tisdag 31 juli 2007

Vad har jag gjort er för ont?


’Don’t worry,’ the nurse grinned down at me. ‘Their first time everybody’s scared to death.’
I tried to smile, but my skin had gone stiff, like parchment.
Doctor Gordon was fitting two metal plates on either side of my head. He buckled them into place with a strap that dented my forehead, and gave me a wire to bite.
I shut my eyes.
There was a brief silence, like an indrawn breath.
Then something bent down and took hold of me and shook me like the end of the world. Whee-ee-ee-ee-ee, it shrilled, through an air crackling with blue light, and with each flash a great jolt drubbed me till I thought my boned would break and the sap fly out of me like a split plant
I wondered what terrible thing it was that I had done. Sylvia Plath
(Foto: Alfred Stieglitz)

måndag 30 juli 2007

Bakom masken finns likgiltigheten


Därute i mörkret där du påstår att du vistas - där vi alla förmodligen vistas som små dumma himlakroppar - i det mörkret finner du ingen som lyssnar till din klagan eller rörs av dina lidanden. Tvätta dina tårar och spegla dig i din likgiltighet. Av mig kunde du ha fått en ört att laxera ut dina evighetsbesvär, nu tycks det vara för sent. Men känn i alla fall i de sista minuterna den oerhörda triumfen att rulla med ögonen och röra på tårna. Ingmar Bergman
(Målning: Klimt)

söndag 29 juli 2007

Va? Är han död? Han leve, hurra…


Kanske älskar vi inte livet tillräckligt? Har ni lagt märke till att döden är det enda som väcker känslorna till liv? Liksom vi älskar de vänner som just gått ifrån oss, inte sant? Tänk vad vi beundrar de läromästare som inte längre talar därför att de har munnen full av jord! Då kommer hyllningen på ett fullt naturligt sätt, den där hyllningen som de kanske i hela sitt liv hade väntat på att vi skulle bringa dem. Men vet ni varför vi alltid är rättvisare och mer generösa mot de döda? Skälet är enkelt! Vi har inga förpliktelser mot dem. De låter oss behålla vår frihet, vi kan ta god tid på oss att passa in hyllningen mellan cocktailen och en vacker älskarinna, det vill säga i förbifarten.
Albert Camus
(Fotograf: Jan Saudek)

lördag 28 juli 2007

Jag mötte dig i natten


I died for beauty but was scarce
Adjusted in the tomb,
When one who died for truth was lain
In an adjoining room.

He questioned softly why I failed?
"For beauty," I replied.
"And I for truth, the two are one;
We brethren are," he said.

And so, as kinsmen met a night,
We talked between the rooms,
Until the moss had reached our lips,
And covered up our names.
Emily Dickinson

fredag 27 juli 2007

Jag tror på den oskrivna boken och den fulländade kärleken


Jag är rädd för att skriva och jag är rädd för att älska. Jag tror på den oskrivna boken, på boken som man känner till men som man inte kan skriva; jag tror på den där oförmågan liksom jag tror på den fulländade kärleken. Jag tillhör en enda person. Jag tillhör flera böcker, för jag har redan haft flera liv. Nina Bouraoui
(Foto: Harry Benson på Christy Turlington)

torsdag 26 juli 2007

Ur ordning föds dödandet


Jag har en så konstig känsla: jag tycker att jag förstår varför vi i det militära, som har den största ordningen, på samma gång måste vara redo att vilket ögonblick som helst offra våra liv. Jag kan inte förklara varför. På något sätt övergår ordning i behovet att döda. Musil
(Foto: Horace Bristol)

onsdag 25 juli 2007

Människan är ett rep


Människan är ett rep, knuten emellan djur och övermänniska – ett rep över en avgrund. Ett farligt över, ett farligt på vägen, ett farligt blicka tillbaka, ett farligt rysa och bliva stående. Vad är stort i människan, det är att hon är en brygga och intet mål: vad älskas kan i människan, det är att hon är en övergång och en undergång. Nietzsche
(Fotograf: Jan Saudek)

tisdag 24 juli 2007

Jag är naken inför mig själv


Människor som umgås med andra har lärt sig att se sig själva i speglar på samma sätt som deras vänner ser dem. Jag har inga vänner: är det orsaken till att min kropp är så naken? Man skulle kunna säga – ja, man skulle kunna säga att den är naturen utan människor. Sartre

måndag 23 juli 2007

Jag ser tvärtigenom en människa


Tron ni att man lefver som en enstöring för att fördjupa sig i tankens och fantasiens verldar utan att dett lemnar spår. Snillets stämpel står på min panna och jag ser tvärtigenom en människa, just därför umgås jag med högst få eller snarare med inga.
Carl Fredrik Hill
(Fotografi: Andreas Feininger på Dennis Stock)

söndag 22 juli 2007

Stäppvargen finns mitt ibland oss


En egendomlig motsättning till min lidelse för social rättvisa och social plikt bildade en utpräglad brist på behov att umgås med andra människor och människogrupper. Jag är en enstöring, som aldrig i själ och hjärta har känt mig tillhöra staten, hemmet, vänkretsen, ja inte ens den trängsta familjekretsen. Gentemot alla dessa band har jag erfarit en aldrig dövad känsla av främlingskap och ett behov av ensamhet, en känsla, som har stegrats med åren. Jag förnimmer med skärpa, men utan beklagande gränserna för förståelse och samklang med andra människor. Albert Einstein

lördag 21 juli 2007

Det räcker med färg för att någon skall bli slav


Tron på individualiteten, kan man tänka bort den! Vi går i alla händelser mot tider då människors åsikter torde bli mycket likformiga; därmed bli individerna alltmer lika men också mer åtskilda. Fiendskapen vid små skiljaktigheter kommer då att visa sig desto skarpare. Nietzsche

fredag 20 juli 2007

I döden får vi i alla fall evigheten tillsammans


Hör du, säger Anna till mig på rasten när ett skott avlossas på andra sidan om den röda tegelmur som omger vår skolgård. Det där var min syster. Vi kan ingenting se. Vi väntar på fortsättningen. Och nu står han på tur, säger Anna. Vem då, frågar jag Anna. Han som är kär i henne. Men bara om han är modig. Ett andra skott avlossas. Vi vann, ropar Anna. Vem då, frågar jag. Han och min syster. Rånade de en bank? Nej, säger hon, det handlade om något helt annat. Om vad då, frågar jag Anna. Om kärlek, säger hon. Om allt gick bra är de döda nu båda två.
Jenny Erpenbeck
(Fotograf: Jan Saudek)

torsdag 19 juli 2007

Du fann att jag var vacker


Min själ var en ljusblå dräkt av himlens
färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en
kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in
doften av några rosor.

Du fann att jag var vacker och liknade
något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom
Och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo
mig fången.

Och du tog leende en spegel och bad mig
se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av
stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade
ingen vilja än – försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att
jag ingenting behöver.
Edith Södergran
(Målning: Modigliani)

onsdag 18 juli 2007

Sanningens obotliga ansikte


Jag skall säga er, min svägerska, att när man är född utan hinna på ögonen, så ser man liv och människor så, som de äro… När man sett sig mätt på de blå dunster, så vänder man ut och in på ögonen och tittar sig själv in i själen. Där finns verkligen något att se på…
August Strindberg

tisdag 17 juli 2007

Jag bär vapen och ett hjärta


Jag vill ha ett vapen att försvara mig med, jag vill ha världens vackraste kropp, jag vill att natthimlen beskyddar mig, jag har vansinne i huvudet, jag har guld i händerna, jag är kvinna, jag är man, jag är allt, jag är ingenting, jag avskyr flickor som är för flickiga, jag har ingenting av en normal flicka, jag tappar rösten, jag vinner ett hjärta, jag dricker en iskall öl, jag dansar ensam framför sovrumsspegeln, jag har ingenting tyst och stilla i mig, allt rör sig, allt skriker, allt förändrar sig, jag lämnar det verkliga livet, jag är en hemlighet…Nina Bouraoui
(Målning: Schiele)

måndag 16 juli 2007

Man talar i de stunder då man inte lever


Hon sträckte ut sin hand mot vännen och bönföll: ’Låt oss inte säga mer!, Ord kan åstadkomma stora ting, men det finns det som är större! Den sanna sanningen mellan två människor kan inte uttalas. Så snart vi talar är det dörrar som stängs. Ordet tjänar mera de overkliga meddelandena. Man talar i de stunder då man inte lever…’ Musil
(Foto: Carlo Bavagnoli)

