onsdag 15 augusti 2007

Konstens innersta väsen är dess gåtfullhet


Konsten befinner sig ständigt på flykt undan sig själv och undan den som betraktar den. Som företeelse och som enskilt verk. Dess innersta väsen är dess gåtfullhet. Upphörde den att vara gåtfull skulle den vara död, en gång för alla färdig, och skulle därmed upphöra att sysselsätta oss. Ragnar Sandberg

4 kommentarer:

Tina sa...

I like it

Niklas sa...

Hej Signe! Glad att du gillar det!

Anonym sa...

"Du är där jag börjar och slutar"

Orden gav jag till en, för mig, helt unik person, och de levererades på ett vitt ark genom cyberrymden. Känns lite vårdslöst nu så här i efterhand. Handskas man så med så betydelsefulla ord?Jag skulle kanske lagt dem på hans kudde.

Jag ser på konsten lite på samma sätt. När jag tittar på ex en målning som får fäste i mig så kan jag inte förklara det på annat sätt än att det är något där som tar vid där jag börjar och slutar.

Niklas sa...

Hej Ulrika! Det var en fin sak att ge till en annan människa! Mycket fin! Kanske landade din ord på hans kudde ändå, och hans drömmar?

Vad gäller konsten och den effekt den har på dig har jag inte tänkt på det på det sättet men gillar det mycket. Kan man se det som att konsten fyller i, gör oss helare, mer tydliga inför oss själva? Tack för dessa ord Ulrika.