Otte (Sköld) säger om en målning av (Olle) Baertling: ”Ja, renhet i konsten är nog bra. Men för att det ska bli barn fordras det lite synd också.” Ragnar Sandberg (Fotograf: Werner Branz)
5 kommentarer:
Anonym
sa...
Beartling ska ha sagt att "runda former är sjuka former". Mm, kanske det är så, men hur friskt och rent det än är med raka former, så kan det vara enormt trist. Den runda sunda synden behövs och möjligen finns den dold även i Baertlings konst?
Hej Ulrika! Du väcker mycket tankar med din kommentar, inte minst med Beartlings anorektiska uttalande. Det skall bli kul och se utställningen på Moderna (Stockholm) och kanske få en förståelse av hur han tänkte när han uttryckte dessa ord. Kanske är det som du säger att den runda formen döljer sig i hans konst, som tangenten mot ett krökt universum. Det finns kanske mycket synd i hans konst, hoppas det, för den ”runda sunda synden” behövs! Tack för dina intressanta ord!
Baertling har fel. Rent är endast det som är dött och aldrig har levt. Sprit och klor.
Och livet bygger på de runda formerna - på ägget, på cellerna, på molekyler. Allt kosmiskt strävar mot en rund harmoni, cirklar och klot. Också månens sargade yta har cirkelrunda kratrar. Einstein pratar om det krökta rummet - allt är runt, böjt friskt, sjukt, rent och syndigt.
Constantin Brancusi har förstått det. "Den nyfödde" en äggformad marmorskulptur på Moderna Museet är livet i ett koncentrat. En skulptur som är svårt att låta bli att ta på. En skulptur jag vill hålla i min famn. Jag tror den ligger i en plexiglasmonter numera. Vi är fler som vill känna livet i den lille nyfödde. (Fast det är nog en kall nyföding, kall och hård och tung)
Hej Guldkorn! Det är svårt att inte hålla med dig i ditt brandtal för de runda formerna. Och varför skulle jag inte hålla med dig? Du övertygar mig:), naturen är fylld med dessa former och vi människor tycker att de är vackra, vi vill ta på dem, hålla om dem, få röra och känna dem, precis som du vill göra med Brancusis ”Den nyfödde”. Man måste sätta upp en plexiglasmonter runt den för att stoppa betraktaren, människan, synderskan! Brancusis skulptur med sin form föder känna känsla för vidröring hos oss.
Kanske består det ”sjuka”, det ”orena” i just det, ett asketiskt avståndstagande mot denna önskan, lusten att känna och röra vid? Som Ulrika skriver i sin kommentar så behövs ”den runda sunda synden” och Otte Sköld betonar behovet av synden för att göra något nytt, för nytt liv. Den runda formen står helt enkelt för det fertila, för möjligheter, men också för närhet och i Einsteins krökta rum, för det gränslösa. En asket vill sätta gränser, plexiglas mot det syndiga, mot det som inte går att kontrollera, mot det mänskliga, mot naturen och livet. Heja de runda formerna!:)
Självklart är den raka formen också vacker, men i så fall också lika "sjuk".
Tack för dina fina ord om den runda formen, Guldkorn!
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
5 kommentarer:
Beartling ska ha sagt att "runda former är sjuka former". Mm, kanske det är så, men hur friskt och rent det än är med raka former, så kan det vara enormt trist. Den runda sunda synden behövs och möjligen finns den dold även i Baertlings konst?
ett mycket intressant citat!!
Hej Ulrika! Du väcker mycket tankar med din kommentar, inte minst med Beartlings anorektiska uttalande. Det skall bli kul och se utställningen på Moderna (Stockholm) och kanske få en förståelse av hur han tänkte när han uttryckte dessa ord. Kanske är det som du säger att den runda formen döljer sig i hans konst, som tangenten mot ett krökt universum. Det finns kanske mycket synd i hans konst, hoppas det, för den ”runda sunda synden” behövs! Tack för dina intressanta ord!
Hej Dyslektikern! Håller med dig!
Baertling har fel.
Rent är endast det som är dött och aldrig har levt.
Sprit och klor.
Och livet bygger på de runda formerna - på ägget, på cellerna, på molekyler.
Allt kosmiskt strävar mot en rund harmoni, cirklar och klot.
Också månens sargade yta har cirkelrunda kratrar.
Einstein pratar om det krökta rummet - allt är runt, böjt friskt, sjukt, rent och syndigt.
Constantin Brancusi har förstått det. "Den nyfödde" en äggformad marmorskulptur på Moderna Museet är livet i ett koncentrat.
En skulptur som är svårt att låta bli att ta på. En skulptur jag vill hålla i min famn.
Jag tror den ligger i en plexiglasmonter numera.
Vi är fler som vill känna livet i den lille nyfödde. (Fast det är nog en kall nyföding, kall och hård och tung)
Hej Guldkorn! Det är svårt att inte hålla med dig i ditt brandtal för de runda formerna. Och varför skulle jag inte hålla med dig? Du övertygar mig:), naturen är fylld med dessa former och vi människor tycker att de är vackra, vi vill ta på dem, hålla om dem, få röra och känna dem, precis som du vill göra med Brancusis ”Den nyfödde”. Man måste sätta upp en plexiglasmonter runt den för att stoppa betraktaren, människan, synderskan! Brancusis skulptur med sin form föder känna känsla för vidröring hos oss.
Kanske består det ”sjuka”, det ”orena” i just det, ett asketiskt avståndstagande mot denna önskan, lusten att känna och röra vid? Som Ulrika skriver i sin kommentar så behövs ”den runda sunda synden” och Otte Sköld betonar behovet av synden för att göra något nytt, för nytt liv. Den runda formen står helt enkelt för det fertila, för möjligheter, men också för närhet och i Einsteins krökta rum, för det gränslösa.
En asket vill sätta gränser, plexiglas mot det syndiga, mot det som inte går att kontrollera, mot det mänskliga, mot naturen och livet.
Heja de runda formerna!:)
Självklart är den raka formen också vacker, men i så fall också lika "sjuk".
Tack för dina fina ord om den runda formen, Guldkorn!
Skicka en kommentar