fredag 22 augusti 2008

Do you mind the mindless mind


We will gradually become indifferent to what goes on in the minds of other people when we acquire an adequate knowledge of the superficial and futile nature of their thoughts, of the narrowness of their views, of the paltriness of their sentiments, of the perversity of their opinions, and of the number of their errors… We shall then see that whoever attaches a lot of value to the opinions of others pays them too much honour.
Schopenhauer
(Fotograf: Dmosia)

8 kommentarer:

JM sa...

Fast vilka VI menar Schopenhauer?

Han betraktar sig inte som en del av människorna utan som om han vore del av en annan grupp. (?)

M sa...

Vi som i mänskligheten? Men människor betraktar människor och människor dömer människors tankar. Och med all rätta. Det är därför vi är så försiktiga med att lämna ut oss själva och våra tankar eftersom de är så lätta att döma.

Niklas sa...

Hej Jenny Maria! Det är en bra fråga du ställer och inte helt lätt att svara på. Inte för mig i alla fall.
Jag tror som du att han i detta fall främst refererar till sig själv och möjligen en liten skara andra likar. Jag tror nog inte att han såg sig som en icke-människa, eller övermänniska, men väl som en tämligen annorlunda människa med insikter få kunde mäta sig med. Vi människor i modern till skulle nog säga att herr Schopenhauer var synnerligen mänsklig i sina anspråk.:)

Sen kan man ju undra över vilka människorna är som han kritiserar? Jag tror faktiskt att han riktar in sig på andra individer av samma samhällsklass och grupp. Jag tror att han menar högt utbildade och så kallat bildade MÄN som umgicks i samma kretsar. Som vi vet så var han ingen större fans av Hegel (en ”wind-bag” enligt Arthur), så han tillhör nog en av dessa ytliga och trångsynta han refererar till i texten. Men det är bara vad jag tror.

Nåja, nu var det sista inte det du undrade över, men jag hoppas det går bra att jag svamlade på lite grann. Har du någon idé om saken? I så fall skulle jag bli mycket glad om du delade med dig av den.

Tack för kommentaren!

Niklas sa...

Hej M! Så är det nog, vi döljer oss själva i rädslan för att bli granskade och dömda av andra. Kanske är det som du säger att det är Mänskligheten han refererar till? Vi blir ytliga i denna rädsla. Åtminstone i relation till andra. Huruvida vi är ytliga i relation till oss själva får nog var och en bedöma och döma.

Din tanke är mycket intressant och jag lutar mot att hålla med dig. Både Schopenhauer och Nietzsche var ivriga i att kritisera sina egna ord i den meningen att deras tankar bar ett större
djup än de ord de levererat i sina böcker. Var inte detta ett tecken på rädsla för att bli dömda? Bar Schopenhauer samma ödmjukhet mot sina medmänniskor? Anade han att andra led av samma oförmåga att uttrycka sina djupaste tankar? Huruvida det verkligen finns några djupare tankar eller inte lämnar jag därhän.

Tack för kommentaren!

Svalka sa...

"Vi är inte imponerade!"

Nice ...

JM sa...

Schopenhauer är min favorit. Hans texter är några av de mest skarpa och intelligenta jag läst samtidigt bär han rättshaveristens alla kännetecken. Visst var han orättvist behandlad men det var han själv som ägnade så mycken energi åt att försöka göra ner Hegel och stöta sig med alla som kom i hans väg. Det kan inte ha varit så enkelt för samtiden att se genom det störiga besservisser beteende han uppvisade.

”Jag tror som du att han i detta fall främst refererar till sig själv och möjligen en liten skara andra likar.”

… så tror jag med men det som är intressant är att han är så självklar i sin utanförskapssituation och att det för honom verkar finnas en tydlig gräns mellan idioter och bildade och han är ju själv ett exempel på att det inte är så.

”Bar Schopenhauer samma ödmjukhet mot sina medmänniskor?” I hans läror tycker jag det finns en typ av ödmjukhet men det är spännande att meningsmotståndare gör honom så aggressiv. Min tes är att han tog allt väldigt personligt (?)

Niklas sa...

Hej Svalka! Inte vi i heller.:)

Niklas sa...

Hej Jenny Maria! Mycket intressant och Schopenhauer verkar vara lite av en besservisser. Då är det nog inte konstigt att han också tog saker och ting personligt.

Det har kanske inte varit så lätt att vara i hans omedelbara närhet alltid. Jag får nog läsa en biografi om den store filosofen. Kanske du kan rekommendera någon?

Det som jag gillade extra mycket i det du skriver är att du tolkar Schopenhauer som ödmjuk i sina texter, åtminstone som att ha en viss typ av ödmjukhet. Jag skall bläddra genom några av mina böcker igen för att få en känsla av vad jag själv tycker. Men jag gillar det du skriver. Kanske blir det samma diskussion som om huruvida han var pessimist eller realist.:)

Tack för kommentaren!