Människan är ett rep, knuten emellan djur och övermänniska – ett rep över en avgrund. Ett farligt över, ett farligt på vägen, ett farligt blicka tillbaka, ett farligt rysa och bliva stående. Vad är stort i människan, det är att hon är en brygga och intet mål: vad älskas kan i människan, det är att hon är en övergång och en undergång. Nietzsche
(Fotograf: Jan Saudek)
2 kommentarer:
Jag tycker mycket om det här citatet. Drömde om det i natt. Det är vackert och spännande skrivet. Spännande för tanken.
Att vara både övergång och undergång, det ger vidd i tanken. Det svindlar: Man vill hålla i något. Man behöver tight i relationen. Tätt, tätt sammanvirade, till något som är starkt och hållbart.
Hej Ulrika! Visst är citatet magnifikt! Han lämnar människan ingen nåd, vi vandrar mot vår undergång för en övergång.
Men så länge vi är här kan vi hålla fast oss i varandra, repslagnam försöka göra livet till en fest, vira och svira!
Skicka en kommentar