När jag kom in i rummet blev jag först stående på tröskeln för att inte åstadkomma något buller; det enda jag hörde var ljudet av hennes andedräkt som med jämna mellanrum, likt böljeslag, men mildare och mera domnat, dog på hennes läppar. Och i det ögonblicket då mitt öra fångade detta underbara ljud tyckte jag att det sammanfattade hela den älskliga fångens liv och person, som låg där utsträckt inför mina ögon. Vagnar rullade dånande förbi ute på gatan, men hennes panna var lika orörlig, lika ren hennes andetag lika lätta, reducerade till bara en utandning av den erforderliga luften. När jag övertygat mig om att hennes sömn inte skulle bli störd, gick jag försiktigt fram och satte mig på stolen bredvid sängen, och därefter på själva sängen. Proust
(Fotograf: Misha)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar