Han ville inte kräva av livet att det skulle vara en lustgård för genier. Det mänskliga livets historia är bara i sina spetsar, för att inte säga utväxter, geniets och dess verks historia. I huvudsak är den genomsnittsmänniskans. Hon är det stoff som historien arbetar med och som ständigt uppstår på nytt ur den. Kanske var det ett ögonblick av trötthet som ingav honom detta. Kanske tänkte Ulrich bara på ett ungefär att allt som var medelhögt och genomsnittligt var kraftigt och bäst ägnat att föra arten vidare; man skulle kunna tro att det allra viktigaste för livet var att upprätthålla sig själv, och så förhöll det sig nog också. Säkerligen bidrog även en annan aspekt: visserligen kan man nog med rätta hävda att när det sker ett uppsving i historien så är det inte medelmåttornas förtjänst, men det hindrar inte att när allt kommer till allt – geni och dumhet, hjältemod och viljelöshet – så består historien av millioner impulser och motstånd, egenskaper, beslut, inrättningar, lidelser, insikter och misstag som människan tar emot från alla håll och ger vidare åt varje håll. I historien och människan blandas samma element, och på så vis är människans historia hursomhelst en genomsnittets historia, eller om man så vill ett genomsnitt av millioner historier; och även om denna historia är dömd att i evighet röra sig kring ett värde ungefär mitt på skala, så måste man fråga sig om det finns något mera meningslöst än att förebrå ett genomsitt dess genomsnittlighet. Musil
(Konstverk av Jake och Dinos Chapman, föreställer Stephen Hawkins )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar