Det som skiljer en frisk människa från en själssjuk, det är ju just det att den friske har alla möjliga mentala rubbningar, men den själssjuke endast en. Musil (Fotograf: Jeff Mermelstein)
Vilka styr vad som avses med att vara frisk? Försäkringsbolagen? Socialstyrelsen? Läkemedelsbolagen?
Frisk - det är ett sjukt ord. :) Ordet behöver läggas in, genomgå noggrann undersökning, kanske lite kirurgi; fläka upp det på operationsbordet och se vad som finns där bakom ytan.
Hej Anonym! Det var kanske inte den lättaste av frågor att svara kort på, men jag skall försöka. Glöm det där med kort!:) Låt oss inte glömma att dessa rader är skrivna under en tid då Freuds teorier hade fått ett stort inflytande på vad som ansågs vara sjukdomar i själen. (Musil, vill jag minnas, var dock kritisk till Freud.)
Vad jag tror Musil menar i boken är att en människa bedöms i relation till sin omgivning, vad som moraliskt avviker ifrån gruppen, vilket också diskuteras i sammanhanget citatet är taget ifrån. Men i grund och botten tror jag också att Musil menar är att själssjuka människor, exempelvis människor som drabbats av schizofreni, också får hela sin identitet bedömd utifrån detta. Andra individerna som har mindre avvikelser/rubbningar men inte lika tydliga som vid det givna exemplet, får hela sin identitet bedömd utifrån hela sin komplexa natur, och anses vara ”normala”. Individer som har en tydlig avvikelse ifrån det som är vanligt i populationen, blir stigmatiserad och blir identifierad utifrån denna avvikelse. Notera att avvikelsen egentligen inte behöver vara något den enskilde själv lider av, kanske inte heller ansetts som sjuk heller i ett annat samhälle eller tid, men som nu erhållit denna ”diagnos” och därmed förlorat alla sina andra själsegenskaper.
Således, en större avvikelse och individen får hela sin person bedömd utifrån denna och ansedd som själssjuk, flera mindre avvikelser och individen får hela sin sammansatta person bedömd och inte ansedd som själssjuk.
Två böcker som var lite roliga att läsa och som berör hur galenskap setts under olika epoker är: Foucaults bok om Vansinnets historia, Roy Porters bok Madness, a brief history. Har du inte läst dem så är de värda att kika i. Tack för frågan.
Hej Ulrika! Hehe, ja, ordet "frisk" bör definitivt genomgå en kirurgisk genomgång.
Vill man veta lite om vad som anses avvikande så finns böcker som används inom psykiatrin för klassifikation av sjukdomar: DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems).
Rekommenderas dock inte att läsas precis före sänggående.:)
Vad som styr klassifikationssystemen ger jag mig inte in på här.:)
Nej,jag menade verkligen inte att du skulle ge dig in på vilka som styr klassifikationssystemen.
Det var bara en fråga ställd rakt ut i cyberrymden. :) Men det är ändå lite intressant vem som beskriver och klassificerar vem, och vad som därmed anses vara sjukt och friskt.
Vi lovordar livlig fantasi, talar oss varma för hur viktigt det är att vi har fantasi. Men även den ska vara "frisk".Om den ska yttras. Ingen är intresserad av fria fantasier, annat än möjligen hos barn. Håll dessa då för dig själv. Var tyst! Yttrandefriheten har en gräns - för att knyta an till en aktuell debatt. :)
Men kanske är det en förutsättning - i alla fall en fördel - att av samhället och omgivningen anses som sjuk och lite galen, för att kunna vara kreativ och se, tänka nytt. Att likt ex. Don Quijote "välja" eller "gömma sig" bakom galenskapen. Ingen lyssnar, men yttrandefriheten är hos den galne gränslös. Ingen bryr sig och man kan mala på. :)
Hej Ulrika! Tack för denna intressanta kommentar. Visst håller jag med dig att det är av stort intresse att veta vem eller vilka som klassificerat, vilka intentioner och eventuella krafter som kan ligga bakom utan att bli alltför paranoid och konspiratorisk. En hälsosam skepsis när nog bra.:)
Du har en viktig poäng i att vi lovordar fri fantasi och fritt uttryck men inte så sällan slås dessa yttranden tillbaka av olika anledningar. Du ger ett bra exempel på vår vän Don Quijote och för att nämna annat, Strindberg. Hans ”galenskap” har ju debatterats och mycket av det han har skrivit har också förklarats av denna och därmed har den också accepteras om än med knorrande i moralleden.
