torsdag 6 september 2007

Lidandets olidliga lidelsefullhet


Varje människa behöver en viss mängd bekymmer, smärta eller nöd för att liksom ett fartyg med barlast kunna styra fast kurs och hålla rätt. Arbete, plåga, möda och nöd förfölja nästan alla människor livet igenom. Men om alla knappt tänkta önskningar redan voro tillfredsställda, varav skulle då livet fyllas ut, hur skulle man få tiden att gå? Må man tänka sig hela människosläktet försatt i ett ”Schlaraffenland”, där allt växer av sig självt och stekta sparvar flyga en i munnen, envar genast fann sin hjärtanskär och utan omständigheter fick henne! Då skulle människorna dö av ledsnad, gå och hänga sig, föra krig mot varandra, och så skaffa sig mer lidande, än naturen nu låter komma på deras lott. Alltså passar för detta släkte ingen annan skådebana och ingen annan tillvaro. Schopenhauer
(Målning av Francis Bacon)

6 kommentarer:

Ulrika sa...

Menar Schopenhauer att det är viljan som skapar vårt lidande? Begäret.

Kan man på något sätt koppla ihop hans ord med Oscars Wildes (inlägg 29 augusti) "There are times when sorrow seems to me to be the only truth. Other things may be illusions of the eye or the appetite, made to blind the one and cloy the other..."?

Niklas sa...

Hej Ulrika! Ja, det vill jag påstå, viljan är orsaken till vårt lidande, enligt Schopenhauer. Begäret har sitt ursprung i viljan. Vissa vill likna viljan vid "blind" energi, andra vid våra gener som blott använder våra kroppar som behållare, för sin föröknings skull. Vi är slavar under våra gener, så att säga, vår uppgift är att sprida dem vidare, viljan driver, vi lider.:) Nåja, en del nöje finns inbakat i detta också!:)

Men orden har också en annan innebörd, som jag tolkar dem, att lidandet är en förutsättning för vår art, att lidandet är en förutsättning för vår lycka, vår förmåga att känna lycka. Om lidandet inte skulle finnas skulle vi känna tristess och skapa lidande. Vi skapar motstånd, vi behöver smärtan för att leva, känna och uppleva glädje. Vi tröttnar snart på glädjen om den håller i sig, den mattas av, kräver större och större doser för att vi skall känna något. Därför behövs lidandet, om man får tro Schopenhauer.

Jag vet inte om Wilde och Schopenhauer skulle skaka tass av samförstånd, men båda skulle nog ändå säga att smärtan är oförfalskad i sin natur, oförvanskad i sitt uttryck. Vad tror du?

eric sa...

jag tror också att han menar att människan hela tiden behöver en kontrast eller motsats till lidande och lycka för att kunna fokusera på det som verkligen betyder något.

Niklas sa...

Hej Eric! Det har jag inte tänkt på. Menar du att det är genom kontrasterna möjligheten uppstår att kunna fokusera på något annat än det som har sitt ursprung ifrån viljan? Så har jag inte tolkat honom, men så är jag definitivt ingen expert på Schopenhauer. Tack för kommentaren.

Ulrika sa...

Wildes citat var inte det enklaste jag läst, men jag tycker det är intressant. Och det du skriver om att vi behöver smärtan för att leva, känna och uppleva glädje, det är också så jag uppfattar Wildes ord. Men också att han menar att smärtan och sorgen är grunden till övriga känslor. Det finns ingen renare känsla. Just det säger inte Schopenhauer något om, men han tycks ändå mena att lidandet -smärtan - behövs, som någon form av grund för att kunna leva.

Niklas sa...

Hej Ulrika! Dina tankar om Wilde fick mig att välja några ord till av honom ur hans bok De Profundis med en passande bild till.:) Flykten ifrån sorgen lämnar oss hungrigare än någonsin. Tack för kommentaren!