tisdag 6 maj 2008

Instinktiv mening


De flesta män, skitfega som de är, projicerar sin medfödda svaghet på kvinnor, betecknar den som kvinnlig svaghet, och tror sig själva om att ha kvinnors styrka. De flesta filosofer som inte är så fega inser att manliga brister existerar i män, men kan fortfarande inte inse att de bara existerar i män. Därför rubricerar de mäns villkor som det Mänskliga Villkoret. De lägger fram sina intighetsproblem, vilka skrämmer dem, som filosofiska dilemman och ger därigenom status åt sin primitivism; rubricerar högtravande sin intighet som ett ”Identitetsproblem”; och fortsätter att pladdra pompöst om Individens Kris”, ”Varats Väsen”, ”Essensen föregår Existensen”, ”Existentiella Former av Varat”, etc, etc.
En kvinna tar inte bara sin identitet och individualitet för given, hon vet också instinktivt att det enda som är fel är att skada andra och att meningen med livet är kärlek. Valerie Solanas
(Konstnär: Banksy)

9 kommentarer:

Svalka sa...

Förklarar ms. Solanas någonsin varför och på vad sätt kvinnan är så stark till skillnad från mannen, eller baseras det på att "det bara är så"? Har givetvis inte läst SCUM-manifestet men hennes ontologi förefaller här vara något förvirrad och verkar dessutom förolämpa kvinnor minst lika mycket som män ...

Niklas sa...

Hej Svalka! Jag må ha fel men vår vän Solanas inleder sitt manifest med att skriva:

”Mannen är en biologisk olycka: Y-genen är en offulständig X-gen, det vill säga en gen med en bristfällig uppsättning kromosomer. Med andra ord, mannen är en ofullständig kvinna, ett vandrande misslyckande, strandad redan på genstadiet. Att vara man är att vara bristfällig, känslomässigt begränsad. Manlighet är en bristsjukdom och män är känslomässiga krymplingar.”

Sen beskriver hon hur mannen är begränsad på olika sätt och att mannen önskar i grunden att vara kvinna.
Jag tycker att SCUM-manifestet är klart läsvärt, även för oss män, även om det är allt annat än underhållande att anses vara en sekundär varelse. Men samtidigt är det så vi män betraktat och behandlat kvinnor genom historien. Man får bita ihop.

Kvinnor jag pratat med tycker att Solanas ord ger dem kraft om än att de i olika grader håller med henne. Om inte annat så ger Sara Stridsbergs förord ståpäls. Hon har också översatt Manifestet.
Nåja, lite pladder som inte hade med frågan att göra men det är också det Solanas menar att vi män ägnar oss åt, pladder.:)

Tack för frågan!

Jenny Maria sa...

Jag tycker det är sjukt intressant, mycket beroende på att Solanas INTE verkar förvirrad utan är i sitt tal väldigt klar. Hon gör det män gjort i alla tider; hävdat att kvinnor, genetiskt, intellektuellt och på andra sätt är ohjälpligen underlägsna – fast tvärtom – hon menar att männen är det ”primitiva” könet. Ännu in på 70-talet hävdade filosofer (ofta som en självklarhet) att flickor/kvinnor aldrig når den högsta nivån av intellektuell utveckling. Bland annat beroende på att de är alltför fast i sin naiva känslosamhet.

”En kvinna tar inte bara sin identitet och individualitet för given, hon vet också instinktivt att det enda som är fel är att skada andra och att meningen med livet är kärlek.”
… Solanas vänder på det hela och menar att ”ursprungligheten” är det högsta inte det lägsta. Jag har ingen jävla aning om hur det verkligen är men blir tagen av Solanas tankar.

Jag har skrivit en krönika som anknyter något till det; http://www.tidningenkulturen.se/content/view/742/153/

För mig personligen är teorier man/kvinna – kärleksfull/grym förvirrande Jag ser vad som står i tidningarna men har själv vuxit upp och levt i en miljö där män generellt varit kärleksfulla och kvinnor hårda.

Niklas sa...

Hej Jenny Maria! Solanas gör det män har gjort i alla tider, betraktar det andra könet som mindervärdigt. Det är därför befriande att möta en kvinna som tydligt visar hur det är att bli betraktad som det ”andra könet”. På grund av detta tror jag att många kvinnor också kan hämta kraft i hennes ord.

Som väl är så har många kvinnor insett att de är allt annat än det andra könet, liksom många män inser att vi inte är det första. Vi delar livet med andra människor, oavsett kön, frågan är vad vi gör av det. Tyvärr känns det bekvämt att dela in världen efter synliga skillnader, exempelvis kön, och sedan förklara det ena överlägset det andra. Man känner sig mindre liten då, makten lockar.

Men som du skriver så visar erfarenheten att bilden av mannen och kvinnan inte helt stämmer överens med teorin. Förenklingar är nog så bra, men i många fall felaktiga och ibland farliga.

