Wild nights – Wild nights!
Were I with thee
Wild nights should be
Our luxury!
Futile – the winds –
To a Heart in port –
Done with the Compass –
Done with the Chart!
Rowing in Eden –
Ah – the Sea!
Might I but moor - tonight -
In thee!
Emily Dickinson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Glömde du slutet på dikten?
"Might I but moor
To-night in thee!"
Oavsett, det är en fin dikt och jag hoppas Dickinson fick uppleva några "wild nights".
Hej Mio! Tack så jättemycket för att du såg det, det magnifika slutet! Jag var för lite för snabb att skriva ner idag.
Jag hoppas också att hon fick det. Tack Mio!
Jag tycker om Emily Dickinson. Där många ser en svag sparv som vandrade omkring i romantiska grubblerier hela sitt liv ser jag en stark kvinna som valde själv. Hon gick sin egen väg och orden var alltid där.
Slutet på den här dikten är - som du skriver - magnifikt.
Hej Mio! Jag håller med dig fullständigt, jag upplever också henne som en stark kvinna. Hon har en så otrolig känsla för ord. Kanske är det hennes anslag som får oss att tänka på en sparv när det är en örn som finns där bakom? Tack för kommentaren.
Tack själv. Du har en intressant blogg.
Mer Emily:
"My children are of the mind, my Ecstacy of the soul"
Tack.
Hej Mio! Mm, det var vackert, riktigt vackert.
Roligt att du finner bloggen intressant, Dickinson poppar upp med jämna mellanrum här, om du har vägarna förbi, menar jag.:)
Ja, det kan mycket väl bli så att min väg tar en sväng förbi din blogg igen. Jag ska se på den som ett wärdshus, vid vägens kant. Där kan jag titta in och se ifall där är något som får mig att vilja stanna till ett tag. Sätta mig ner en stund, innan jag fortsätter min resa.
Hej Mio! Det gillar jag, "ett wärdshus, vid vägens kant". Du är mycket välkommen, att sitta ner med Emily eller någon annan som också haft vägarna förbi.
Au revoir, then!:)
Au revoir, and be careful out there!:)
Skicka en kommentar