Nietzsche skrev svårt angripen av syfilis. Jag kan inte skriva om jag är snuvig. Hur kommer det sig? Olga trodde det berodde på att Nietzsche skrev för evigheten. Jag protesterade halvhjärtat att också jag gjorde det, men då skrattade hon glatt.
”Ingen skriver för evigheten längre. Helt enkelt därför att evigheten inte längre finns!” (…) Dostojevskij hade en läsare, Gud. Nietzsche hade inte ens Gud, utan bara sig själv. Det är klart de skrev för evigheten, evigheten är vad de hade. De blev inte särskilt gamla. Vi däremot lever längre och längre, men våra liv blir kortare. Theodor Kallifatides
4 kommentarer:
Skulle våra liv bli längre om vi levde kortare?
Det låter paradoxalt, men jag kan inte låta bli att undra om inte vår strävan efter ett allt längre och "friskare" liv har sitt pris. Kanhända är det bristen på evigheten och att vi sålt oss till Tiden - den mörderskan enligt Södergran - som är problemet?
Hej Ulrika! Mm, i brist på evigheten har vi sålt oss till Tiden. Bra formulerat! Vi andra är mer upptagna av åldrandet och lever längre men upplever mindre. För dem som handlar, skriver med mindre tanke på det egna jaget, de uppslukas av livet, ett liv som fler kan identifiera sig med och blir på så sätt därför mer tidlösa. Nietzsche och Dostojevskij är ”avslöjare” av allas vårt väsen, vad det innebär att vara människa. Inför dem blir vi alla nakna, lika varandra, vare sig vi lever nu, tidigare eller senare.
Att bli alltför upptagen av ”nuet”, som du skriver, hur vi skall kunna leva längre och friskare, har till pris att livet springer förbi oss alltmedan vi funderar på hur vi ska leva här och nu, fast senare.:)
det här citatet gillar jag!!
var dom ensamma i sin tid, före sin egen tid? fick de inget gehör av sin omgivning, kan de ha varit så att de inte blev förstådda? jag menar både Nietzsche och Dostojevskij är ju väldigt kända och lästa författare i vår tid!
"Dostojevskij hade en läsare, Gud. Nietzsche hade inte ens Gud, utan bara sig själv. det är klart de skrev för evigheten, evigheten är vad de hade"
eller kan det ha varit så att de inte brydde sig om de blev lästa eller inte, att Dostojevskij skrev för Gud helhjärtat och Nietzsche skrev helt för sin egen skull?
och kan evigheten stå för "oss", alla vi efterkommande generationer som läser dessa författare?
dom kan ju inte dö, dom lever genom sin litteratur.
Hej Eric! Jag gillar också citatet som du kan förstå. Nietzsche påtalar i en av sina böcker att hans läsare inte ännu är födda.
Både Nietzsche och Dostojevskij fick gehör, ffa den senare. Den förre fick det av en mycket begränsad krets där bland annat Ibsen, Brandes och Strindberg ingick.
Jag tror båda önskade läsare, men kanske Nietzsche insåg att hans ord ännu inte hade ögon och öron som var mottagliga för dem. Vi ser samma sak i konsten, inte minst skrattade samtidens allmänhet åt impressionisternas konst när den kom. Nu tillhör just denna –ism kanske den mest omtyckta för det stora flertalet av människorna.
Men som du skriver, oavsett om de lever eller är döda så lever deras ord vidare in i evigheten. Det är inte dåligt!:)
Skicka en kommentar