Jag var av en hederlig fast blygsam härkomst men det fanns mornar, det erkänner jag ödmjukt, då jag kände mig som en kungason eller brinnande buske. Märk väl att det rörde sig om något annat än min ingrodda övertygelse att vara intelligentare än alla andra. Den övertygelsen har för övrigt ingen betydelse eftersom den delas av så många idioter. Camus
(Fotografi på Dirac och Feynman)
2 kommentarer:
Komparation. Vad vore vi utan denna ständiga jämförelse med andra?
Hela denna grammatiska övning verkar så meningslös. Ändå fortsätter vi. Och tänk vilken triumf när man kan säga att jag är dödare än dig. Dödast, faktiskt! :)
Hej Ulrika! Tack för ett gott skratt! Jag kommer och tänka på en novell av Dostojevskij där de döda fortsätter med sina småaktigheter och intriger. Men ingen kämpar om vem som är dödast, vill jag minnas.:)
Jämförelser, kan vi vara utan dem, vad är vi då? EN (Borgerna i Star Trek:)), eller ingen? Står vi inte alltid i relation till något annat och för att existera måste vi ta avstånd ifrån, se skillnader? Våra hjärnor skapar mönster, ibland ur "intet", tolkar även totalt mörker. Överlevnad. Fortlevnad.
Tyvärr är nog jämförelsen nödvändig och oundviklig. Det komiska är behovet att tävla i ankdammen där differensen är så liten att den är negligerbar. Det är i jämförelse med de som verkligen presterat något extraordinärt, som Dirac och Feyman, som man inser att flaxandet i ankdammen ter sig tämligen komiskt.
Tycker jag i alla fall och flaxar iväg så gott jag kan.:)
Skicka en kommentar