Därute i mörkret där du påstår att du vistas - där vi alla förmodligen vistas som små dumma himlakroppar - i det mörkret finner du ingen som lyssnar till din klagan eller rörs av dina lidanden. Tvätta dina tårar och spegla dig i din likgiltighet. Av mig kunde du ha fått en ört att laxera ut dina evighetsbesvär, nu tycks det vara för sent. Men känn i alla fall i de sista minuterna den oerhörda triumfen att rulla med ögonen och röra på tårna. Ingmar Bergman
(Målning: Klimt)
3 kommentarer:
Jag tittar på Klimts målning och tänker på vårt korrumperade leende. Det där vi fyrar av i tid och otid. Man ska se upp med människor som ler. Man ska se upp med kvinna som ler, kanske jag ska skriva. :) Kvinna kanske ska tänka efter varför hon ler?
Hej Ulrika! Ja, ett "korrumperat leende", ett sådant som inte når upp till ögonen. Men jag vill nog låta mig förledas, en stund. Kanske avsikten är god ändå? Men hur skiljer man ett beväpnat leende ifrån ett avväpnat? Vad ni kvinnor döljer bakom leendet vågar jag inte ens tänka på.:)
Du vet att du träffats av ett beväpnat leende när du finner dig själv fullständigt avväpnad. När allt du kan göra är att falla och hoppas på snabb räddning. :)
Skicka en kommentar