måndag 22 oktober 2007

The comedy of existence


For the present, the comedy of existence has not yet become conscious of itself. For the present, we still live in the age of tragedy, the age of moralities and religions. Nietzsche
(Fotograf: Misha Gordin)

Nu tystnar jag en vecka, men I'll be back, söndag. Var rädd om dig!

10 kommentarer:

Anonym sa...

okej, ha det bra :)

Anonym sa...

Jasså du ska också fira höstlov...

Själv åker jag till Stockholm om någradagar. Hinner kanske skriva ett inlägg till innan dess.

Niklas sa...

Hej Trot eller ej! Jodå, jag hade det riktigt, riktigt bra!

Hej Guldkorn! Höstlov, nja, kompledigt innebar för mig att jag hälsade på min pappa i skåne där vi åkt runt lite grann, gått på museer och njutit av vädret. Hoppas du får en riktigt härlig tid i Stockholm, har nu läst ditt inlägg och inser att jag också kommer att se utställningen, tack vare dig.

Anonym sa...

hur påverkar det oss?

Niklas sa...

Hej Dyslektikern! Som du kanske vet så hade Nietzsche ingen ödmjuk syn på religionen, minst av allt kristendomen. Han såg religionen som tankekorsetter och handlingsförlamande dogmer. Kristendomen pratar om ett paradis, men det finns inte på jorden, utan här lever vi i kölvattnet till våra förfäders synder, inte minst genom Adams och ffa Evas kunskapstörst, de bet i äpplet och blev utkastade ifrån Paradiset. Kristendomen har begränsat oss människor och hindrat oss ifrån att leva och utvecklas. Har man denna syn så kan man förstå att moralläror (som oftast har sitt ursprung ifrån religioner) och religioner hindrar oss ifrån att se det komiska i tillvaron, och likaså våra möjligheter att utvecklas som människor. Vad kristendomen gör är att den förslavar oss i känslan av otillräcklighet, i att vara människa. Vi människor är otillräckliga, våra kroppar och dess behov är synd och bara förnekandet av kroppen och våra behov ökar våra chanser att åter igen få tillgång till Paradiset. Så tolkar jag Nietzsche.

Anonym sa...

aha intressant, det ligger mycket att tolka i de där citaten:)

Niklas sa...

Amen!:)

Anonym sa...

Stockholm var fint - fast väldigt kallt. Det snöade.
Vi gick till Nationalmuseet på fredagen - men hann inte se hela utställningen - så vi gick tillbaks på lördagen och såg mer. Det var det värt.
Hade gärna gått på en guidad tur - men fick nöja oss med varsin audioguide - vilket var ett bra substitut.
Köpte först den lite billigare boken om Roslin - men ångrade mig och slog på stort - unnade mig den stora dyra fina...
Kommer att byta ut en av bilderna i mitt inlägg om Suzanne Giroust...

Det kändes bra att vara så väl förberedd inför utställningen, som att möta en massa gamla bekanta.
Makarna Vien var där, Gustav III och hans kusin Katarina den stora, Carl von Linné - men inte Vetenskapsakademiens exemplar - utan Gripsholms kopia. Men även där låg pudret i ett tjockt lager.
Min yngste son undrade varför inte kvinnorna hade puder på sina axlar.
Bra fråga.
Kan det vara för att pudret inte fäster på deras sidenklänningar och på bar hud?
Det är ju främst männens sammetsjackor som visar upp tjocka puderlager.

Lördagen hann vi en sväng in på Bonniers konsthall också. Där fanns ett foto på mig. Ett fint lite gammeldags foto i svartvitt av fotografen Martin Karlsson. Funderar på om han har en hemsida.
Svårt att hitta - Martin Karlsson är ju ett rätt vanligt namn.

Niklas sa...

Hej Guldkorn! Vad roligt att höra att du gillade utställningen så mycket. Jag skall också dit, kanske redan till helgen. Jag förstår att förkunskaperna måste ha förgyllt upplevelsen för er, varje ansikte man vet något om blir mer levande. Jag brukar känna att jag har någon hemlis med dem där jag står och stirrar på dem, viskar kanske något när ingen lyssnar.:)

Intressant fråga din son ställer och inte oväntat så vet inte jag heller. Kanske berodde det på klädmaterialet eller den bara huden? Kanske puder på sammetsjackan var status för mannen medan det fanns andra sätt för kvinnor att visa status på? Man vill ju spara på pudret.:)

Bonniers konsthall, ett foto på dig! Vad roligt, visst du om det? Jag har bara varit i den konsthallen en gång, men det är ju på promenadavstånd ifrån station så det är ju enkelt att ta sig dit. Vi får se om man tar sig dit, då berättar jag.:)

Anonym sa...

Jo det visste jag - att jag skulle finnas där. Kändes lite märkligt att betala entré för att titta på sig själv bara.
Utställningshallen är intressant - men jag tycker inte att de lyckats med entrén - den så så stängd ut. Vi höll på att vända - eftersom de mörka glasdörrarna gav intryck av en nersläckt lokal. Dessutom såg konsthalls-symbolen ut som en pil - dvs - det såg ut som om den hänvisade till en annan ingång.
Om jag inte vore en van museibesökare så hade jag troligen inte gått in.