Den tanken är gammal att livet är ett skuggspel i vilket vi spelar med som skuggor. Skuggor av vad? Vår fantasi fylld av önskningar och drömmar ger emellertid detta skuggspel en sorts realitet, men en realitet som då och då rämnar eller rentav upphör att vara verklig och som ger oss ett uppvaknande av smärtsam, ohygglig klarsyn.
Många försöker att bryta sig ut från scenen till en verklighet som liknar skuggspelets, men som på väsentliga punkter är annorlunda till sitt innersta väsen. Vi söker att konkretisera vårt andliga och intellektuella medvetande och ge det en form som vi anar är den, varav skuggorna bara är irrande och tomma bilder. Detta är deras olycka, deras som gör försöket, om försöket inte kröns med en fullständig framgång. Ty själva utbrytningen är inte nog. Den ger oss vissheten om att den scen vi lämnat är ett bedrägeri, men den behåller oss fortfarande i ovisshet om den realitet vi inte förmår att förverkliga. Och därmed är vi ännu olyckligare än de olyckliga skuggor som tror på sin verklighet i skuggspelet.
Materien har den form och det utseende som vår tanke, våra känslor och impulser gen den. Kunde vi se dessa miljarder tankar, impulser och känslor skulle vi se dem som knippen av utstrålningar från alla de mänskor som befolkar vår jord i detta ögonblick, och vi skulle se dem forma de köttmassor som rör sig på dess yta, forma träden och växterna och böja universum under tyngden av den kraft de utgör. Vår jord och rymden omkring den är en materialisering av impulserna från våra intellekt och kroppar, men vi tror eller fattar det inte…Ragnar Sandberg
(Fotograf: Matias Troncoso)
8 kommentarer:
Intressant bild. Vart fäster man blicken först, ser man skuggorna eller det ljusa?
Någon sa till mig: "Du har inte skuggan av en chans att klara det."
Denne någon såg inte att jag har skuggan på min sida. På den ljusa faktiskt. :)
Haha!!! Tack för ett gott skratt, Ulrika!
Roligt att du gillar bilden. Ljus och mörker, så lite som behövs för att väcka oss till liv. Det är i gränsla-ndet vi fäster blicken.:)
Tack för kommentaren!
Det enda jag kan minnas att jag fascinerades av när jag läste filosofi var Platons liknelser med grottan och skuggorna - den som finns med i hans text "Staten".
För övrigt sysslade vi med logik och något urtråkigt skriftspråk med pilar hit och dit.
Men skuggorna - de har jag tänkt på i alla år.
Och tydligen har Ragnar Sandberg också fascinerats av dem...
Hej Guldkorn! Skuggorna, i Platons eller Sandbergs ord, både skrämmer och lockar oss. Världen som Vilja och Föreställning skriver Schopenhauer. Att sitta och titta på skuggorna på grottväggen med brasan bakom oss, stelopererat kan vi människor inte vrida på huvudet eller hänga en spegel på väggen. Vi får gilla läget där vid brasan, hälla upp en whisky och för en stund tycka sig se allt lite tydligare.:) Fast, jag föredrar Coca Cola!
Det tråkiga skriftspråket, symbollogiken, ett hopp om att bli av med skuggorna i språket, känslor och drömmar, kan det bli något annat än urtråkigt.
Tack för kommentaren!
Sommarvärme ute, kanske kan en coca-cola och lite skugga vara nåt?
Trevlig helg!
Hehe, vad var det Seneca sa, "Ett liv utan Coca Cola är döden", eller var det böcker han pratade om? Fördelen med Cola är att även solen blir dräglig när man kan smutta på en flaska av denna ädla dryck. Som jag har sagt tidigare, hade Jusus återkommit idag skulle han gjort Cola istället för vin av vatten!!!
Trevlig helg själv! Tack!
Underbar bild, verkligen. Fick mig också ett gott skratt, särskilt när du påtalade gränsla-ndet som, ptja, hypostas eller något (; Och lika väl som det går att läsa in Platon i texten, kan nog Husserl skönjas där också. Abschattungen. Eller Kant, Erscheinung osv ... Så Sandberg har rätt, tanken är gammal vilket väl kan bero på att den är både så lockande och så plausibel.
Åh, en sista tanke. Gränsla-ndet, visst är det samma som The Thigh Light-zone? Hm.
Hehe! Hej Svalka! Exemplen är många, inte blir de färre efter en whisky eller två.
Roligt att du gillar bilden! Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar