lördag 24 november 2007

Flickor och pojkar


Man föds inte till kvinna, man blir det. Inget biologiskt, psykiskt eller ekonomiskt öde avgör utformningen av den gestalt som den mänskliga honan får av samhället. Det är civilisationen i dess helhet som formar det mellanting mellan hane och kastrat som kallas kvinnligt. Det är bara via andra som en individ kan konstitueras som den Andre. Om barnet existerade endast för sig självt skulle det inte kunna uppfatta sig som sexuellt differentierat. För flickor och pojkar är kroppen framför allt uttryck för en subjektivitet, det redskap som förmedlar uppfattningen av världen; de tar till sig världen genom ögonen och händerna och inte genom könsdelarna. Simone de Beauvoir
(Fotograf: Eugene Smith)

6 kommentarer:

Anonym sa...

Tråkigt nog är "Det andra könet" en ständigt aktuell bok.
Varför kan vi inte bedöma varandra efter individer? Varför är det så viktigt att könsbestämma människor, djur och fantasivarelser?

Jag minns att jag tyckte om smurfarna när jag var yngre - för de hade inte kön - endast Gammelsmurfen var man - de övriga bara var. Sen kom Smurfelina in - och detta defninierade _alla_ smurfar som män - hon var det andra könet.
Dessutom av ondo - uppfunnen av den elaka trollkarlen som ville locka de godmodiga smurfarna i fördärvet.
-
Har du tänkt på att när rymdvarelser ska tecknas så har honvarelsen nästan alltid ett pärlhalsband och långa ögonfransar = Hona.

Samma sak med fabler.
Fast det oftast är mannen som är den stilige och fåfänge i djurvärlden.
Se på lejon, älgar och påfåglar till exempel.
Och fasanhononan - kamouflerad i sin brunspräckliga dräkt - medan mannen - tjusig med rött på kinden, en färgrann kam och en otroligt stilig stjärt och klädedräkt.

Niklas sa...

Hej Guldkorn! Jag håller med dig helt och hållet. Det är verkligen tråkigt att Beauvoirs bok känns så aktuell som den gör.
Att vi bedömer varandra som vi gör är nog oundvikligt, våra hjärnor måste kategorisera som vi alltför väl känner till, och då är könet en inte helt oviktig men oftast också enkel sak att ta fasta på. Problemet är de egenskaper som tillskrivs könen och som du ger exempel på, och ffa allt de begränsande egenskaper som kvinnor får och som gör kvinnan till en vingklippt varelse. Som du skriver så får vi dessa roller med oss redan i sagornas värld, en tankekorsett som det är svårt att bryta sig loss ur. Därför behövs böcker som ”Det andra könet” fortfarande, för att medvetengöra, skapa debatt och förändra.

Även män fångas i ett garn av egenskaper som det skall levas upp till. Vad är en ”man”? Sätt ett garnnystan i händerna på en manlig sjuksköterska och sannolikheten för att han skulle tros vara homosexuell är nog inte alltför liten, inte heller skulle han anses vara särdeles manlig av rätt många. En kvinnlig sjuksköterska kan dock meka med avancerad sjukhusteknik utan att förlora sin kvinnlighet. Kom hem till en kvinna och hitta en massagestav liggande framme och hon anses vara självbejakande, framåt och kvinnlig. Kom hem till en man och hitta en uppblåsbara Barbra under sängen och många skulle nog anse honom patetisk, ingen riktig man.

Det är inte lätt.:)

Anonym sa...

Lustigt att du skriver det där med manlig och kvinnlig sexualitet - för just det diskuterade jag med mina killkompisar.
Att ordna ett homeparty med sexleksaker för tjejer inför en möhippa, eller medelåders kvinnor anses gulligt, eller sexuellt frigjort - och tjejerna/kvinnorna kan ha mys och gull och fniss tillsammans.

Men om killar vill ha samma typ av party...
Kan de också ha mys och gull och fniss?
Nä - då anses de vara bööögar!!

Och om de inte är gulliga?
Då måste de vara brakfulla svensexare - som brutalt våldför sig - för att visa att de inte är mesar/töntar/bögar.

Varför kan inte killar tillåtas/tillåta sig själva att ha mys? - Om de vill det.
Och varför ska den manliga sexualiteten påföras en slags sjuk stämpel?

Mina killkompisar - de jag pratade om detta med tillhör undantagen. De kan prata väldigt fritt med varandra - utan att det blir hö - hö - och pinsamt. Och de är inte rädda för "bögstämpeln". Tvärtom - när de besökte kreationistmuseet i Kentucky - http://www.creationmuseum.org/ så gick de och höll varandra i händerna.
De höll nästan på att bli utslängda...

Sen undrar jag en sak om sexleksakerna. Varför kan man ha små hoppande snoppar, penispasta och glittrande dildos - men sällan ser man en hoppande snippa/fitta/springa, slidpasta och glittrande "sexfickor"?
Anses det manliga könsorganet gulligare? Och det kvinnliga - äckligare?
Jag försöker i alla fall lära mina barn att könsorganen är fina - och att de ska vara stolta över dem.
Och om någon tror att fitta är ett skällsord - så ska de påminnas om att de flesta av oss har kommit till världen den vägen.
Att fittan är porten till livet.
Ja - jag använde med flit det ord som anses grovt - eftersom det är det som de kommer att få höra.
Antar att andra föräldrar tycker att jag är hemsk - men jag vill inte att barnen ska skämmas över någon del av sin kropp.
Frank Zappa sjöng:
What's the ugliest part of your body? Sen räknar han upp olika kroppsdelar som föreslås - men i slutet kommer han fram till: "But I think it's your mind"

Niklas sa...

Hej Guldkorn! Jag önskar jag kunde ha fått se reaktionerna runt dina vänner när de gick hand i hand på museet i Kentucky.:) Rent tankemässigt är många av oss människor verkligen fynd för paleontologin, ju djupare vi gräver i någons tanke eller fördom, desto närmare kommer vi dinosaurierna.

Vad gäller sexleksaker är det ett märkligt fenomen du sätter fingret på, mycket annat runt kvinnan/flickan är ”sött” och ”gulligt”, men själva könsorganet är osynliggjort eller tabubelagt. Många flickor växer upp utan att riktigt veta vad de ska kalla det, du nämner några, inte heller pojkar vet vad de ska säga om flickan utan att bli attackerade. Kanske är det därför bra att dina barn får använda de ord som av många vara fult.

Zappa har rätt, det fula sitter inte mellan benen utan mellan öronen.
Tack för kommentaren!

isabell dahlberg sa...

ni är så visa! jag blir så glad!

Niklas sa...

Hej Isabell! Vad glad jag blir att du säger så. Min egen ”visdom” kommer bara ifrån att ha pratat med betydligt klokare människor än jag själv och läst stora tänkare som Beauvoir.