Jag drömde om din hud som gick över i min, jag mådde bra i dig, på dig, överallt omkring dig, jag var hård, jag var mjuk, jag var världen och frånvaron av världen, vi hade ingen tid längre, ingen rymd, vi var all tid i världen, all rymd, jag hörde hur snön föll långt bort i fjärran, i en annan trädgård, jag kände hur all sommarens eld penetrerade oss, vårt blod steg samtidigt, från hjärtat till huvudet som två förgiftade pilar, vi bytte saliv med varandra, jag kände mig starkare för jag kunde betrakta dig inifrån, himlen var inte blå, den var röd som våra blodådror som korsar varandra, vi förlorade oss i varandra och sedan fick vi tillbaka vår historia. Nina Bouraoui
(Fotograf: Juergen Kirchhoff)
2 kommentarer:
Jag tänkte väl att kroppen ovanpå inte kunde vara en man! Blev bara lite förvirrad först... :)
Förresten: Tack för länkningen!
Hej Noémi! Hm, jag håller med dig, individen ovanpå har vissa drag som lutar mot att det inte är en man.:)
Gillar din blogg!
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar