torsdag 6 december 2007

Ett ögonblick, ett människoliv


En roman i vår tid kräver fem eller sexhundra sidor för att vi skall lära känna någon, om vi nu lyckas lära känna någon. För Dante räcker det med ett enda ögonblick. I det ögonblicket definieras personen för alltid. Dante söker omedvetet detta centrala ögonblick. Jag har önskat göra detsamma i många noveller och väckt beundran med detta fynd, som är det fynd Dante gjorde under medeltiden, nämligen att visa ögonblicket som chiffer för ett liv. Hos Dante har vi dessa båda personer, vilkas liv kanske inte består av mer än några terziner och dock varar evigt. De lever i ett ord, i en handling, mera får vi inte veta; de är del av en sång, men denna del är evig. De fortsätter att leva och att förnya sig i människornas minne och fantasi.
Jorge Luis Borges
(Fotograf: Pascal Renoux)

2 kommentarer:

Guldkorn och ädla stenar sa...

Hur menar Borges? Skulle Dante ha lärt känna Beatrice på ett enda ögonblick?
De umgicks en hel del.
Eller har jag missförstått något?
Det är inte så att Borges menar Petrarca och Laura?
Laura - som Petrarca förmodligen endast såg en enda gång i en kyrka:
http://en.wikipedia.org/wiki/Petrarch#Laura_and_poetry

Niklas sa...

Hej Guldkorn! Ja, vad menar vår vän Borges? Och det fråga du mig!:)

Jag förstår verkligen din tanke med Beatrice, Petrarca och Laura, men vad Borges faktiskt pratar om, tror jag:), är inget mer än Dantes Gudomliga komedi som låg författaren synnerligen varmt om hjärtat. Citatet kommer ur boken ”Sju kvällar” och består av 7 nedskrivna föredrag Borges höll mot slutet av sitt liv. Han improviserade sju tal 1977 då han i slutet av sitt liv var blind.

I texten innan citatet pratar han om Dante och Vergilius och deras relation, men i stycket precis innan citatet säger han så här:

”Här har vi alltså dessa båda gestalter. Därefter har vi tusentals, hundratals, mängder av personen om vilka man har sagt att de är episodiska. Jag skulle snarare säga att de är eviga.”

Borges vill alltså visa att Dante hade förmågan att i några få rader skapa en hel person som vi kan ha en relation till, känna och leva med. Vi delar ett ögonblick men också evigheten med dem, tror jag att man skulle kunna säga.

Tack för kommentaren, Guldkorn!