Hej Anonym! Jag är inte helt säker på din fundering runt Nietzsches känsloliv. Undrar du hur han själv hade det med sitt känsloliv? Eller är frågan mer generell, hur det är med ”stora” tänkare och deras känsloliv? Eller menar du att aforismen får dig att fundera på hans känsloliv?
Jag vet inte så mycket om hur Nietzsche hade det med sitt känsloliv. Men jag vill hävda att han hade imponerande insikter i hur det är att vara människa. Det är inte så att han alltid träffar rätt, men han får många av sina läsare att tänka efter. Han får oss läsare att tänka över hur det är att vara människa, hur våra tankar ser ut och hur genomtänkta de verkar, hur våra tankar står i relation till vårt känsloliv. Inte så sällan kan hans ord vara svåra att läsa, de blottar en, för vissa direkt obehagliga.
I aforismen som man kan tolka lite olika, tycker jag att han faktiskt belyser känslornas många gånger komplexa natur. Han upphöjer känslolivet i förhållande till idéerna, tankarna. De senare hade under lång tid, och har på sätt och vis det fortfarande, en högre status. Jag menar då att vissa fortfarande tror att om man bara tar bort känslorna så kan vi fatta klokare beslut. Som väl är så håller detta synsätt på att försvinna. Men Nietzsche var före sin tid.
Jag är ledsen om jag fullständigt missförstått din undran, men så gick jag också på känsla. Mina tankar är lite mörkare, tommare och enklare.:)
Jag läste citatet som att tanken är känslans skugga och att de är sammanlänkade, även om tanken oftast är mörkare, tommare och enklare. Och, sometimes, hinner tanken inte med känslan. Lite som Lucky Luke - han sköt ju snabbare än sin egen skugga.
Nietzsches tankar var knappast tomma eller enkla - mörka kanske. Så, då tänkte jag att hans känslor borde varit så mycket mer - kanske stormade det rejält i hans inre. Var han en vulkansjäl? Vem vet.
Sedan har vi nästa steg, när man i ord ska uttrycka det man känt och tänkt. Där blir det än knepigare. Ofta går det inget vidare och så som jag tolkar Nietzsche så är det inte så konstigt: om tanken är en skugga är det stor risk att orden vi yttrar är döda.
Nietzsche sätter fingret på just den punkt som utmärker en stor tänkare. Känslor är svåra att pränta ner i ord. Jag håller med anonym som skriver: [om tanken är en skugga är det stor risk att orden vi yttrar är döda.]Jag kunde inte sagt det bättre själv. Tack för att du beskriver det jag känner i ord!
Tankar är mörkare än känslor för att vi människor tenderar att tro att saker är värre än vad de är. Tommare för att så fort en känsla beskrivs i ord har vi tagit distans till känslan och på så sätt blir orden tommare än vad känslan någonsin kan uppfattas. På samma sätt är en tanke så mycket enklare en känsla på grund av att det är svårt att beskriva det man känner. Visst har det funnits stora tänkare och poeter som kan beskriva känslor med de är få.
Hej Anonym! Du sätter verkligen ord på tankarna! Synnerligen väl formulerat i sin klarhet. Dessutom så håller jag med dig att det är få förunnat att kunna formulera sig på ett sådant sätt att en stor mängd människor kan känna sig mindre ensamma i sina känslor när de läser vad poeten eller författaren skrivit.
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
6 kommentarer:
Nietzsche, en stor tänkare - sägs det. Undrar vad det säger om hans känsloliv?
Hej Anonym! Jag är inte helt säker på din fundering runt Nietzsches känsloliv. Undrar du hur han själv hade det med sitt känsloliv? Eller är frågan mer generell, hur det är med ”stora” tänkare och deras känsloliv? Eller menar du att aforismen får dig att fundera på hans känsloliv?
Jag vet inte så mycket om hur Nietzsche hade det med sitt känsloliv. Men jag vill hävda att han hade imponerande insikter i hur det är att vara människa. Det är inte så att han alltid träffar rätt, men han får många av sina läsare att tänka efter. Han får oss läsare att tänka över hur det är att vara människa, hur våra tankar ser ut och hur genomtänkta de verkar, hur våra tankar står i relation till vårt känsloliv.
Inte så sällan kan hans ord vara svåra att läsa, de blottar en, för vissa direkt obehagliga.
I aforismen som man kan tolka lite olika, tycker jag att han faktiskt belyser känslornas många gånger komplexa natur. Han upphöjer känslolivet i förhållande till idéerna, tankarna. De senare hade under lång tid, och har på sätt och vis det fortfarande, en högre status. Jag menar då att vissa fortfarande tror att om man bara tar bort känslorna så kan vi fatta klokare beslut. Som väl är så håller detta synsätt på att försvinna. Men Nietzsche var före sin tid.
Jag är ledsen om jag fullständigt missförstått din undran, men så gick jag också på känsla. Mina tankar är lite mörkare, tommare och enklare.:)
Tack för kommentaren!
Jag läste citatet som att tanken är känslans skugga och att de är sammanlänkade, även om tanken oftast är mörkare, tommare och enklare. Och, sometimes, hinner tanken inte med känslan. Lite som Lucky Luke - han sköt ju snabbare än sin egen skugga.
Nietzsches tankar var knappast tomma eller enkla - mörka kanske. Så, då tänkte jag att hans känslor borde varit så mycket mer - kanske stormade det rejält i hans inre. Var han en vulkansjäl? Vem vet.
Sedan har vi nästa steg, när man i ord ska uttrycka det man känt och tänkt. Där blir det än knepigare. Ofta går det inget vidare och så som jag tolkar Nietzsche så är det inte så konstigt: om tanken är en skugga är det stor risk att orden vi yttrar är döda.
Hej anonym! Synnerligen väl uttryckt. Där ligger jag i lä.
Tack för kommentaren!
Nietzsche sätter fingret på just den punkt som utmärker en stor tänkare. Känslor är svåra att pränta ner i ord. Jag håller med anonym som skriver: [om tanken är en skugga är det stor risk att orden vi yttrar är döda.]Jag kunde inte sagt det bättre själv. Tack för att du beskriver det jag känner i ord!
Tankar är mörkare än känslor för att vi människor tenderar att tro att saker är värre än vad de är. Tommare för att så fort en känsla beskrivs i ord har vi tagit distans till känslan och på så sätt blir orden tommare än vad känslan någonsin kan uppfattas. På samma sätt är en tanke så mycket enklare en känsla på grund av att det är svårt att beskriva det man känner.
Visst har det funnits stora tänkare och poeter som kan beskriva känslor med de är få.
Hej Anonym! Du sätter verkligen ord på tankarna! Synnerligen väl formulerat i sin klarhet. Dessutom så håller jag med dig att det är få förunnat att kunna formulera sig på ett sådant sätt att en stor mängd människor kan känna sig mindre ensamma i sina känslor när de läser vad poeten eller författaren skrivit.
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar