Det finns en verklighet så fruktansvärd att orden bränns bort; den kan bara beskrivas med tystnad. Torsten Ekbom
6 kommentarer:
Anonym
sa...
Ja, orden finns där i tystnaden. Obeskrivbara. Som en sorts osynlig skrift packas de samman till ett skrik som går genom evigheten med en hastighet som människan inte kan uppfatta - annat än som tystnad - men som känns i den hårdaste av själar. Det är ett skrik som maler ner oss. Eroderar mänskligheten.
Vackert skrivet Ulrika! Jag får lite känslan av det tysta skrik som finns i Bacons tavlor. Förstår du vad jag menar? Bilden är jobbig att se på och den finns kvar när även när man blundar. Man ser henne inom sig och man önskar inget annat än att kunna hjälpa henne. Det är det som känns så jävla hopplöst för man vet att det är försent. Men skriken finns kvar lik förbannat, ljudlösa, skärande och kvävande. Tack för din kommentar Ulrika.
jag har inte varit här sedan du lade upp den här bilden, jag mår verkligen skitdåligt av att se den. precis så jävligt är det ju, världen är ett riktigt skitställe o vi är så elaka mot varandra. men ok, ibland slipper man eländet, ibl lyckas man leva i en liten bubbla ett litet litet tag.
Hej Caroline! Tack för att du berättar. Att du delar känslan inför bilden. Smärtan och sorgen, man vill titta bort. Jag tycker så otroligt synd om henne, hur hon vänder sig bort ifrån oss, försöker dölja sig och sina tårar i sin fastbundna hand. Jag hoppas verkligen denna tvångsbehandling, sannolikt avsedd att skydda henne ifrån sig själv, var tillfällig och att hon fick ett bra liv, trots allt. (Bilden var tagen på ett asylum.)
jag tror ju inte alls hon försöker dölja ngt för betraktaren, utan att hon försöker slippa se hur de hanterat henne för att ist fly in i ngt annat, som kanske inte är bättre men iaf mindre påtagligt.
men människan är ju välkänd för sina övertolkningar :)
Hej Caroline! Visst är det så att hon mycket väl kan tänkas försöka fly ifrån den verklighet som omger henne, som gör henne orörlig och maktlös, en inre frihet som tagits ifrån henne i yttervärlden. Vi behöver våra drömmar, även i helvetet. Kanske då mer än någonsin. Tack för kommentaren.
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
6 kommentarer:
Ja, orden finns där i tystnaden. Obeskrivbara. Som en sorts osynlig skrift packas de samman till ett skrik som går genom evigheten med en hastighet som människan inte kan uppfatta - annat än som tystnad - men som känns i den hårdaste av själar. Det är ett skrik som maler ner oss. Eroderar mänskligheten.
Vackert skrivet Ulrika! Jag får lite känslan av det tysta skrik som finns i Bacons tavlor. Förstår du vad jag menar? Bilden är jobbig att se på och den finns kvar när även när man blundar. Man ser henne inom sig och man önskar inget annat än att kunna hjälpa henne. Det är det som känns så jävla hopplöst för man vet att det är försent. Men skriken finns kvar lik förbannat, ljudlösa, skärande och kvävande. Tack för din kommentar Ulrika.
jag har inte varit här sedan du lade upp den här bilden, jag mår verkligen skitdåligt av att se den. precis så jävligt är det ju, världen är ett riktigt skitställe o vi är så elaka mot varandra. men ok, ibland slipper man eländet, ibl lyckas man leva i en liten bubbla ett litet litet tag.
Hej Caroline! Tack för att du berättar. Att du delar känslan inför bilden. Smärtan och sorgen, man vill titta bort. Jag tycker så otroligt synd om henne, hur hon vänder sig bort ifrån oss, försöker dölja sig och sina tårar i sin fastbundna hand. Jag hoppas verkligen denna tvångsbehandling, sannolikt avsedd att skydda henne ifrån sig själv, var tillfällig och att hon fick ett bra liv, trots allt. (Bilden var tagen på ett asylum.)
jag tror ju inte alls hon försöker dölja ngt för betraktaren, utan att hon försöker slippa se hur de hanterat henne för att ist fly in i ngt annat, som kanske inte är bättre men iaf mindre påtagligt.
men människan är ju välkänd för sina övertolkningar :)
Hej Caroline! Visst är det så att hon mycket väl kan tänkas försöka fly ifrån den verklighet som omger henne, som gör henne orörlig och maktlös, en inre frihet som tagits ifrån henne i yttervärlden. Vi behöver våra drömmar, även i helvetet. Kanske då mer än någonsin.
Tack för kommentaren.
Skicka en kommentar