Barnet ser liksom den vuxne dörrar i allt det upplever och lär sig: men för barnet är det ingångar, för den vuxne bara genomgångar. Nietzsche (Fotograf: Dmosia)
2 kommentarer:
Anonym
sa...
När jag läste konstvetenskap var - som du vet - min favoritlärare Ossian Lindberg - men som stark tvåa kom Inger Ahlstedt-Yrlid. Det hon inte visste om medeltiden var inte värt att veta.
Tack vare henne kom jag också att älska denna epok som jag tidigare trott bestod av mörker, dumhet och fula tavlor.
Hon visade mig konsten på ett sätt som fick mig att se hemliga luckor och lönndörrar. Allt fick en spännande tolkning och fortfarande när jag tittar på medeltida måleri letar jag efter de hemliga lönndörrar som få av oss känner till.
Hej Guldkorn! Vilken intressant kommentar! Det måste vara möjligt att att få bibehålla känslan av ingångar i livet. Att se det vi upplever och lär oss som möjligheter, inte bara erfarenheter som vi lägger till handlingarna.
Jag är dessvärre där du var tidigare, medeltiden är tämligen mörk. Men du öppnar ju upp en del på din blogg, sätter ljus på dörrar. Inte minst med ditt senaste bidrag om musiken, Kvinnliga kompositörer. Det är spännande! Tänk bara så mycket spännande människor som levde under medeltiden, hur mycket måste inte de tänkt och gjort. Jag får ståpäls!
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
2 kommentarer:
När jag läste konstvetenskap var - som du vet - min favoritlärare Ossian Lindberg - men som stark tvåa kom Inger Ahlstedt-Yrlid.
Det hon inte visste om medeltiden var inte värt att veta.
Tack vare henne kom jag också att älska denna epok som jag tidigare trott bestod av mörker, dumhet och fula tavlor.
Hon visade mig konsten på ett sätt som fick mig att se hemliga luckor och lönndörrar.
Allt fick en spännande tolkning och fortfarande när jag tittar på medeltida måleri letar jag efter de hemliga lönndörrar som få av oss känner till.
Hej Guldkorn! Vilken intressant kommentar! Det måste vara möjligt att att få bibehålla känslan av ingångar i livet. Att se det vi upplever och lär oss som möjligheter, inte bara erfarenheter som vi lägger till handlingarna.
Jag är dessvärre där du var tidigare, medeltiden är tämligen mörk. Men du öppnar ju upp en del på din blogg, sätter ljus på dörrar. Inte minst med ditt senaste bidrag om musiken, Kvinnliga kompositörer. Det är spännande! Tänk bara så mycket spännande människor som levde under medeltiden, hur mycket måste inte de tänkt och gjort. Jag får ståpäls!
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar