6.54 Mina satser förklarar genom att den, som förstår mig, till slut inser dem vara nonsens, när han stigit ut genom dem – på dem – bortom dem. (Han måste så att säga kasta bort stegen, sedan han klättrat upp på den.)
Han måste övervinna dessa satser, då ser han världen på riktigt.
7.0 Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga.
Wittgenstein
(Fotograf: Rodney Smith)
8 kommentarer:
Så fantastiskt att du skriver att min blogg är en av de vackraste...
Din blogg är otroligt vacker!
Jag tycker mycket om din kombination av en text från en författare och ett foto från en fotograf - som inte arbetat ihop tidigare.
Det möte som du skapar i din blogg ger en ny bild.
En tredje bild som är unik för varje läsare av din blogg.
Så har jag jobbat i mina fotoutställningar - med den skillnaden att det var jag som tog fotot och skrev texten.
Men mina texter var inte dedikerade till varje enskilt foto - de stod för sig själva och blev sammanförda av mig timmarna innan vernissagets öppnande.
På så sätt ser jag en viss likhet mellan din blogg och mina utställningar.
Hej Guldkorn! Vad glad jag blir för dessa otroligt vänliga ord. Tack så mycket!!!
Jag blir så nyfiken på att få se en av dina fotoutställningar, får se på din blogg om du annonserar detta någon gång.
Vad gäller din ödmjukhet att uttala vissa likheter mellan dina utställningar och vad jag presterar här på nätet är ju jag väl medveten om att likheterna självklart är rudimentära, du är ju en artist, en fotograf! (Jag gillar ordet ”artist” som för övrigt står på Carl Fredrik Hills grav i Lund, det visste du kanske redan. Jag läste lite i Lund innan jag hamnade på KI i Sthlm. Lite överflödig info men du har ju nämnt att du är lundensare.)
Vad jag finner extra spännande är att du väljer att vänta med att sammanföra texter och bilder till bara några timmar innan vernissage. Varför? Det gillar jag!
Ser att du har ett nytt inlägg, måste läsa, titta på bilder…:)
Så många superlativ...
De ska jag gömma i någon byrålåda för att sedan kunna plocka fram när inspirationen tryter.
Nu är det länge sedan jag sist hade en utställning. Ägnar mig mest åt föredrag.
Ska hålla ett snart om kvinnliga äventyrare - Mary Kingsley, Anne Bonny, Mary Read bland annat - för personer som har fått stroke.
Vet inte alls i vilket tillstånd de befinner sig.
Det är en utmaning.
Om texten och bilden på mina utställningar.
Jag vet inte varför jag gör så.
Tycker inte om när verk inte har någon titel - men inte heller när titeln är exakt densamma som motivet.
Är kanske influerad av dadaisterna - utan att jag har tänkt på det tidigare.
Som barn tillbringade jag många timmar på Moderna museet i Stockholm. Min mamma var ofta där med mig - och hon berättade om Duchamp, Oppenheim och Toyen samtidigt som vi tittade på deras verk.
Jag var en liten drömmare och fantiserde mycket kring titeln och verket.
Är fortfarande fascinerad av gåtfulla titlar.
Ta den här till exempel: Meret Oppenheims "Min barnflicka" från 1967 - ett par damskor - ihopbundna som en grillad kyckling serverad på ett rostfritt fat.
Det finns minst tre dimensioner där.
Skorna som de är gjorda av, kycklingen som de liknar och titeln - varför heter skokycklingen min barnflicka? Det finns kanske en förklaring som är spännande - men jag behövde ingen förklaring - jag hade redan fantiserat ihop en.
Faktum är att jag inte alls har tänkt på varför mina titlar kom till på det viset - förrän nu - när du frågar.
Tack för att du fick mig att fundera.
Hej Guldkorn! Vad kul det låter med att åka runt och hålla föredrag om så intressanta människor. Det är verkligen superbt att du berättar om dessa människor som du gör, och sen dessutom delar med dig på din blogg.
Du behöver inte svara, men kanske finns Aspasia med i något föredrag, hur långt fram i tiden går du, är Sonja Kovalevsky aktuell(skrev en helt klart läsvärd bok, Ur ryska livet)?
Tack så jättemycket för att du svarade på min fråga. Ett mycket fascinerande svar, att inte planera utan överraska både dig själv och publiken, en text som får en att tänka till när man tittar på bilden, skapa en oväntad dimension och kräva något av betraktaren som inte blir skriven på näsan.
Jag vet vilken ”grillad kyckling”:) du pratar om, den har jag också stått och tittat på. Min fantasi är dock inte så sofistikerad, men intressant är den, inte minst för namnet skull som jag glömt bort tills du nu nämner det här. Den ska jag kolla in nästa gång jag är på MM. Önskar dock att jag hade mer av din konstnärsfantasi. Men du, MM, vilken guldgruva!
Aspasia - har lagt till henne nu - nej hon fanns där inte - trots att hon hela tiden fanns i periferin.
Många män har ansett att retorik är en manlig domän - långt innan Paulus skrev att kvinnan skulle tiga i församlingen.
Under en grekiska antiken - i Aten hade kvinnor det verkligen svårt. En överklasskvinna var mindre värd än en slav.
Bättre att vara en fattig kvinna, eller en spartansk kvinna än en atenare.
Tack för att du frågade efter Aspasia.
Sonja Kovalevsky är en av de intressanta kvinnorna som jag ännu inte pratat om.
Jag har hållit mig främst till konstnärena, så sakta börjat med äventyrerskorna.
Vetenskapspersonerna, Kovalevsky, Curie, Josefin Bell Burnell och Rosalind Franklin ligger och bidar sin tid.
För övrigt har jag en känsla av att du har ett gott öga till Marie Curie - stämmer det?
PS: Fast Hypatia har redan tagit plats på vetenskapsarenan - kanske för att hennes öde är så dramatiskt.
Det är inte så många som känner till henne och hennes öde. Så det var en utmaning.
Kovalevsky är märkligt nog inte heller så känd idag i Sverige - trots att det var så nyligen hon verkade - och trots att hon bodde i Sverige. DS
PSPPS: Josefin Bell Burmell ska vara Jocelyn Bell Burnell
- ingeet annat - så går det när man tror att man har allt i huvudet.
Hej Guldkorn! Jag blir lyrisk av att tänka på att du lägger Aspasia i högen av tänkbara projekt.
Ja, det är både fascinerande och skrämmande hur många briljanta kvinnor som gått förlorade pga att de blivit diskriminerade, men också hur vissa som mot alla odds ändå lyckats få ägna sig åt sin passion och erhållit respekt för sina prestationer( sen har vissa ändå tonats ned eller smutskastats).
Jag blir glad och imponerad över att du väljer att föra fram många av de kvinnor som oförtjänt fått stå i skuggan av männen under historiens gång. Vi behöver alla få höra och läsa deras historia, de unga som växer upp idag måste få se att historien, trots ovan nämnda diskriminering, är fylld med snillen och äventyrare av kvinnligt kön, ambitiösa individer som i sin framfart varit hänsynslösa och ödmjuka, sociala och asociala, spännande och otroligt begåvade.
Vad gäller ödmjukhet så tänker jag just nu på Kovalevsky ödmjuka hållning gentemot Strindberg trots hans nedlåtande kritik gentemot att hon blev utnämnd till professor i matematik här i Sverige. Hon påtalade ändå hans storhet som författare.
Det som är tråkigt med vetenskaparna är att de kvinnor som är briljanta inom naturvetenskapens fält inte så sällan beskrivs som udda och ”okvinnliga”, argbiggor som ex. Rosalind Franklin, dvs de förs sällan fram som förebilder för yngre kvinnor.
Curie, ja, jag kallar min dator Curie, efter henne!:) Vilken människa, hur hon och hennes syster kämpade på för att ge varandra utbildningar och sedan hur hon fortsatte kämpa tillsammans med sin make Pierre, hur hon rodde hem två nobelpris!
Hoppas verkligen att du skriver ner lite av dina föredrag så att alla vi som läser din blogg får ta del av det. Det skulle var så roligt!
Tack för kommentarerna.
Skicka en kommentar