tisdag 27 maj 2008

Framtiden finns i vår historieförfalskning


Framtiden, den är bara en likgiltig tomhet som inte intresserar någon, medan det förflutna är fullt av liv och dess ansikte irriterar oss, retar, förödmjukar, så att vi vill förinta det eller måla om det. Människorna vill vara framtidens herrar bara för att kunna ändra det förflutna. De kämpar om tillträde till de laboratorier där fotografier retuscheras och levnadsbeskrivningar och historia skrivs om. Milan Kundera
(Konstnär: Banksy)

4 kommentarer:

Narcisse sa...

Det här är intressant. Framtiden är bara en (förutsatt att man är deterministiskt lagd) och därmed ointressant. Det förgågna däremot, det är flera, vilken makt att vara den som definierar den!

Svalka sa...

Lite 1984-känsla över det hela

Niklas sa...

Hej Narcisse! Däri ligger problemet, vem definierar historien? Som Svalka nämner så kan vi alla få känslan av 1984, ibland.
Man brukar säga att det är den segrande nationen som skriver historien, men även personliga historien skrivs om. Frågan är då vad vi minns. Är det vårs samvete som är ”segraren”? Jag fick nu upp ett citat i mitt huvud, se den 24 mars, Nietzsche hade också en tanke runt detta.

Visst är det intressant! Tack för kommentaren.

Niklas sa...

Hej Svalka! Vem minns, vad vill vi minnas och vad tillåts vi minnas. 1984 är onekligen en påminnelse om vilket samhälle vi kan vara på väg att skapa. Då får vi definitivt hjälp med att minnas.
Tack för kommentaren!