Kärleken gör oss oskyddade och öppna, för att vi ska kunna ta emot den, men samtidigt som den blottar oss har den så mycket lättare att finna de punkter där den kan såra och döda oss. Ragnar Sandberg
(Fotograf: Philippe Pache)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Mm, word. Älskar ditt val av av bilder.
Kärleken. Varför hyllar vi den? Särskilt kvinnor sätter lyckligt sina liv i pant för att finna den stora kärleken.
- Du förstår, lilla vän, desto mer du ger av den, desto mer får du tillbaka.
Den stora kärleken! Pha!Det låter som vilken annan jävla smitta som helst.
Hej Melacholic Baby! Tack för dessa mycket snälla ord, för att du berättar. Det gläder mig verkligen att du gör det då jag själv, oftast, tycker väldigt mycket om bilderna.
Hej Ulrika! Det var ord och inga visor.:) Kärleken gör en skör och ibland undrar man om man någonsin kan bli hel igen.
”Den stora kärleken”, låter lite som ”the big plague”, pesten, som man skuldbelade råttorna för att bära med sig. Även om kärleken tar tagit många liv så har den nog ändå skapat fler. Tror jag. Hoppas jag.:)
Döda himlar / blodröda hav / död är romansens slav / en romans / hjärtan I törnekrans / romansen är röd / kommer med glädje / lämnar endast död /
Varför måste det vara så...?
Hej Eric! Fint skrivet!! Ja, vad finns det för tröst i kärleken när vi just förlorat den?
Skicka en kommentar