An extract from the diary of Lieutenant Colonel Mervin Willett Gonin DSO who was among the first British soldiers to liberate Bergen-Belsen in 1945.
Source: Imperial War museum
I can give no adequate description of the Horror Camp in which my men and myself were to spend the next month of our lives. It was just a barren wilderness, as bare as a chicken run. Corpses lay everywhere, some in huge piles, sometimes they lay singly or in pairs where they had fallen. It took a little time to get used to seeing men women and children collapse as you walked by them and to restrain oneself from going to their assistance. One had to get used early to the idea that the individual just did not count. One knew that five hundred a day were dying and that five hundred a day were going on dying for weeks before anything we could do would have the slightest effect. It was, however, not easy to watch a child choking to death from diphtheria when you knew a tracheotomy and nursing would save it, one saw women drowning in their own vomit because they were too weak to turn over, and men eating worms as they clutched a half loaf of bread purely because they had to eat worms to live and now could scarcely tell the difference. Piles of corpses, naked and obscene, with a woman too weak to stand propping herself against them as she cooked the food we had given her over an open fire; men and women crouching down just anywhere in the open relieving themselves of the dysentery which was scouring their bowels, a woman standing stark naked washing herself with some issue soap in water from a tank in which the remains of a child floated. It was shortly after the British Red Cross arrived, though it may have no connection, that a very large quantity of lipstick arrived. This was not at all what we men wanted, we were screaming for hundreds and thousands of other things and I don't know who asked for lipstick. I wish so much that I could discover who did it, it was the action of genius, sheer unadulterated brilliance. I believe nothing did more for these internees than the lipstick. Women lay in bed with no sheets and no nightie but with scarlet red lips, you saw them wandering about with nothing but a blanket over their shoulders, but with scarlet red lips. I saw a woman dead on the post mortem table and clutched in her hand was a piece of lipstick. At last someone had done something to make them individuals again, they were someone, no longer merely the number tattooed on the arm. At last they could take an interest in their appearance. That lipstick started to give them back their humanity.
(Fotografi: Anne Frank dog i Bergen-Belsen 31 mars 1945)
8 kommentarer:
Ett mycket intressant inlägg. På många sätt.
När jag läser texten så rullas fruktansvärda bilder upp i huvudet på mig. När man ser bilder av människor som fråntagits sitt människovärde - för så måste det väl vara? - så är det inga färger inblandade. Det är inte ens svart. Bara grått, utsmetat.
Så kommer det röda in i bilden. Plötsligt blir det lite mer liv. Det tänds hopp och jag kan känna lite värme. Människovärdet skruvas upp ur en hylsa med rött läppstift. Hur stor betydelse hade det att det var just läppstift? Det undrar jag.
Hur lätt är det att ta människovärdet ifrån en människa? Avgörs det i varje individs egen tanke om sig själv? Skattar jag mig själv högt så krävs det mycket för att strippa någon annan på sitt. Men är det lågt så behöver jag knappt blåsa på en annan innan det är utsläckt. Och om jag skattar mig själv högt kan jag då ens tänka tankar likt de Hitler satte i handling?
Hur mycket livslögn finns det i en hylsa rött läppstift?
Hej Mio! Bilderna som rullas upp, fruktansvärda som du skriver. Det finns hemska bilder på nätet ifrån koncentrationslägren, massgravarna, på de utmärglade kropparna, grymheten som dödade miljontals människor. Genom att avpersonifiera kunde man lättare döda, genom att prata om insekter istället för människor så legitimerade man ”utrotningen”.
Vi har vuxit upp med dessa bilder, en grå massa, "utsmetat" du så passande skriver, inga ansikten. Färgerna saknas, något som kanske skulle kunna ha förvandlat den grå massan till en grupp av färgstarka individer.
Att bli avskalad sitt människovärde, sker det främst genom synen på sig själv eller genom andras ögon? Hur mycket av vårt värde sitter i andras ögon? Hur mycket sitter i en livslögn, den egoism och fåfänga som du nämnde i kommentaren till förra inlägget?
Jag vet inte, men betydelsen, människovärdet, betingas självklart också av situationen och därmed kan även ett rött läppstift få en avsevärd betydelse. Om inte annat så kan läppstiftet också vara en protest mot den överhet som skalat av en ens människovärde.
Jag kan tänka mig att man genom att måla läpparna kanske kan visa att man är en individ med ett värde men också att man tagit makten över sitt eget öde. Inte en helt oviktig känsla i en situation där ens öde helt har varit i händerna på en massutrotningsapparat och samling nyckfulla lägervakter.
Jag håller med dig om att en individ med en god självkänsla säkerligen har en lägre risk att skala av sin omgivning deras människovärde. Nu finns det dock individer vars självskattning inte är av denna världen, nu tänker jag främst på den grupp av människor som lider av en uttalad narcissism, en självförälskelse, där omgivningen knappast har något större värde än genom den nytta de kan bringa narcissisten. Men det är en annan sak.
Tack för dina intressanta kommentarer. Ledsen om jag verkar lite flummig.
mycket starka ord om något av det mest tragiska i den mänskliga historien som aldrig får glömmas bort. ord som berör ända in i själen.
Hej Eric! Roligt att höra av dig igen. Javisst är det ord som berör ända in i själen, orden tränger sig in i en och man har absolut ingen motståndskraft.
Är det människornas utsatthet, maktlöshet som får oss att känna så?
Tack för kommentaren, Eric!
hej själv!! roligt att vara här igen.
ja både det och den eviga frågan vi ställer oss om hur det är möjligt att utsätta någon för en sådan terror och att komma på tanken att utrota ett helt folk.
sen har vi ju den nazistiska ideologin som inte har några som helst belägg för sina tankar och teorier. hitler har ju bara handplockat, förvrängt och manipulerat andras teorier.
man blir så arg på dessa människor som fortfarande följer i hans fotspår och hur en sådan människa som hitler kunde komma till makten i tyskland.
Hej Eric! Hit är du alltid välkommen!
Ja, vad ska jag säga Eric, som du inte redan vet? Hur var det möjligt och fortsätter att vara möjligt? Det är sorgligt, jag håller med dig.
Vi är människor, vi har det inom oss. Vi har mycket ont i oss, vår förmåga att handla och blunda är hårresande. Men vi får inte glömma hur mycket gott det finns i oss människor, hur många som dagligen kämpar för att gör tillvaron lite gladare, lite uthärdligare eller mindre smärtsam för andra. Då tänker jag inte på vården som jag själv arbetar inom. Nej, jag tänker på enskilda individer, olika ideella organisationer, politiker som drar strån till stacken för att lindra och lysa upp för både nära och kära och/eller för fullständiga främlingar på andra sidan jorden.
Vad gäller efterföljare till Hitler finns det som sagt alltid dem som söker enkla svar på svåra frågor, även om svaren innebär att förkasta/förskjuta eller döda andra människor.
Nietzsche blev ofrivilligt en av nazismens filosofer, om man vänder sig i graven när man blir feltolkad eller utnyttjad skulle Nietzsche ha roterat snabbaren än en elektron runt en atomkärna.
Tack för kommentaren, Eric!
ja det är tur att det finns en motpol att stå emot.
titta på ryssland tex. uppgjort val, mördade journalister mm. och otala andra länder som går i samma fotspår. man mår illa när man tänker på det.
ja ja vet och det är så sorgligt. första gången jag kom i kontakt med Nietzsche var i en Svenska B bok där det stod en väldigt kort presentation om honom. det stod något i stil med att tyskland hade en egen speciell folksjäl mm och i nästa mening att han inspirerat Hitler. alltså praktiskt taget skrivet på ett sådant sätt att det uppfattades som om Nietzsche stod bakom nazismen. det fick mig att ta avstånd från Nietzsche fram till att jag fått den rätta bilden av Nietzsche i och med den här bloggen. men man blir så arg när läroböcker gör så, komprimerar en text så pass att den blir missuppfattad i slutändan.
Hej Eric! Ja, vi ser olika uttryck för människans ondska idag också. Maktfullkomlighet och likgiltighet för människoliv.
Nietzsche, jag är glad att du omvärderat honom, har var verkligen ingen individ som skulle stödja nazismen. En lärobok som formulerar sig på det sätt som du beskriver låter som att den är skriven av en mycket okunnig människa. Man kan säga mycket om filosofens kontroversiella tankar och uttalanden, men någon nazist i sin linda vara han då inte.
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar