Vad har jag gjort er för ont?

’Don’t worry,’ the nurse grinned down at me. ‘Their first time everybody’s scared to death.’
I tried to smile, but my skin had gone stiff, like parchment.
Doctor Gordon was fitting two metal plates on either side of my head. He buckled them into place with a strap that dented my forehead, and gave me a wire to bite.
I shut my eyes.
There was a brief silence, like an indrawn breath.
Then something bent down and took hold of me and shook me like the end of the world. Whee-ee-ee-ee-ee, it shrilled, through an air crackling with blue light, and with each flash a great jolt drubbed me till I thought my boned would break and the sap fly out of me like a split plant
I wondered what terrible thing it was that I had done. Sylvia Plath
(Foto: Alfred Stieglitz)

Bakom masken finns likgiltigheten

Därute i mörkret där du påstår att du vistas - där vi alla förmodligen vistas som små dumma himlakroppar - i det mörkret finner du ingen som lyssnar till din klagan eller rörs av dina lidanden. Tvätta dina tårar och spegla dig i din likgiltighet. Av mig kunde du ha fått en ört att laxera ut dina evighetsbesvär, nu tycks det vara för sent. Men känn i alla fall i de sista minuterna den oerhörda triumfen att rulla med ögonen och röra på tårna. Ingmar Bergman
(Målning: Klimt)

Va? Är han död? Han leve, hurra…

Kanske älskar vi inte livet tillräckligt? Har ni lagt märke till att döden är det enda som väcker känslorna till liv? Liksom vi älskar de vänner som just gått ifrån oss, inte sant? Tänk vad vi beundrar de läromästare som inte längre talar därför att de har munnen full av jord! Då kommer hyllningen på ett fullt naturligt sätt, den där hyllningen som de kanske i hela sitt liv hade väntat på att vi skulle bringa dem. Men vet ni varför vi alltid är rättvisare och mer generösa mot de döda? Skälet är enkelt! Vi har inga förpliktelser mot dem. De låter oss behålla vår frihet, vi kan ta god tid på oss att passa in hyllningen mellan cocktailen och en vacker älskarinna, det vill säga i förbifarten.
Albert Camus
(Fotograf: Jan Saudek)

Jag mötte dig i natten

I died for beauty but was scarce
Adjusted in the tomb,
When one who died for truth was lain
In an adjoining room.

He questioned softly why I failed?
"For beauty," I replied.
"And I for truth, the two are one;
We brethren are," he said.

And so, as kinsmen met a night,
We talked between the rooms,
Until the moss had reached our lips,
And covered up our names.
Emily Dickinson

Jag tror på den oskrivna boken och den fulländade kärleken

Jag är rädd för att skriva och jag är rädd för att älska. Jag tror på den oskrivna boken, på boken som man känner till men som man inte kan skriva; jag tror på den där oförmågan liksom jag tror på den fulländade kärleken. Jag tillhör en enda person. Jag tillhör flera böcker, för jag har redan haft flera liv. Nina Bouraoui
(Foto: Harry Benson på Christy Turlington)

Ur ordning föds dödandet

Jag har en så konstig känsla: jag tycker att jag förstår varför vi i det militära, som har den största ordningen, på samma gång måste vara redo att vilket ögonblick som helst offra våra liv. Jag kan inte förklara varför. På något sätt övergår ordning i behovet att döda. Musil
(Foto: Horace Bristol)

Människan är ett rep

Människan är ett rep, knuten emellan djur och övermänniska – ett rep över en avgrund. Ett farligt över, ett farligt på vägen, ett farligt blicka tillbaka, ett farligt rysa och bliva stående. Vad är stort i människan, det är att hon är en brygga och intet mål: vad älskas kan i människan, det är att hon är en övergång och en undergång. Nietzsche
(Fotograf: Jan Saudek)

Jag är naken inför mig själv

Människor som umgås med andra har lärt sig att se sig själva i speglar på samma sätt som deras vänner ser dem. Jag har inga vänner: är det orsaken till att min kropp är så naken? Man skulle kunna säga – ja, man skulle kunna säga att den är naturen utan människor. Sartre

Jag ser tvärtigenom en människa

Tron ni att man lefver som en enstöring för att fördjupa sig i tankens och fantasiens verldar utan att dett lemnar spår. Snillets stämpel står på min panna och jag ser tvärtigenom en människa, just därför umgås jag med högst få eller snarare med inga.
Carl Fredrik Hill
(Fotografi: Andreas Feininger på Dennis Stock)

Stäppvargen finns mitt ibland oss

En egendomlig motsättning till min lidelse för social rättvisa och social plikt bildade en utpräglad brist på behov att umgås med andra människor och människogrupper. Jag är en enstöring, som aldrig i själ och hjärta har känt mig tillhöra staten, hemmet, vänkretsen, ja inte ens den trängsta familjekretsen. Gentemot alla dessa band har jag erfarit en aldrig dövad känsla av främlingskap och ett behov av ensamhet, en känsla, som har stegrats med åren. Jag förnimmer med skärpa, men utan beklagande gränserna för förståelse och samklang med andra människor. Albert Einstein

Det räcker med färg för att någon skall bli slav

Tron på individualiteten, kan man tänka bort den! Vi går i alla händelser mot tider då människors åsikter torde bli mycket likformiga; därmed bli individerna alltmer lika men också mer åtskilda. Fiendskapen vid små skiljaktigheter kommer då att visa sig desto skarpare. Nietzsche

I döden får vi i alla fall evigheten tillsammans

Hör du, säger Anna till mig på rasten när ett skott avlossas på andra sidan om den röda tegelmur som omger vår skolgård. Det där var min syster. Vi kan ingenting se. Vi väntar på fortsättningen. Och nu står han på tur, säger Anna. Vem då, frågar jag Anna. Han som är kär i henne. Men bara om han är modig. Ett andra skott avlossas. Vi vann, ropar Anna. Vem då, frågar jag. Han och min syster. Rånade de en bank? Nej, säger hon, det handlade om något helt annat. Om vad då, frågar jag Anna. Om kärlek, säger hon. Om allt gick bra är de döda nu båda två.
Jenny Erpenbeck
(Fotograf: Jan Saudek)

Du fann att jag var vacker

Min själ var en ljusblå dräkt av himlens
färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en
kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in
doften av några rosor.

Du fann att jag var vacker och liknade
något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom
Och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo
mig fången.

Och du tog leende en spegel och bad mig
se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av
stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade
ingen vilja än – försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att
jag ingenting behöver.
Edith Södergran
(Målning: Modigliani)

Sanningens obotliga ansikte

Jag skall säga er, min svägerska, att när man är född utan hinna på ögonen, så ser man liv och människor så, som de äro… När man sett sig mätt på de blå dunster, så vänder man ut och in på ögonen och tittar sig själv in i själen. Där finns verkligen något att se på…
August Strindberg

Jag bär vapen och ett hjärta

Jag vill ha ett vapen att försvara mig med, jag vill ha världens vackraste kropp, jag vill att natthimlen beskyddar mig, jag har vansinne i huvudet, jag har guld i händerna, jag är kvinna, jag är man, jag är allt, jag är ingenting, jag avskyr flickor som är för flickiga, jag har ingenting av en normal flicka, jag tappar rösten, jag vinner ett hjärta, jag dricker en iskall öl, jag dansar ensam framför sovrumsspegeln, jag har ingenting tyst och stilla i mig, allt rör sig, allt skriker, allt förändrar sig, jag lämnar det verkliga livet, jag är en hemlighet…Nina Bouraoui
(Målning: Schiele)

Man talar i de stunder då man inte lever

Hon sträckte ut sin hand mot vännen och bönföll: ’Låt oss inte säga mer!, Ord kan åstadkomma stora ting, men det finns det som är större! Den sanna sanningen mellan två människor kan inte uttalas. Så snart vi talar är det dörrar som stängs. Ordet tjänar mera de overkliga meddelandena. Man talar i de stunder då man inte lever…’ Musil
(Foto: Carlo Bavagnoli)

Min läsare är nu ingen annan än döden

Jag har väl skrivit några tusen sidor litteratur – idel grus och aska. Mästerligt genomförda intriger, marionetter med smittande leenden – men hur ska man kunna få ens det minsta lilla sagt i den väldiga konvention som konsten är? Klockan tre har han läst ut ens bok och klockan fyra börjar han på en ny, oavsett hur bra den förra var. Men de här tio femton pappersarken är annorlunda, en annan historia. Min läsare är nu ingen annan än döden. Jag till och med ser hans fuktiga svarta ögon, observanta som flickögon, följa det som jag skriver rad för rad. De här bladen rymmer mitt odödlighetsprojekt. Mircea Cartarescu
(Etsning: Jacques Gamelin)

No one is superior to sex

She undressed, and not only was her blouse silk but her underwear was made of silk. She had nearly pornographic underwear. A surprise. You know she has chosen this to please. You know she has chosen this with a man’s eye in mind, even if a man were never to see it. You know that you have no idea what she is, how clever she is or how stupid she is, how shallow she is or how deep she is, how innocent she is or how guileful she is, how wily, how wise, even how wicked. With a self-contained woman of such sexual power, you have no idea and you never will… No matter how much you know, no matter how much you think, no matter how much you plot and you connive and you plan, you’re not superior to sex. Philip Roth
(Målning: John Sargent)

Jag skriver för att kunna bli älskad

Jag är galen i skrivande precis som jag är galen i kärlek. Jag väntar på båda. Jag väntar på den framgången. Jag vet inte om man ska leva eller skriva. Jag vet inte om kärleken är skrivandets offer, eller om skrivandet utplånar kärleken, långsamt. Jag drömmer om en magisk bläckpenna som bara ska avslöja oerhört viktiga hemligheter. Jag drömmer om en röst som ska diktera den fulländade boken för mig. Jag drömmer om ett föredömligt skrivande vars rader, strukturer och taktvilor jag kan följa. Jag drömmer om en kropp mot min. I mitt fall är det nödvändigt att skriva för att kunna bli älskad.
Nina Bouraoui (Bild på Nina Bouraoui)

Orden finns bara i tystnaden

Det finns en verklighet så fruktansvärd att orden bränns bort; den kan bara beskrivas med tystnad. Torsten Ekbom

Döden som afrodisiakum

Kvinnors lust att vara i dödens närhet har för övrigt alltid skakat mig, deras fascination inför män som närmast metafysiskt luktar krutrök. Det var väl också skälet till att den korkade, utmärglade apmannen som satte sitt liv på spel fick en sådan otrolig framgång hos kvinnorna. Aldrig, tror jag, skulle dessa kvinnor ha älskat mer njutningsfullt än efter det att ha närvarat vid hans död, efter att ha kommit hem med sin älskare och kastat av sig en blodig klänning, nedfläckad som ett bandage av askgrå hjärnsubstans och ögonvätska. Mircea Cartarescu
(Fotograf: Jan Saudek)

Litteraturen och livet är ett naket sår

Vollard hade aldrig sett litteraturen som lindring eller läsning som tröst. Tvärtom. Läsgalenskapen, som det hela hade varit för honom, bestod snarare i att upptäcka såret hos en annan människa. Såret hos en ensam man, förvirringen hos en ensam kvinna. Att läsa bestod i att gå in i såret, att ta sig igenom det. Att höra skrien bakom orden, även de allra vackraste, de mest fulländade. Att gå från bokhandeln till sjukhuset, från sjukhuset till bokhandeln, det var att röra sig från ett sår till ett annat! Pierre Péju
(Fotograf: Jan Saudek)

