måndag 27 augusti 2007

Tig kvinna, en man har ordet


Att befinna sig i utkanten av världen är ingen fördelaktig plats för den som gör anspråk på att vilja förändra den. Här gäller än en gång, att för att nå bortom det givna måste man till att börja med vara djupt rotad däri. Personliga framgångar är nästan omöjliga inom grupper av människor som kollektivt hålls nere i en underlägsen situation. ”Var ska man ta vägen, i kjolar?” undrade Marie Bashkirtseff. Och Stendahl skrev: ”Alla genier som föds som kvinnor är förlorade för världen.” Sanningen att säga föds man inte till geni, man blir det. Och kvinnans levnadsvillkor har hittills gjort detta omöjligt. Simone de Beauvoir

5 kommentarer:

Ulrika sa...

"..för att nå bortom det givna måste man till att börja med vara djupt rotad däri." Stämmer det?

Och vad är en personlig framgång?

Den manliga framgången bygger till stor del på att kvinnor ser till att vattna mäns rötter. :) Likt Yggdrasil växer sig så mäns ego allt större, med allt djupare rötter och ett jättelikt lövverk.:)

Vi i kjolar fortsätter att springa längs er stam. Det kan vi ju fortsätta med om vi vill. Men kanske det inte vore så dumt ändå, att ta sig världens utkant, öppna ögonen, få perspektiv och skapa nya världar.

Niklas sa...

Hej Ulrika! Ja, måste man vara djupt rotad däri? Det är en bra fråga. Jag tror inte det är en absolut nödvändighet, men då tror jag det gäller för den enskilde individen, det finns undantag. Men som kollektiv betraktat, för att få till en förändring, så tror jag att kollektivet måste vara djupt rotat för att nå bortom det givna. Du nämnde tanketraditioner i din förra kommentar ifrån den 26 augusti. De traditioner, strukturer, som trots allt finns i vårt samhälle, har försvårat för kvinnor att få samma utrymme och möjligheter som givits mannen. Mannen är norm, skriver Beauvoir i sin bok Det andra könet.

”Personliga framgångar”, som jag tolkar det, är de av den enskilda individen önskade framgångarna, inom yrke och privatliv, att främst få bli bedömd utifrån sin kompetens och karaktär och inte utifrån kön. Detta skrev till och med Platon om i sin bok Staten. Att bli Väktare skulle vara lika möjligt för en kvinna som för en man, då han ansåg att könet inte skulle spela någon roll för kunna leda hans Idealstat. Nu kan man inte kalla Platon någon ultrafeminist:), men han insåg också orimligheten i att bedöma en enskild främst utifrån könet.

Men trots dessa rader skrivna 400 år f.kr. så har vi män fortsatt att se till att få våra rötter och ego vattnade på kvinnornas bekostnad.:) Det är dags för kvinnorna att komma in ifrån periferin och delge sitt övergripande perspektiv, att stå utanför kan också ha sina fördelar trots allt, få sina rötter vattnade och excellera som individer och inte som kön.

Ulrika sa...

Många är de män som talar vitt och brett om att det ska vara lika möjligt för en kvinna som för en man att nå framgång och position i samhället. "Det ska vara", men är inte. Det manliga kollektivet - det djupt rotade - håller ihop och kanhända krävs ett motsvarande kvinnligt för att få till en förändring. Men är det då inte en risk för att vi fastnar i könsroller, könskrig?

Nåja, kanske det finns en enklare väg: SAOL tar ju då och då bort ord ur ordlistan. Ord som med tiden faller i glömska och som kommande generationer därmed inte har något större begrepp om. Så, varför inte plocka bort ordet "man" och "kvinna" och alla dess synomyner? :)

Niklas sa...

Visst är det lätt att pladdra om jämlikhet och könsneutralitet så länge jag som man inte behöver ge avkall på mina egna privilegier. Men vem har sagt att jag skall bestämma om detta själv i varje situation? Vissa saker är icke förandlingsbara. Anser jag mig orättvist behandlad får jag väl anmäla det till JO.
Men jag tror ändå att medvetenheten om strukturer, diskussioner och öppenhet kan göra oss mer mottagliga för förändring. Hoppas jag i alla fall. Men förändring mot jämlikhet och jämställdhet sker oavsett vilket. Det kallas civilisation.

Vadå "man" och "kvinna"? Vad är det? Har jag aldrig hört talas om.:)
Tack för dina kommentarer, Ulrika!

Anonym sa...

Good journey and experience!