måndag 6 augusti 2007

Du såg att mina ögon var sorgsna


Det var få människor som såg
att mina ögon var sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och du frågade ofta varför.

Då skrattade jag - återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kan väl inte vara
så glada som dina.

Men jag lyckades aldrig narra dej
och jag såg du förstod
eller anade
att vi inte skulle vara tillsammans
- tillnärmelsevis
så där länge som visorna
och vi själva ordat om.
Ferlin

4 kommentarer:

Jenny sa...

Vem är det på bilden?

Niklas sa...

Hej Jenny! Det vet jag tyvärr inte.

Ulrika sa...

Ferlins dikt. När skrev han den?

Att inte lyckas narra dej, att du förstod och såg, det inte alla andra såg; det känns som en tröst ändå. Vill inte att någon ska behöva leva utan att någon ser bakom det till synes glättiga, det till synes enkla och bekymmersfria.

Niklas sa...

Hej Ulrika! Tack för frågan. Dikten ingår i hans "Kejsarens Papegoja" ifrån 1951.

Jag håller med dig. Att det finns människor som ser vad som gömmer sig där bakom leendet, är en tröst.