Where do people go to when they die?
Somewhere down below or in the sky?
I can’t be sure, ’ said Grandad, ’but it seems
They simply set up home inside our dreams.’
Jeanne Willis
(Foto: Carlos Freire på Theodore Monod)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är något speciellt med den här bilden. Något som förstärks tack vare Willis rader.
Den åldrade mannen, han har stegat in i mina drömmar. Med solen i ryggen, på väg över bron och vattnet evigt flytande under honom. Vad är det han lämnar bakom sig? Värme och ljus? Vart kommer han ifrån? Vad har han tänkt och känt? Vad har han i sin väska? Är det noter däri? Noter över livet? Kanske. Kanske, havets brus, nattens mörker. Och en näve sand.
Hej Ulrika! Tack för denna reflektion!!! Du har onekligen fått mig att mysa och rysa!:) Visst tar han stegen in i våra tankar. Han är på väg, precis som en skulptur av Giacometti, mitt i steget tar han sats in i våra drömmar och rör sig oavbrutet framåt i det frusna ögonblicket. Det är så häftigt! Tack Ulrika för dina ord!
Skicka en kommentar