Jag gillar din artikel i Kulturen och hoppas att ännu fler läser den. Jag finner det själv märkligt hur vi män gärna refererar till oss själva som mer logiska och förnuftiga än kvinnor, och sedan inte drar slutsatsen att historien med världskrig, inkvisition, pogromer och annat smått och gott borde föranleda att vi lämnar över rodret till kvinnorna. Men jag förmodar att vi i detta fall inte faller offer för förnuftet utan drar den logiska slutsatsen att vi har åtminstone ännu inte utrotat hela mänskligheten med våra insatser.

Tack för kommentaren!

Svalka sa...

Menar att det förvirrade i Solanas' framställning är att hon just - pladdrande trots all möjlig akribi - vänder på det stötta och blötta maktförhållandet könen emellan ... istället för att upplösa det. Frågan är om kön överhuvudtaget är av filosofiskt intresse sedan Beauvoir, det verkar mer vara ett skenproblem att fördriva tiden med som Wittgenstein väl hade uttryckt det.

Det ter sig absurt nog att tvingas in i ett liv man utan prut måste dö från - men det måste vara en god del värre om man dessutom fötts till att "behöva" passa upp på en varelse så lik sig själv av ingen annan anledning än att traditionen så bjuder. Eller tvärtom, förvänta sig uppassning på något sätt. Låt individen ha sin kris, dvs ta ställning till sin tilldömda frihet, utan att förolämpa människan med att hennes frihets utsträckning är könsbestämd.
"Kvinna är ingenting man föds till, det är något man blir" fanimej. Detsamma gäller oss smågrisar till män; genom att ta på sig en roll samhället tillhandahåller begränsar man sin frihet. Väldigt vad det lät rött, men poängen är "varför inte välja och välja fullt ut istället?"

Jag väljer min frihet och mitt ansvar som individ i första hand, inte som man - "manlighet" och "kvinnlighet" är bara olika sidor av samma mynt, det är knappast rimligt att skillnaden är större. Eller? En maktposition bör väl hellre innehas av en intelligent människa snarare än något annat, det verkar mer kärleksfullt.

Hoppas det ligger något i ovanstående ...

Niklas sa...

Hehe! Den unge Wittgenstein hade en poäng, liksom du. Är dagens diskussion om kön ett skenproblem? Det finns uppenbarligen ett behov av att diskutera kön, filosofiskt. Kanske ligger det både i språket, många ord är inte könsneutrala, och en maktfråga?

Visst är det absurt att diskutera kön som en avgörande faktor för det värde en människa har och vilken makt den tilldelas. Man kan säga vad man vill om Platons syn på kön, men till och med han bortsåg ifrån könets betydelse när det kom till vem som skulle styra ”Staten”.

Ansvaret bör knappast tillfalla endera könet, utan på den enskilda individen, så som du förespråkar.

Tack för kommentaren!

letaguldkorn sa...

Jag skulle gärna läsa SCUM-manifestet någon gång - tycker det verkar spännande och välskrivet.
Gillar Solanas poetiska språk.

Innehållet är fruktansvärt - men precis som du skriver Niklas och även Jenny Maria - så är det så som män skrivit om kvinnor i tusentals år - utan att det ansetts som så märkvärdigt.

Detta betyder inte att jag hatar män - eller anser att det är okej att uttala sig sexistiskt om varken män eller kvinnor - men att vända på en text, på en åsikt - gör att man kan se att det vi tidigare accepterat som något fint och historiskt - i själva verket är något riktigt jävligt och hemskt.

Man kan jämföra SCUM-manifestet med "Egalias döttrar" - fast den senare är snällare, mycket snällare - och det senare kan fungera som ögonöppnare på tonåringar och nyväckta mansgrisar - alltså mansgrisar som tröttnat på att böka runt i stian - och vill bli mansmänniskor istället.

SCUM-manifestet är nog ett alltför avancerat material för en noob. Tror jag.
Och jag skulle nog tveka innan jag lät mina barn läsa det - medan Egalias döttrar passar som godnattsaga.
Men som sagt - jag har inte läst det själv - än.

Jenny Maria - jag gillade också din text i Tidningen Kulturen.
Ska kolla din blogg också.

Och nu har jag pladdrat som en hel man - tror jag...

letaguldkorn sa...

PS: Jenny Maria:
Det var visst inte en blogg du hade - har inte sett någon plats för kommentarer i alla fall - gillar din hemsida - vackra foton - är det du som tagit dem?

Niklas: Förlåt att jag använder ditt utrymme för konversation och kommentarer till en annan läsare.

Niklas sa...

Jag rekommenderar verkligen SCUM-manifestet. Men vad du sedan tycker om hennes språk, det får vi se.
Jag har inte läst Egalias döttrar, men inser att jag ska göra det. Att du inte ger SCUM-manifestet till dina knott, det förstår jag. Du bör åtminstone ha läst den själv innan du sätter den i händerna på dem. Då kan ni diskutera innehållet tillsammans.

Du ska definitivt pladdra på, och använd gärna denna blogg för att kommentera eller kommunicera med andra. Jisses, det är väl bara roligt! Jenny Marias sida är synnerligen flott och glöm inte hennes artiklar och Flickr. Verkligen imponerande!!

Tack för kommentaren!