En annan sak om delad: om en process har startats kan man bli två personer, en ny, och en gammal. Och de "byts av" lite nyckfullt, man kan inte påverka det. När man i början blir "ny" för några timmar, känns det kanske främmande, ja man kan t o m känna sig hemlös. Sen kommer "den gamla" tillbaka, och så byts det av. Det kan bero på en person som influerar en på ett sätt som man aldrig förut varit med om... t ex. Bra, men lite påfrestande med hemlösheten.
Hej Rosenkugel! Mycket intressant observation. Det är verkligen ett intressant fenomen hur man kan delas i två personer och då även känna ett främlingskap inför sig själv, tom hemlöshet, som du skriver.
Ofta sker dessa övergångar långsamt, vi förändras med tiden och varken vi eller vår omgivning noterar det, förrän någon påpekar hur man var i sitt förflutna. Utveckling, en form av transformation.
Men ibland sker det på det sätt som du beskriver, det finns en helt annan medvetenhet om skeendet och växlingen mellan det gamla och nya.
Kanske är det därför det ofta är så intressant att konfronteras med udda människor, individer som påverkar en och ställer ens egen personlighet i rampljuset? Ridån går upp, ett skådespel där vår egen roll på livets scen blir tydligt och uppmätt.
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
2 kommentarer:
En annan sak om delad: om en process har startats kan man bli två personer, en ny, och en gammal. Och de "byts av" lite nyckfullt, man kan inte påverka det. När man i början blir "ny" för några timmar, känns det kanske främmande, ja man kan t o m känna sig hemlös. Sen kommer "den gamla" tillbaka, och så byts det av. Det kan bero på en person som influerar en på ett sätt som man aldrig förut varit med om... t ex. Bra, men lite påfrestande med hemlösheten.
Hej Rosenkugel! Mycket intressant observation. Det är verkligen ett intressant fenomen hur man kan delas i två personer och då även känna ett främlingskap inför sig själv, tom hemlöshet, som du skriver.
Ofta sker dessa övergångar långsamt, vi förändras med tiden och varken vi eller vår omgivning noterar det, förrän någon påpekar hur man var i sitt förflutna. Utveckling, en form av transformation.
Men ibland sker det på det sätt som du beskriver, det finns en helt annan medvetenhet om skeendet och växlingen mellan det gamla och nya.
Kanske är det därför det ofta är så intressant att konfronteras med udda människor, individer som påverkar en och ställer ens egen personlighet i rampljuset? Ridån går upp, ett skådespel där vår egen roll på livets scen blir tydligt och uppmätt.
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar