Intelligent design, the most adaptable to change

It is not the strongest of the species that survives, nor the most intelligent that survives. It is the one that is the most adaptable to change. Charles Darwin
(Fotograf: okänd)

Det verkliga traumat

Varför "trauma"? Inte därför att man har mördat sex miljoner människor, utan därför att det har varit möjligt att mörda sex miljoner människor. Imre Kertész
(Fotograf: Nazif Topcuoglu)

I umgänget med andra

Allvarligt tänkande människor upplever sig i umgänget med andra som komedianter, eftersom de då, för att bli förstådda, alltid först måste låtsa sig en yta. Nietzsche
(Fotograf: Andres Serrano)

Framtiden finns i vår historieförfalskning

Framtiden, den är bara en likgiltig tomhet som inte intresserar någon, medan det förflutna är fullt av liv och dess ansikte irriterar oss, retar, förödmjukar, så att vi vill förinta det eller måla om det. Människorna vill vara framtidens herrar bara för att kunna ändra det förflutna. De kämpar om tillträde till de laboratorier där fotografier retuscheras och levnadsbeskrivningar och historia skrivs om. Milan Kundera
(Konstnär: Banksy)

Att våga störa

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Eeva Kilpi
(Fotograf: Dmosia)

Din egen historia

För att bli kvitt historiens mardröm måste man först erkänna historiens existens. Man måste känna till historien. Annars kan den komma att återuppstå på det gamla vanliga viset, som mardröm, som Hamlets vålnad. Man måste först analysera den, först därefter kan man ta avstånd från den, bli kvitt den. Mycket viktiga delar av vår historia har alltför länge helt enkelt trängts bort. Heiner Müller
(Fotograf: Aaron Hobson)

Den helige Ande leder...

En halvblind hatar alla författare som svävar ut. Om de visste med vilken förbittring han slår igen en bok när han märker att författaren behöver femtio sidor för att meddela fem tankar: en förbittring över att nästan utan lön för mödan ha riskerat återstoden av sin syn. – En halvblind ansåg: alla författare har svävat ut. – ”Också den helige Ande?”. – Också den helige Ande. Men han hade lov att göra det; han skrev för helblinda. Nietzsche
(Fotograf: Dmosia)

Syllogismens betydelse

En syllogism kan varken åstadkomma en lyckad majonäs eller trösta ett gråtande barn. Simone de Beauvoir
(Fotograf: Alina Lebedeva)

Förlåt mig

Förlåt mig då, jag kan inte annat:
Jag sörjer dig som vore du min egen,
och grips av avund när jag hör någon gråta.
Att kunna gråta denna hemska tid,
begråta dem som ligger kastade i klyftan…
Men innan tårarna når ögonvrån,
har vätskan dunstat bort och kvar finns ingen svalka.

Anna Achmatova
(Fotograf: Alina Lebedeva)

En futil verksamhet

Livet: tid som vi slösar bort på till stor del gagnlösa saker. Den ”heliga människans” främsta karaktärsdrag är måhända inte så mycket besattheten, monomanin, utan snarare avskyn för slöseriet med tiden. Tiden bär det oväsentligas stämpel ända tills dess ohyggliga befallning uppfylls: ålderdom och död. – I Europa löser man alla problem med arbete, rättare sagt med arbetstjänst. Gå igenom tunneln och möta myllret vid andra änden. Vart hastar de? – Detta är inte den billiga frågan om döden utan det faktum att det oväsentliga är så viktigt för dem. Uppstigningen på morgonen, därefter hygienen, familjen, sedan samfärdsmedlen; åtta timmars arbete – en mestadels futil verksamhet som har föga med livet att skaffa, sedan inköpen, på nytt samfärdsmedlen, viss förströelse – om möjligt återigen av ett slag som har föga med livet att göra, i bästa fall ett samlag, och avslutningsvis sömnen eller den nattliga sömnlösheten. De lever sitt liv utan att över huvud taget ta del i sitt liv, och det som ändå sker måste de i slutänden likväl betrakta som sitt liv. Imre Kertész
(Fotograf: Aaron Hobson)

Ensam

Jag sprang ut och ropade och skrek
att jag inte tålde se det,
jag tålde inte känna det.
Men det var intet att göra åt.
Jag var redan smittad.

Jag sprang runt och ropade och skrek
att jag inte tålde känna det,
att jag var redan smittad.
Alla flydde förskräckta.
Mänskorna och djuren knölade sig in i sina hål.

Jag var fullständigt ensam.
Jag sprang runt och ropade och skrek
att jag inte tålde känna det
att jag var redan smittad
att jag var fullständigt ensam

att jag inte tålde känna det.

Sonja Åkesson
(Fotograf: Ixone Sadaba)

Jag var den som var dömd

Jag hade fått en skärva i ögat som såg fel, och mitt liv skulle gå åt till att se rätt; se rätt där skärvan lät mej se fel. Jag var märkt av astigmatism. Jag var en utomstående, en annorlunda. Jag var den som var dömd att bara gå förbi. Ragnar Sandberg
(Fotograf: Dr. Joanne)

Man återhämtar sig aldrig

Pappa säger att de döda blir alltmer närvarande ju längre livet lider, liksom saknaden, liksom sorgen; man återhämtar sig aldrig när ens närmaste har dött; livet skapas också av de frånvarande som får människors hjärtan att förtäras av längtan. Nina Bouraoui
(Fotograf: F. Monteiro)

Skuggor av fantasier, önskningar och drömmar

Den tanken är gammal att livet är ett skuggspel i vilket vi spelar med som skuggor. Skuggor av vad? Vår fantasi fylld av önskningar och drömmar ger emellertid detta skuggspel en sorts realitet, men en realitet som då och då rämnar eller rentav upphör att vara verklig och som ger oss ett uppvaknande av smärtsam, ohygglig klarsyn.
Många försöker att bryta sig ut från scenen till en verklighet som liknar skuggspelets, men som på väsentliga punkter är annorlunda till sitt innersta väsen. Vi söker att konkretisera vårt andliga och intellektuella medvetande och ge det en form som vi anar är den, varav skuggorna bara är irrande och tomma bilder. Detta är deras olycka, deras som gör försöket, om försöket inte kröns med en fullständig framgång. Ty själva utbrytningen är inte nog. Den ger oss vissheten om att den scen vi lämnat är ett bedrägeri, men den behåller oss fortfarande i ovisshet om den realitet vi inte förmår att förverkliga. Och därmed är vi ännu olyckligare än de olyckliga skuggor som tror på sin verklighet i skuggspelet.
Materien har den form och det utseende som vår tanke, våra känslor och impulser gen den. Kunde vi se dessa miljarder tankar, impulser och känslor skulle vi se dem som knippen av utstrålningar från alla de mänskor som befolkar vår jord i detta ögonblick, och vi skulle se dem forma de köttmassor som rör sig på dess yta, forma träden och växterna och böja universum under tyngden av den kraft de utgör. Vår jord och rymden omkring den är en materialisering av impulserna från våra intellekt och kroppar, men vi tror eller fattar det inte…Ragnar Sandberg
(Fotograf: Matias Troncoso)

Skam och prydnad

Vad har könsakten, som är så naturlig, så nödvändig och så riktig, gjort människorna eftersom de inte vågar tala om den utan att skämmas och håller den utanför allvarliga och anständiga samtal? Djärvt säger vi ”döda”, ”stjäla”, ”förråda”, men det här vågar vi bara mumla om. Betyder det att ju mindre vi andas om saken i ord, desto mera plats får vi ge det i tankarna?
Det är roligt att de ord som används minst, skrivs minst och förtigs mest, de är de som är mest allmänt kända. Hur gamla och unga och goda och onda vi än är finns det ingen som inte känner till dem lika väl som ordet ”bröd”. De inpräglas i oss alla utan att uttryckas, utan ljud och utan form. Det är också roligt att det är skydd, så att det är ett brott att dra fram den, till och med för att anklaga och döma den. Tukta den vågar vi bara med omskrivningar och bilder. Vilken tillgång för en brottsling att vara så motbjudande att domarna anser det fel att se och röra honom: han går fri och räddas tack vare sin stränga förkastelsedom.
Jag undrar om det inte blir som med böcker: de blir mycket lättare att sälja och sprids mycket mer när de blir förbjudna. Själv tar jag Aristoteles på orden: han säger att blygsel är en prydnad för ungdomen men en skam för ålderdomen. Montaigne
(Fotograf: Sarah Small)

Dörrar

Barnet ser liksom den vuxne dörrar i allt det upplever och lär sig: men för barnet är det ingångar, för den vuxne bara genomgångar. Nietzsche
(Fotograf: Dmosia)

Instinktiv mening

De flesta män, skitfega som de är, projicerar sin medfödda svaghet på kvinnor, betecknar den som kvinnlig svaghet, och tror sig själva om att ha kvinnors styrka. De flesta filosofer som inte är så fega inser att manliga brister existerar i män, men kan fortfarande inte inse att de bara existerar i män. Därför rubricerar de mäns villkor som det Mänskliga Villkoret. De lägger fram sina intighetsproblem, vilka skrämmer dem, som filosofiska dilemman och ger därigenom status åt sin primitivism; rubricerar högtravande sin intighet som ett ”Identitetsproblem”; och fortsätter att pladdra pompöst om Individens Kris”, ”Varats Väsen”, ”Essensen föregår Existensen”, ”Existentiella Former av Varat”, etc, etc.
En kvinna tar inte bara sin identitet och individualitet för given, hon vet också instinktivt att det enda som är fel är att skada andra och att meningen med livet är kärlek. Valerie Solanas
(Konstnär: Banksy)

Mannen tjallar, Gud belönar

Kvinnan såg att trädet var gott att äta av; det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.
De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen:

Gud: Var är du?

Mannen: Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.

Gud: Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?

Mannen: Kvinnan som du har gett mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt.

Gud: Vad är det du har gjort?

Kvinnan: Ormen lurade mig, och jag åt.

Gud till ormen: Du som gjorde detta, förbannad skall du vara, utstött från boskapen och de vilda djuren. På din buk skall du kräla och jord skall du äta så länge du lever. Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.

Gud till kvinnan: Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn. Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.

(Bibeln, Genesis)
(Konstnär: Anthony Christian)