Jag kände inte längre någon skam:
jag erkände den lust jag så sökt gömma.
Jag tillät mig att åtrå och att drömma.
Och ur min flickkropp steg en kvinna fram.
Jag dämde upp min längtan, och jag sam
i detta ljuvligt varma, lät det strömma.
Jag upphörde att som jag gjort fördöma
min åtrå, mitt begär – och jag förnam
att detta att bejaka lusten är
förunnat kvinnan, hon kan inte hämmas.
Men flickan måste neka sitt begär,
och om hon söker njutning skall hon skrämmas.
Så gränsen kvinnan överskridit skär
där flickan blygs och där hon slutar skämmas.
Lotta Olsson
(Fotograf: Michael Tarasov)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar