På samma sätt som studier är rena tortyren för en slöfock, avhållsamhet ifrån vin för en drinkare, knapphet för den utsvävande och fysiska övningar för en bräcklig lättning så är det naturligtvis likadant med allt annat också. Saker och ting är inte så plågsamma eller besvärliga i sig. Det är vår svaghet och feghet som gör dem sådana. För att döma om stora och upphöjda ting krävs det en själ av samma kaliber, annars tillskriver vi tingen våra egna fel. En rak åra ser krokig ut i vattnet. Det viktiga är inte bara att man ser en sak, utan också hur. Montaigne
(Foto: Lewis Hine)
4 kommentarer:
"För att döma om stora och upphöjda ting krävs det en själ av samma kaliber, annars tillskriver vi tingen våra egna fel."
Menar Montaigne att det finns stora och upphöjda ting, men att endast de med stora och upphöjda själar kan se detta? Det blir "vi" som ser, har förmåga att se, till skillnad från "dom", de där - arma stackare! - som inte har förmågan.
Det är inte tingens storhet som ifrågasätts utan kalibern på vår själ och våra egna fel. Det är aldrig systemet, normen som är fel, utan det är synen och attityden som brister hos vissa.
Men behövs inte dessa ifrågasättare, dessa fantastiska skeptiker, gnällspikar, jävla "pain in the ass" personligheter? Klarar vi oss utan dem?
Hej Ulrika! Jag tror inte Montaigne menar att endast "stora och upphöjda själar" kan se detta. Istället tror jag att han bara vill påminna oss om det är vi själva som sätter gränser för vad vi vill se av verkligheten, att vi faktiskt kan se om vi bara vågar. Visst kan det finnas skillnader i förmåga att se saker, men förmågan att blunda är nog lika stor hos oss alla.
Behöver vi dessa jävla pain in the ass personligheter?:) JA! Klarar vi oss utan dem? Ja, fast ett liv invadderat i bomull må vara bekvämt och skönt, men i slutändan inser vi nog att vi inget sett och känt av livet.
Jag tror inte att "vi" klarar oss utan "dem".:) De är varandras förutsättning. Gränslöshet är ett ord som kanske har sin motsvarighet i verkligheten, kanhända är gränslöshet i själva verket just verkligheten. Men få är de själar som vågar se och ta in det. Det är riktigt svårt och därför behöver vi gränser likt "du" -"jag", "igår" - "idag"; "levande" - "död"; "manligt" - "kvinnlig" osv
Hej Ulrika! Intressant! Jag håller med dig att gränslösheten är verkligheten, men ifrån den stund vi föds till vi dör är våra hjärnor så funtade att den ska se samband och olikheter. Gränslösheten förblir obegriplig, oöverskådlig och våra hjärnor är begränsade.:)
Vi behöver dessutom våra gränser, vårt fiendeskap för att vi själva skall erhålla en existens, en identitet. Identiteten uppstår i "vi" och "dem", "jag" och "ni". Vi behöver dessa för att visa att just våra gener är värda att föra vidare, göras gränslösa.
Men tids nog uppgår vi i gränslösheten igen, vare sig vi vill eller ej.:)
Tack för dina intressanta reflektioner Ulrika!
Skicka en kommentar