu olyckligare än de olyckliga skuggor som tror på sin verklighet i skuggspelet.
Materien har den form och det utseende som vår tanke, våra känslor och impulser gen den. Kunde vi se dessa miljarder tankar, impulser och känslor skulle vi se dem som knippen av utstrålningar från alla de mänskor som befolkar vår jord i detta ögonblick, och vi skulle se dem forma de köttmassor som rör sig på dess yta, forma träden och växterna och böja universum under tyngden av den kraft de utgör. Vår jord och rymden omkring den är en materialisering av impulserna från våra intellekt och kroppar, men vi tror eller fattar det inte…Ragnar Sandberg
(Fotograf: Matias Troncoso)

Skam och prydnad

Vad har könsakten, som är så naturlig, så nödvändig och så riktig, gjort människorna eftersom de inte vågar tala om den utan att skämmas och håller den utanför allvarliga och anständiga samtal? Djärvt säger vi ”döda”, ”stjäla”, ”förråda”, men det här vågar vi bara mumla om. Betyder det att ju mindre vi andas om saken i ord, desto mera plats får vi ge det i tankarna?
Det är roligt att de ord som används minst, skrivs minst och förtigs mest, de är de som är mest allmänt kända. Hur gamla och unga och goda och onda vi än är finns det ingen som inte känner till dem lika väl som ordet ”bröd”. De inpräglas i oss alla utan att uttryckas, utan ljud och utan form. Det är också roligt att det är skydd, så att det är ett brott att dra fram den, till och med för att anklaga och döma den. Tukta den vågar vi bara med omskrivningar och bilder. Vilken tillgång för en brottsling att vara så motbjudande att domarna anser det fel att se och röra honom: han går fri och räddas tack vare sin stränga förkastelsedom.
Jag undrar om det inte blir som med böcker: de blir mycket lättare att sälja och sprids mycket mer när de blir förbjudna. Själv tar jag Aristoteles på orden: han säger att blygsel är en prydnad för ungdomen men en skam för ålderdomen. Montaigne
(Fotograf: Sarah Small)

Dörrar

Barnet ser liksom den vuxne dörrar i allt det upplever och lär sig: men för barnet är det ingångar, för den vuxne bara genomgångar. Nietzsche
(Fotograf: Dmosia)