Vad jag dock läst är att det finns korrespondens som författaren haft med diverse individer under de tider han skrivit sina ”galna” verk och att denna korrespondens varit både saklig och ”frisk”. Med hänsyn till det jag läst av Strindberg, inte minst Inferno och En dåres försvarstal, kan vi väl i dagens ljus tycka att dessa ord må vara kontroversiella, litterärt briljanta, men knappast galna. Strindberg tog på sig galenskapens cape när det passade honom, vilket jag knappast kan förebrå honom för. Sanningen måste ibland kläs i galenskapens bisarra dräkt för att lögnerna ska kunna strippas in på bara kroppen.:)
Jag tror att alla människor är mer eller mindre sjuka - både till kropp och själ - även om jag inte gillar denna dikotomi - jag anser att kroppen och själen är ett. Är kroppen sjuk så mår man inte psykiskt bra - är själen sjuk yttrar det sig i ibland kroppssmärtor.
Skillnaden mellan "frisk" och "sjuk" borde ligga i "fungerar i sitt sammanhang" och "fungerar inte i sitt sammanhang".
Ungefär som funktionshindrade definierar sig. I en anpassad lägenhet är en rullstolsburen person inte funktionshindrad - men ute i trafiken, med trappor utan ramper, trottoarkanter utan avfasningar och smala prång där en rullstol inte kommer fram - där är han/hon funktionshindrad.
Samma sak med en dyslektiker; i ett samhälle där skrivspråket har ingen eller föga betydelse - där är en dyslektiker inte funktionshindrad.
Vikingarna använde våldsamma kamrater som bärsärkar - de bar björnskinn - bärsärk - och gick bärsärkagång - efter att ha intagit en liten dos flugsvamp - och kunde därför skrämma slag på fienden. Eventuellt hade de vad vi idag skulle kalla ADHD. En fördel då - nackdel idag.
Tror inte det går en knivskarp gräns mellan sjuk och frisk – man är bara mer eller mindre sjuk eller frisk.
ok tack för svaret:) nu till nästa fråga: varför kallas dessa människor själssjuka, vad har deras avikelser med själen att göra? jag diagnostigserad DAMP och dyslexsi, skulle det falla under begreppet "själssjuk" enligt det du beskriver?
väldigt intressant blogg för övrigt!! undrar om du skulle vilja börja skriva ur vilka böcker du hämtar varje inlägg?
Hej Guldkorn! Mycket intressant kommentar och tack för att du berättar om bärsärkar, sånt är roligt att veta!
Jag skiljer inte heller dessa åt, kropp och själ, mer än som begrepp för att underlätta kommunikationen.
Som du skriver så finns det många människor som idag blir klassade att ha en viss funktionsnedsättning i ett visst sammanhang, inte skulle bli det i ett annat.
Istället för denna polarisering av vad som är friskt eller sjukt så är gradskalan nog ett mer passande redskap. Sen finns det självklart tillstånd, sjukdomar och störningar där avvikelsen är så pass uttalad att individen kan vara skadlig för sig själv, tyvärr, och ibland också för sin omgivning, familj, barn.
Sen kan ju uttryck som ”frisk” och ”sjuk”, ”normal” och ”onormal”, låta dömande i vissa situationer och tyvärr också ibland ogiltigförklara människors förmåga att kunna uträtta saker trots att den eventuella begränsning som finns mer är kopplad till ett visst sammanhang, som du säger.
Jag uppskattar verkligen att du belyser den problematik som finns runt vissa begrepp och hur man skall kunna komma förbi det.
Hej Anonym! En mycket tankeväckande fråga! Den begreppsvärld jag försökte använda utifrån den tolkning jag gör av Musil så menar jag att det som populationen upplever som avvikande och härstammande ifrån själen, blir klassat som ”själssjukt”.
