fredag 11 juli 2008

I mitten av mig själv


Livet har slagit många spikar i mig, så många att jag kan visa människorna ett järnhårt ansikte. I mitten av mig själv men bara där är jag ännu kött och blod; därför håller jag helst till i mitten av mig själv. Jag är tjugotvå år gammal men det förefaller mig otroligt. En levande anakronism. Är det fult att inte ”vara ung” så länge man är det? Men jag är ung så fort jag får vara i fred. Bara då jag kommer i sällskap känner jag mig otroligt gammal. I mitten av mig själv är jag nyfödd var morgon. Gunnar Ekelöf
(Fotograf: Okänd)

16 kommentarer:

Jenny Maria sa...

När jag var 19 hade jag haft en tuff period och bott utomlands några år. Jag återvände till Sverige och tänkte "jag måste börja om" sedan tänkte jag helt utan ironi "det är försent att börja om när man är 19".

Jag känner igen det Ekelöf säger.

Niklas sa...

19 år och för sent att börja om på ny kula!! Hm, även om jag förstår hur du kände så ter det sig idag helt absurt. 19 år, det är inte mycket, eller hur?

Men du hade erfarenheter som för de flesta tar lång tid att förvärva och allt under bara några års tid. Det är inte konstigt att du kände dig gammal när du mötte jämnåriga.

Man börjar känna på pulsen och undrar om var slag är det sista och man är glad att man kan andas på egen hand.:)

Men sen ser man sig i spegeln och ser ett näst intill barns ansikte.

Har ditt ansikte hunnit ifatt livet? Eller är ditt inre och yttre fortfarande asynkrona? Kanske har ditt inre föryngrats med tiden?

Svalka sa...

Är man egentligen jämnårig med någon, eller rättare sagt, rör det sig inte snarare om tankesätt än om ålder? Om geometrisk jämnhet beskrivs som två parallella linjer enligt Euklides' definition, måste psykologisk jämnhet vara icke-euklidisk; medvetanden parallella bara till en viss gräns.

Kanske är jag bara hyperbol.

Niklas sa...

Hej Svalka! Hehe, kanske är du ”bara” hyperbol, en klar underdrift!:) Liksom det kan vara svårt att vara i fas med omvärlden så kan det vara svårt att vara i fas med sig själv. Som du skriver så är åldern bara ett riktmärke, men det är våra upplevelser vid en viss ålder som anger i vilker fas vi är i , i relation de båda parterna. Vi kan åldras otroligt snabbt under kort tidsperiod då det händer väldigt mycket. Men vi kan oftare åldras snabbt under en mycket lång period då i stort sett inget har hänt, ”gick tiden så fort?”, samma rutiner dag in och dag ut år in och år ut.

Kul att bola dessa hyperteser med dig.:)
Tack för kommentaren!

Narcisse sa...

Jag tror att jag har stannat i samma ålder sedan jag läste Dorian Grays porträtt som femtonåring. Där lades grunden för min karaktär. Sedan dess har kanske erfarenheter tillkommit, lite utveckling, men grunden är förvånansvärt orörd. Alltså är jag för alltid i otakt med såväl samtid som min egen ålder.

Bilden påminner mig om något jag läste i A reading diary av Alberto Manguel, tror jag lade upp det på Stasimon. Jo, just:

"I think the skulls that medieval scholars kept on their desks as memento mori were useful acknowledgments of something we will become but that we already carry within us. I'm not sure why we speak of transformation when we refer to dying; we don't change, we merely expose the dust within."


/La narcisse

jonny sa...

jag blir snarare ensamn bland folk.

JM sa...

Jag kan le åt den personen jag var då jag önskar bara att jag hade haft mer distans men...

Numera känner jag nog att jag är både den flickan jag var en gång och den gamla damen jag kommer att bli som om man har även alla kommande åldrar i sig.

Niklas sa...

Hej Narcisse! Bra citat och visst är det så att vi i döden endast blottar vad vi tidigare dolt med kött och blod. Jag påminns om en rad som Emily Dickinson skrev i ett helt annat sammanhang:

”From his slim palace in the dust…”

Jag har själv ett kranium i plast (oj, imponerande rim:))

som jag använde under mina studier, men det står gömt i ett skåp.

Mycket intressant att du upplever att du på sätt och vis stannat vid femton års ålder, att du kom ur fas både med din samtid och kronologiska ålder i samma stund som du läst Wilde. Du har nämnt i din blogg betydelsen denna bok har haft för dig, vilket är fascinerande i positiv bemärkelse.

Jag undrar hur många som kan säga att en bok har haft en så stor betydelse för dem?

Tack för kommentaren!

Niklas sa...

Hej Jonny! Hm, vad består denna ensamhet i för dig?

Niklas sa...

Hej Jenny Maria! Du ler år den personen du en gång var, men i det lilla jag läst utifrån din blogg så har jag en känsla att du kan le åt dig själv idag också. Du verkar ha distans till dig själv på ett positivt sätt.

Du bär alla åldrar inom dig, skriver du. Jag tror nog att många kan känna igen sig i att de bär sitt förflutnas identiteter med sig, men färre ser nog den gamla, kommande, identiteten som en del av sig själva. Däri finns nog för mycket obehag, tror jag. Det är synd att det är så, då höst- och vinterjaget säkert kan berika våra liv redan nu med visdom och humor.

Tack för kommentaren!

fideli sa...

kan inte låta bli att tänka när jag läser här, att trots alla spikar så händer det att ansiktet rämnar och och den järnhårda masken faller, men visst i mitten av sig själv är lugnast att vara. Bok som betytt mycket för mig(läste en kommentar här) är "En varg söker sin flock" av Ulf Lundell. Det är nog den mest ensamma bok jag har läst. För övrigt så gillar jag din sida här.

Niklas sa...

Hej Fideli! Det är riktigt roligt att du tycker om min blog. Tack!

Vad gäller Ulf Lundell så har jag tyvärr inte läst något av honom. Men ensamheten kan nog de flesta känna igen sig i, vissa mer än andra.

Precis som att smärta kan orsakas av många saker så kan ensamheten göra det. Vissa är enstöringar, undviker flocken, andra söker sig till flocken men är ännu mer ensam där. Jag minns en rad ifrån Ibsens Brand, "Jag var en främling i eran flock". Är du som mest ensam i flocken?

Anonym sa...

I mitten av mig själv. I mitten av mig själv, kan jag aldrig stanna. Det är som någon slags corioliseffekt får mig att vika av just som jag närmar mig.

Sandra sa...

älskar bilden!
och orden "i mitten av mig själv är jag nyfödd var morgon" är klockrena!

Niklas sa...

Hej Anonym! Hm, Jag tror du har rätt, i mitten är vi bara korta stunder. Är det ljuset eller mörket vi inte kan vara i för länge?

Tack för kommentaren!

Niklas sa...

Hej Sandra! Roligt att du gillade bilden, jag är själv förtjust i den.

Tack för kommentaren!