lördag 17 maj 2008

En futil verksamhet


Livet: tid som vi slösar bort på till stor del gagnlösa saker. Den ”heliga människans” främsta karaktärsdrag är måhända inte så mycket besattheten, monomanin, utan snarare avskyn för slöseriet med tiden. Tiden bär det oväsentligas stämpel ända tills dess ohyggliga befallning uppfylls: ålderdom och död. – I Europa löser man alla problem med arbete, rättare sagt med arbetstjänst. Gå igenom tunneln och möta myllret vid andra änden. Vart hastar de? – Detta är inte den billiga frågan om döden utan det faktum att det oväsentliga är så viktigt för dem. Uppstigningen på morgonen, därefter hygienen, familjen, sedan samfärdsmedlen; åtta timmars arbete – en mestadels futil verksamhet som har föga med livet att skaffa, sedan inköpen, på nytt samfärdsmedlen, viss förströelse – om möjligt återigen av ett slag som har föga med livet att göra, i bästa fall ett samlag, och avslutningsvis sömnen eller den nattliga sömnlösheten. De lever sitt liv utan att över huvud taget ta del i sitt liv, och det som ändå sker måste de i slutänden likväl betrakta som sitt liv. Imre Kertész
(Fotograf: Aaron Hobson)

2 kommentarer:

Svalka sa...

Detta får mig att tänka på några rader som lagts mer eller mindre prydligt på minnets skräphög ...

Eco
- Vad skrämmer er mest i renheten, mästare?
- Brådskan.

Söderberg
... det enda rent människovärdiga är ju att göra ingenting.

Joyce
History [...] is a nightmare from which I am trying to awake

Och sist men inte minst;

Sartre
Helvete är andra människor.

Niklas sa...

Hej Svalka! De ligger där, på skräphögen, men de försvinner inte. De flyter upp när man minst anar det. Som nu. Sartre, en man som sätter orden i halsen på folk. Oftast inte lika drastisk som Nietzsche och Schopenhauer men detta står sig inte slätt.

Tack för dessa godbitarna!