Jag förmodar att mycket av ”själssjukan” är kopplad till beteenden som blir uppmärksammad av omgivningen och att en individ som avviker i beteende kan då bli klassad utifrån detta. Då tänker jag på uppenbart avvikande beteende som inte direkt kunde förklaras av fysiska anledningar och som då skulle kunna tänkas klassas ”själssjukt”.
Däremot så ser inte jag att man skulle klassa hyperaktivitet som själssjuka, dyslexi faller definitivt inte under begreppet.
Vad gäller vilken bok jag hämtat citaten ur så förstår jag verkligen din önskan och jag har tänkt på det. Vad jag har gjort är att försöka begränsa informationen till ett minimum för att göra bild och text så estetiskt tilltalande som möjligt. Det låter kanske löjligt, men det är så jag tänker. Sen kan man ju tycka att några ord mer hit eller dit inte borde spela någon roll.
Jag funderade tom på att utelämna författarenamn/fotograf/konstnär och istället skriva en kommentar med info om text och bildkälla, men så kände jag att jag själv skulle bli irriterad om jag inte fick namnen direkt i samband med bilden och texten. Hoppas du förstår och respekterar denna begränsning och tveka inte att fråga om bokkällan så svarar jag direkt.
Samtliga Musilcitat hittills är ifrån Mannen utan egenskaper (överraskning?:)), Prousts ord ifrån På spaning efter den tid som flytt och Wittgensteincitatet nu senast var ifrån Tractatus Logico-Philosophicus.
Hej Guldkorn! Vad skönt att höra från dig som artist att du tycker det.
Musil, böckerna är en guldgruva, det är en fullständig njutning att läsa honom, som den mannen har tänkt! Han ska läsas långsamt, om och om igen, över en livstid. Tycker jag!:)
Hej Dyslektikern! Hoppas du förstår hur glad jag blir när du skriver detta. Tack så mycket, och glöm inte att fråga vad gäller källan, så kommer svaret i en kommentar innan du hunnit skicka frågan.:)
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
14 kommentarer:
vad innebär själsjuk?
Vilka styr vad som avses med att vara frisk? Försäkringsbolagen? Socialstyrelsen? Läkemedelsbolagen?
Frisk - det är ett sjukt ord. :) Ordet behöver läggas in, genomgå noggrann undersökning, kanske lite kirurgi; fläka upp det på operationsbordet och se vad som finns där bakom ytan.
Hej Anonym! Det var kanske inte den lättaste av frågor att svara kort på, men jag skall försöka. Glöm det där med kort!:)
Låt oss inte glömma att dessa rader är skrivna under en tid då Freuds teorier hade fått ett stort inflytande på vad som ansågs vara sjukdomar i själen. (Musil, vill jag minnas, var dock kritisk till Freud.)
Vad jag tror Musil menar i boken är att en människa bedöms i relation till sin omgivning, vad som moraliskt avviker ifrån gruppen, vilket också diskuteras i sammanhanget citatet är taget ifrån.
Men i grund och botten tror jag också att Musil menar är att själssjuka människor, exempelvis människor som drabbats av schizofreni, också får hela sin identitet bedömd utifrån detta. Andra individerna som har mindre avvikelser/rubbningar men inte lika tydliga som vid det givna exemplet, får hela sin identitet bedömd utifrån hela sin komplexa natur, och anses vara ”normala”.
Individer som har en tydlig avvikelse ifrån det som är vanligt i populationen, blir stigmatiserad och blir identifierad utifrån denna avvikelse.
Notera att avvikelsen egentligen inte behöver vara något den enskilde själv lider av, kanske inte heller ansetts som sjuk heller i ett annat samhälle eller tid, men som nu erhållit denna ”diagnos” och därmed förlorat alla sina andra själsegenskaper.
Således, en större avvikelse och individen får hela sin person bedömd utifrån denna och ansedd som själssjuk, flera mindre avvikelser och individen får hela sin sammansatta person bedömd och inte ansedd som själssjuk.
Två böcker som var lite roliga att läsa och som berör hur galenskap setts under olika epoker är: Foucaults bok om Vansinnets historia, Roy Porters bok Madness, a brief history. Har du inte läst dem så är de värda att kika i.
Tack för frågan.
Hej Ulrika! Hehe, ja, ordet "frisk" bör definitivt genomgå en kirurgisk genomgång.
Vill man veta lite om vad som anses avvikande så finns böcker som används inom psykiatrin för klassifikation av sjukdomar: DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems).
Rekommenderas dock inte att läsas precis före sänggående.:)
Vad som styr klassifikationssystemen ger jag mig inte in på här.:)
Nej,jag menade verkligen inte att du skulle ge dig in på vilka som styr klassifikationssystemen.
Det var bara en fråga ställd rakt ut i cyberrymden. :) Men det är ändå lite intressant vem som beskriver och klassificerar vem, och vad som därmed anses vara sjukt och friskt.
Vi lovordar livlig fantasi, talar oss varma för hur viktigt det är att vi har fantasi. Men även den ska vara "frisk".Om den ska yttras. Ingen är intresserad av fria fantasier, annat än möjligen hos barn. Håll dessa då för dig själv. Var tyst! Yttrandefriheten har en gräns - för att knyta an till en aktuell debatt. :)
Men kanske är det en förutsättning - i alla fall en fördel - att av samhället och omgivningen anses som sjuk och lite galen, för att kunna vara kreativ och se, tänka nytt. Att likt ex. Don Quijote "välja" eller "gömma sig" bakom galenskapen. Ingen lyssnar, men yttrandefriheten är hos den galne gränslös. Ingen bryr sig och man kan mala på. :)
Hej Ulrika! Tack för denna intressanta kommentar. Visst håller jag med dig att det är av stort intresse att veta vem eller vilka som klassificerat, vilka intentioner och eventuella krafter som kan ligga bakom utan att bli alltför paranoid och konspiratorisk. En hälsosam skepsis när nog bra.:)
Du har en viktig poäng i att vi lovordar fri fantasi och fritt uttryck men inte så sällan slås dessa yttranden tillbaka av olika anledningar. Du ger ett bra exempel på vår vän Don Quijote och för att nämna annat, Strindberg. Hans ”galenskap” har ju debatterats och mycket av det han har skrivit har också förklarats av denna och därmed har den också accepteras om än med knorrande i moralleden.
Vad jag dock läst är att det finns korrespondens som författaren haft med diverse individer under de tider han skrivit sina ”galna” verk och att denna korrespondens varit både saklig och ”frisk”.
Med hänsyn till det jag läst av Strindberg, inte minst Inferno och En dåres försvarstal, kan vi väl i dagens ljus tycka att dessa ord må vara kontroversiella, litterärt briljanta, men knappast galna. Strindberg tog på sig galenskapens cape när det passade honom, vilket jag knappast kan förebrå honom för. Sanningen måste ibland kläs i galenskapens bisarra dräkt för att lögnerna ska kunna strippas in på bara kroppen.:)
Jag tror att alla människor är mer eller mindre sjuka - både till kropp och själ - även om jag inte gillar denna dikotomi - jag anser att kroppen och själen är ett.
Är kroppen sjuk så mår man inte psykiskt bra - är själen sjuk yttrar det sig i ibland kroppssmärtor.
Skillnaden mellan "frisk" och "sjuk" borde ligga i "fungerar i sitt sammanhang" och "fungerar inte i sitt sammanhang".
Ungefär som funktionshindrade definierar sig.
I en anpassad lägenhet är en rullstolsburen person inte funktionshindrad - men ute i trafiken, med trappor utan ramper, trottoarkanter utan avfasningar och smala prång där en rullstol inte kommer fram - där är han/hon funktionshindrad.
Samma sak med en dyslektiker; i ett samhälle där skrivspråket har ingen eller föga betydelse - där är en dyslektiker inte funktionshindrad.
Vikingarna använde våldsamma kamrater som bärsärkar - de bar björnskinn - bärsärk - och gick bärsärkagång - efter att ha intagit en liten dos flugsvamp - och kunde därför skrämma slag på fienden.
Eventuellt hade de vad vi idag skulle kalla ADHD. En fördel då - nackdel idag.
Tror inte det går en knivskarp gräns mellan sjuk och frisk – man är bara mer eller mindre sjuk eller frisk.
ok tack för svaret:) nu till nästa fråga: varför kallas dessa människor själssjuka, vad har deras avikelser med själen att göra? jag diagnostigserad DAMP och dyslexsi, skulle det falla under begreppet "själssjuk" enligt det du beskriver?
väldigt intressant blogg för övrigt!!
undrar om du skulle vilja börja skriva ur vilka böcker du hämtar varje inlägg?
Hej Guldkorn! Mycket intressant kommentar och tack för att du berättar om bärsärkar, sånt är roligt att veta!
Jag skiljer inte heller dessa åt, kropp och själ, mer än som begrepp för att underlätta kommunikationen.
Som du skriver så finns det många människor som idag blir klassade att ha en viss funktionsnedsättning i ett visst sammanhang, inte skulle bli det i ett annat.
Istället för denna polarisering av vad som är friskt eller sjukt så är gradskalan nog ett mer passande redskap. Sen finns det självklart tillstånd, sjukdomar och störningar där avvikelsen är så pass uttalad att individen kan vara skadlig för sig själv, tyvärr, och ibland också för sin omgivning, familj, barn.
Sen kan ju uttryck som ”frisk” och ”sjuk”, ”normal” och ”onormal”, låta dömande i vissa situationer och tyvärr också ibland ogiltigförklara människors förmåga att kunna uträtta saker trots att den eventuella begränsning som finns mer är kopplad till ett visst sammanhang, som du säger.
Jag uppskattar verkligen att du belyser den problematik som finns runt vissa begrepp och hur man skall kunna komma förbi det.
Hej Anonym! En mycket tankeväckande fråga! Den begreppsvärld jag försökte använda utifrån den tolkning jag gör av Musil så menar jag att det som populationen upplever som avvikande och härstammande ifrån själen, blir klassat som ”själssjukt”.
Jag förmodar att mycket av ”själssjukan” är kopplad till beteenden som blir uppmärksammad av omgivningen och att en individ som avviker i beteende kan då bli klassad utifrån detta. Då tänker jag på uppenbart avvikande beteende som inte direkt kunde förklaras av fysiska anledningar och som då skulle kunna tänkas klassas ”själssjukt”.
Däremot så ser inte jag att man skulle klassa hyperaktivitet som själssjuka, dyslexi faller definitivt inte under begreppet.
Vad gäller vilken bok jag hämtat citaten ur så förstår jag verkligen din önskan och jag har tänkt på det. Vad jag har gjort är att försöka begränsa informationen till ett minimum för att göra bild och text så estetiskt tilltalande som möjligt. Det låter kanske löjligt, men det är så jag tänker. Sen kan man ju tycka att några ord mer hit eller dit inte borde spela någon roll.
Jag funderade tom på att utelämna författarenamn/fotograf/konstnär och istället skriva en kommentar med info om text och bildkälla, men så kände jag att jag själv skulle bli irriterad om jag inte fick namnen direkt i samband med bilden och texten.
Hoppas du förstår och respekterar denna begränsning och tveka inte att fråga om bokkällan så svarar jag direkt.
Samtliga Musilcitat hittills är ifrån Mannen utan egenskaper (överraskning?:)), Prousts ord ifrån På spaning efter den tid som flytt och Wittgensteincitatet nu senast var ifrån Tractatus Logico-Philosophicus.
Jag tycker att bild och citat - med den lilla information du lämnar - skapar en precis lagom estetisk enhet.
Jag har läst om Musils bokprojekt "Mannen utan egenskaper" - men inte läst böckerna.
Det är fina citat du hittat där.
tack så jättemycket för alla intressanta tankar och svar!!
jag förstår precis vad du menar och respekterar det!! ja håller med om att det blir mer estetiskt tilltalande!!
Hej Guldkorn! Vad skönt att höra från dig som artist att du tycker det.
Musil, böckerna är en guldgruva, det är en fullständig njutning att läsa honom, som den mannen har tänkt! Han ska läsas långsamt, om och om igen, över en livstid. Tycker jag!:)
Hej Dyslektikern! Hoppas du förstår hur glad jag blir när du skriver detta. Tack så mycket, och glöm inte att fråga vad gäller källan, så kommer svaret i en kommentar innan du hunnit skicka frågan.:)
Skicka en kommentar