söndag 15 juli 2007

Min läsare är nu ingen annan än döden


Jag har väl skrivit några tusen sidor litteratur – idel grus och aska. Mästerligt genomförda intriger, marionetter med smittande leenden – men hur ska man kunna få ens det minsta lilla sagt i den väldiga konvention som konsten är? Klockan tre har han läst ut ens bok och klockan fyra börjar han på en ny, oavsett hur bra den förra var. Men de här tio femton pappersarken är annorlunda, en annan historia. Min läsare är nu ingen annan än döden. Jag till och med ser hans fuktiga svarta ögon, observanta som flickögon, följa det som jag skriver rad för rad. De här bladen rymmer mitt odödlighetsprojekt. Mircea Cartarescu
(Etsning: Jacques Gamelin)

lördag 14 juli 2007

No one is superior to sex


She undressed, and not only was her blouse silk but her underwear was made of silk. She had nearly pornographic underwear. A surprise. You know she has chosen this to please. You know she has chosen this with a man’s eye in mind, even if a man were never to see it. You know that you have no idea what she is, how clever she is or how stupid she is, how shallow she is or how deep she is, how innocent she is or how guileful she is, how wily, how wise, even how wicked. With a self-contained woman of such sexual power, you have no idea and you never will… No matter how much you know, no matter how much you think, no matter how much you plot and you connive and you plan, you’re not superior to sex. Philip Roth
(Målning: John Sargent)

fredag 13 juli 2007

Jag skriver för att kunna bli älskad


Jag är galen i skrivande precis som jag är galen i kärlek. Jag väntar på båda. Jag väntar på den framgången. Jag vet inte om man ska leva eller skriva. Jag vet inte om kärleken är skrivandets offer, eller om skrivandet utplånar kärleken, långsamt. Jag drömmer om en magisk bläckpenna som bara ska avslöja oerhört viktiga hemligheter. Jag drömmer om en röst som ska diktera den fulländade boken för mig. Jag drömmer om ett föredömligt skrivande vars rader, strukturer och taktvilor jag kan följa. Jag drömmer om en kropp mot min. I mitt fall är det nödvändigt att skriva för att kunna bli älskad.
Nina Bouraoui (Bild på Nina Bouraoui)

torsdag 12 juli 2007

Orden finns bara i tystnaden


Det finns en verklighet så fruktansvärd att orden bränns bort; den kan bara beskrivas med tystnad. Torsten Ekbom

onsdag 11 juli 2007

Döden som afrodisiakum


Kvinnors lust att vara i dödens närhet har för övrigt alltid skakat mig, deras fascination inför män som närmast metafysiskt luktar krutrök. Det var väl också skälet till att den korkade, utmärglade apmannen som satte sitt liv på spel fick en sådan otrolig framgång hos kvinnorna. Aldrig, tror jag, skulle dessa kvinnor ha älskat mer njutningsfullt än efter det att ha närvarat vid hans död, efter att ha kommit hem med sin älskare och kastat av sig en blodig klänning, nedfläckad som ett bandage av askgrå hjärnsubstans och ögonvätska. Mircea Cartarescu
(Fotograf: Jan Saudek)

tisdag 10 juli 2007

Litteraturen och livet är ett naket sår


Vollard hade aldrig sett litteraturen som lindring eller läsning som tröst. Tvärtom. Läsgalenskapen, som det hela hade varit för honom, bestod snarare i att upptäcka såret hos en annan människa. Såret hos en ensam man, förvirringen hos en ensam kvinna. Att läsa bestod i att gå in i såret, att ta sig igenom det. Att höra skrien bakom orden, även de allra vackraste, de mest fulländade. Att gå från bokhandeln till sjukhuset, från sjukhuset till bokhandeln, det var att röra sig från ett sår till ett annat! Pierre Péju
(Fotograf: Jan Saudek)

söndag 8 juli 2007

Litteraturens reflekterande självbedrägeri


"Det som jag ändå fäster på papper betraktar jag minst av allt som litteratur. Litteratur har jag skrivit tillräckligt, i sextio års tid har jag inte gjort annat, men nu tillåter jag mig långt om länge ett ögonblicks klarsyn: allt jag skrivit sedan jag var trettio är ett enda pinsamt bedrägeri. Jag är trött på att skriva utan hopp om att kunna överträffa mig själv eller fly från min egen skugga. Det är sant att jag till en viss gräns varit ärlig mot mig själv, på det enda sätt som står till buds för en konstnär – jag ville säga allt, om mig själv. Men desto bittrare blev illusionen, ty det är inte med litteraturens hjälp man kan säga något om sig själv. Redan i de första rader man breder ut på sidan smyger sig om som handen i handsken en främmande, gäckande hand in i den som för pennan. Och den spegelbild sidan skulle ge rinner i väg som kvicksilverkulor åt alla håll, förvränger och visar en spindel, en daggmask eller en eunuck, en enhörning eller en gud där man faktiskt helt enkelt hade velat säga något om sig själv. Litteraturen är läran om människans missbildningar." Mircea Cartarescu (Målning: Francis Bacon)

lördag 7 juli 2007

Vi moderna föds döda


Så när allt kommer omkring kanske jag trots allt är mer ”levande” än ni! Ni kan gott ta er en närmare titt på det här! Vi vet ju egentligen inte ens var det levande lever idag, vad det består i eller vad det går under för namn! Lämna oss ensamma, utan en bok, och vi blir omedelbart vilsna och förvirrade, vi kommer inte att veta vad vi ska hålla oss till, vad vi ska tro på, vad vi ska älska och vad vi ska hata, vad vi ska respektera och vad vi ska förakta. Det har till och med gått dithän att vi ser det som en belastning att vara människor – människor av äkta kött och blod, vårt eget kött och blod; vi blygs över det, ser det som något att skämmas för, och vi försöker göra om oss till något slags vidunderliga allmänmänniskor. Vi föds döda. Ja, sedan länge avlas vi inte längre av levande föräldrar och det något vi tycker bättre och bättre om. Vi har fått riktig smak för det. Snart kommer vi väl att tänka ut ett sätt att avlas ur en idé. Dostojevskij (Målning: Carl Fredrik Hill)

fredag 6 juli 2007

...alltmedan 35-årig kvinna finner.


Kvinnan är däremot i allmänhet ungefär i trettiofemårsåldern när hon äntligen har kommit över alla sina hämningar och når sin fullständiga erotiska blomning. Det är då hennes begär är som mest våldsamt och det är då hon är som mest angelägen att tillfredsställa det.
Simone de Beauvoir
(Fotograf: Jan Saudek)

torsdag 5 juli 2007

35-årig man söker...


Vid mitten av vår levnads bana* fann jag,
ur dvala väckt, mig i en skog i mörker,
ty tappad bort var rätta, raka vägen.
Och hur det var i denna vilda vildmark
med täta törnsnår, o hur svårt att säga!
Vid tanken blott, förnyar sig min ångest.
Knappt större bitterhet har själva döden.
Dante Alighieri (Målning: Lucien Freud)
*35-års åldern enligt Dante

onsdag 4 juli 2007

Övergiven i en sista längtan


Det är som att sitta i en ödslig väntsal på en station vid en bibana sen sista tåget har gått och alla de andra passagerarna har rest och biljettluckan är stängd och bärarna har slutat för dagen. Vad väntar jag på i ett kallt och tomt rum framför en slocknad kamin?
På ingen. På ingenting.
TS.Eliot (Målning: Helene Schjerfbeck)

tisdag 3 juli 2007

Tomhetens akustik


"Om en knappnål faller i golvet i ett tomt rum, berövat alla sina möbler, så verkar det buller som därvid uppstår oproportionerligt, ja måttlöst; men på samma sätt är det när tomheten utbreder sig mellan människor. Man vet då inte: skriker man eller är det dödstyst." Robert Musil (målning: Edward Hopper)

måndag 2 juli 2007

En anständig människas själ


"I varje människa inre finns det minnen som hon inte vill avslöja för vem som helst utan bara för sina vänner. Det finns också saker som hon inte avslöjar ens för sina vänner utan bara för sig själv, och även det i största hemlighet. Men så finns det slutligen också sådant som människan är rädd att avslöja till och med för sig själv, och sådant samlas det ganska mycket av hos varje anständig människa. Faktum är till och med att ju anständigare människan är desto fler sådana minnen har hon." Dostojevskij

söndag 1 juli 2007

Blotta tanken


Men jag hade i döden fått nya färdigheter…jag såg mittigenom människor, läste deras tankar, hörde deras avsikter. När jag var i deras sällskap såg jag dem nakna. August Strindberg