Den man som inte vågade vrida på halsen av rädsla att få snuva är vår tids största diktare. Den stackaren har fixa idéer, men han är den mest överlägset intelligenta människa jag känner. Ni kan gott finna er i att bli kallad en nervmänniska. Ni tillhör det storslagna och ömkansvärda släkte som är jordens salt. Allt stort vi äger har vi nervmänniskorna att tacka för. Det är de och inga andra som ar grundat religioner och skapat de stora mästerverken. Aldrig kommer världen att fatta hur mycket tack den är dem skyldig och framför allt hur mycket de har lidit för att kunna ge vad de har givit. Vi njuter av fin musik, vackra tavlor och tusen andra raffinerade ting, men vi vet inte vad de har kostat sina upphovsmän: sömnlösa nätter, tårar, spasmodiska skratt, nässelfeber, astma, epilepsi, och värst av allt, ångest för döden. Proust
(Fotograf: Pascal Renaoux)
2 kommentarer:
hej niklas! vad är din ambition med den här bloggen, vad vill du nå ut med? det är något med stämningen som drabbar mig, mörkret som möter ljuset, nakenheten och stämningen. jag stannar här :)
Hej Panso! Vad glad jag blir över att du vill stanna till här en stund. Får samma känsla av din blogg nu när jag besökt den.
Vad mer kan jag önska? Kanske är det just däri min ambition ligger? Att någon skall förirra sig hit och finna något som de kan spegla sig i, känna igen, inspireras av, fundera över och kanske tycka om. Jag vill dela med mig av saker jag läst, tänker på och tycker om. Inget mer.
Därför blir jag så glad över att du säger några ord. Tack!
Skicka en kommentar