måndag 16 mars 2009

I shall not live in vain


If I can stop one heart from breaking,
I shall not live in vain;
If I can ease one life the aching,
Or cool one pain,
Or help one fainting robin
Unto his nest again,
I shall not live in vain.

Emily Dickinson
(Fotograf: Okänd)

8 kommentarer:

Wu sa...

Så romantiskt.
Jag önskar att verkligheten inte vore så väsensskild från... ja, vad är det poesin egentligen sysslar med?

Svalka sa...

Känslan.

Niklas sa...

Hej Niemand!

Jag vill påminna mig om att någon en gång försökte svara på din fråga på följande sätt:

Is poetry the best way to tell us a story? No, fiction is better at telling us stories.
Is poetry better at creating feelings? No, music is better at creating feelings.
So, what does poetry do best? It elevates our soul.

Någonting sådant.

Tack för kommentaren!

Niklas sa...

Hej Svalka!

Hur mycket känslor väcks inte av poesin, hur många själar lyfts inte ur sina bojor?

Tack för kommentaren!

sarah sa...

Ingen förstår mig så bra som Dickinson. Jag förstår ingen så bra som Dickinson.
Jag tror hon levde i sina föräldrars hus i hela sitt liv. Och var alltid klädd i vitt på grund av sin olyckliga kärlek till en äldre präst. Har jag hört.

Jag älskar din blogg!

/Sarah

Niklas sa...

Hej Sarah!

Det visst jag inte om, att hon alltid var klädd i vitt. Hon skrev fantastisk poesi i alla fall, en syn som jag delar med dig.

Tack för dina fantastiskt fina ord, vad glad jag blir! Tack också för ditt senaste inlägg där jag hittade ett favoritintro som jag inte hört på många, många år, Sagostunden. Underbart!

J sa...

Jag tror att Dickinson öppnade upp poesin för mig. Det här är en av mina favoriter och den summerar min självkänsla med perfektion. Och läsande din "om mig" misstänker jag att du säkert läst den förr.

I'm nobody! Who are you?
Are you nobody, too?
Then there's a pair of us -- don't tell!
They'd advertise -- you know!

How dreary to be somebody!
How public like a frog
To tell one's name the livelong day
To an admiring bog!

Vilket förresten påminner mig om min gamla chef som sedan han funnit Musils bok brukande drucket summera mig med orden, han kunde aldrig komma på titeln förståss på fyllan men brukade ändå formulera olika varianter, the girl with no qualities, the girl who was noone, the woman with no personality. Jag brukade skratta, men jag tror inte någon cementerat min självbild som D.

Niklas sa...

Hej J!

Den dikten tröttnar jag aldrig på. Jag kollade och såg att den ligger inlagd den 11 september 2007. Om du har tid och lust kan du alltid söka på vår vän så hittar du fler av hennes dikter här på bloggen. Fler lär det bli.

Och du har helt rätt, Om mig bär frukt ifrån hennes dikt. Vad roligt att du såg det!!

Din gamle chef verkar inte ha varit särdeles sympatisk, om jag tolkar dig rätt. Såvida han inte försökte likna dig vid Ulrich i boken för då var det nog menat som en komplimang. Med hänsyn till hur du skriver så ligger nog detta senare närmare sanningen.

Tack för kommentaren!