I died for beauty but was scarce
Adjusted in the tomb,
When one who died for truth was lain
In an adjoining room.
He questioned softly why I failed?
"For beauty," I replied.
"And I for truth, the two are one;
We brethren are," he said.
And so, as kinsmen met a night,
We talked between the rooms,
Until the moss had reached our lips,
And covered up our names.
Emily Dickinson
2 kommentarer:
Vi vill inte dö förgäves. Vi vill dö för någonting. Det är brått, brått att hinna finna en mening, innan vi sätter punkt.
Men kanske dör vi av samma tanklöshet som vi blir till: En grumlig eller lätt genomskinlig slutsats, i de flesta fall. :)
Hm, ja, så var det sagt. :)
Men jag vill också säga att Dickinsons dikt och bilden du valt går fantastiskt bra ihop. En perfekt komposition! Tack!
Hej Ulrika! Du är för rolig!:) Som du skriver, vi vill lämna något efter oss, något mer än det vi tanklöst satsat i ett grumligt tillstånd.:) Kanske skall vi tänka så som Dante skriver (taget ur minnet så ta det inte ordagrant)?:
I världen får de intet eftermäle,
de usla vilka aldrig riktigt levde.
Kanske är det vad det handlar om? Att leva! Kanske då så dör vi inte förgäves.
Tack för komplimangen, verkligen roligt att du gillade kompositionen.
Skicka en kommentar