Litteraturens reflekterande självbedrägeri

"Det som jag ändå fäster på papper betraktar jag minst av allt som litteratur. Litteratur har jag skrivit tillräckligt, i sextio års tid har jag inte gjort annat, men nu tillåter jag mig långt om länge ett ögonblicks klarsyn: allt jag skrivit sedan jag var trettio är ett enda pinsamt bedrägeri. Jag är trött på att skriva utan hopp om att kunna överträffa mig själv eller fly från min egen skugga. Det är sant att jag till en viss gräns varit ärlig mot mig själv, på det enda sätt som står till buds för en konstnär – jag ville säga allt, om mig själv. Men desto bittrare blev illusionen, ty det är inte med litteraturens hjälp man kan säga något om sig själv. Redan i de första rader man breder ut på sidan smyger sig om som handen i handsken en främmande, gäckande hand in i den som för pennan. Och den spegelbild sidan skulle ge rinner i väg som kvicksilverkulor åt alla håll, förvränger och visar en spindel, en daggmask eller en eunuck, en enhörning eller en gud där man faktiskt helt enkelt hade velat säga något om sig själv. Litteraturen är läran om människans missbildningar." Mircea Cartarescu (Målning: Francis Bacon)

Vi moderna föds döda

Så när allt kommer omkring kanske jag trots allt är mer ”levande” än ni! Ni kan gott ta er en närmare titt på det här! Vi vet ju egentligen inte ens var det levande lever idag, vad det består i eller vad det går under för namn! Lämna oss ensamma, utan en bok, och vi blir omedelbart vilsna och förvirrade, vi kommer inte att veta vad vi ska hålla oss till, vad vi ska tro på, vad vi ska älska och vad vi ska hata, vad vi ska respektera och vad vi ska förakta. Det har till och med gått dithän att vi ser det som en belastning att vara människor – människor av äkta kött och blod, vårt eget kött och blod; vi blygs över det, ser det som något att skämmas för, och vi försöker göra om oss till något slags vidunderliga allmänmänniskor. Vi föds döda. Ja, sedan länge avlas vi inte längre av levande föräldrar och det något vi tycker bättre och bättre om. Vi har fått riktig smak för det. Snart kommer vi väl att tänka ut ett sätt att avlas ur en idé. Dostojevskij (Målning: Carl Fredrik Hill)

...alltmedan 35-årig kvinna finner.

Kvinnan är däremot i allmänhet ungefär i trettiofemårsåldern när hon äntligen har kommit över alla sina hämningar och når sin fullständiga erotiska blomning. Det är då hennes begär är som mest våldsamt och det är då hon är som mest angelägen att tillfredsställa det.
Simone de Beauvoir
(Fotograf: Jan Saudek)

35-årig man söker...

Vid mitten av vår levnads bana* fann jag,
ur dvala väckt, mig i en skog i mörker,
ty tappad bort var rätta, raka vägen.
Och hur det var i denna vilda vildmark
med täta törnsnår, o hur svårt att säga!
Vid tanken blott, förnyar sig min ångest.
Knappt större bitterhet har själva döden.
Dante Alighieri (Målning: Lucien Freud)
*35-års åldern enligt Dante

Övergiven i en sista längtan

Det är som att sitta i en ödslig väntsal på en station vid en bibana sen sista tåget har gått och alla de andra passagerarna har rest och biljettluckan är stängd och bärarna har slutat för dagen. Vad väntar jag på i ett kallt och tomt rum framför en slocknad kamin?
På ingen. På ingenting.
TS.Eliot (Målning: Helene Schjerfbeck)

Tomhetens akustik

"Om en knappnål faller i golvet i ett tomt rum, berövat alla sina möbler, så verkar det buller som därvid uppstår oproportionerligt, ja måttlöst; men på samma sätt är det när tomheten utbreder sig mellan människor. Man vet då inte: skriker man eller är det dödstyst." Robert Musil (målning: Edward Hopper)

En anständig människas själ

"I varje människa inre finns det minnen som hon inte vill avslöja för vem som helst utan bara för sina vänner. Det finns också saker som hon inte avslöjar ens för sina vänner utan bara för sig själv, och även det i största hemlighet. Men så finns det slutligen också sådant som människan är rädd att avslöja till och med för sig själv, och sådant samlas det ganska mycket av hos varje anständig människa. Faktum är till och med att ju anständigare människan är desto fler sådana minnen har hon." Dostojevskij

Blotta tanken

Men jag hade i döden fått nya färdigheter…jag såg mittigenom människor, läste deras tankar, hörde deras avsikter. När jag var i deras sällskap såg jag dem nakna. August Strindberg