lördag 21 mars 2009

Hur undvika det blodiga barbariets litteratur


Det finns ingen större vederkvickelse för ens själ än att läsa de gamla klassikerna; har man bara en av dem i händerna, om också blott för en halvtimme, känner man sig genast vederkvickt, lättad, renad, upplyft och stärkt; det är, som hade man badat i en frisk klippkälla. Beror väl detta på de gamla språken och deras fullkomlighet eller på en andarnas storhet, som gör, att deras verk stå oskadda och oförsvagade i kraft efter årtusenden? Kanske på båda delarna. Men så mycket vet jag, att om de gamla språkens tid skulle vara ute, och ser hotande ut för dem i dessa tider, så kommer i deras ställe att växa upp en litteratur, vars make i barbari, platthet och ovärdighet aldrig världen sett. Schopenhauer
(Fotograf: Okänd)

12 kommentarer:

Thomas Nydahl sa...

Niklas, idag träffar du huvudet på spiken. Texten du valt slås rakt in i vår samtid, som om någon alldeles runt hörnet just sprungen ropat åt oss: Det är jag som är Schopenhauer! Det märkvärdiga med sådana texter är att de kan finna en giltighet var de än läses. Ändå är det tveklöst så att just vår tid ropar på ett speciellt sätt. Idag är det "BOKEN" som blivit ett slags avgud. Inte litteraturen, inte det som texten förmedlar tryckt i en bok. Gång på gång får det mig att tänka på Ivar Lo-Johanssons ord, att så mycket i vår tid förväxlas med litteratur bara för att det samlats mellan två pärmar. Barbari, platthet och ovärdighet kunde vara en bra rubrik för att sortera avdelningar i vilken normal Bokia eller Akademibokhandels-butik som helst. Senaste numret av tidskriften Svensk Bokhandel berättade att det dessutom nu är så, att de centralt beslutat att rensa ut allt som inte säljs i massupplagor, ut med lyriken, essän, filosofin, teologin, de fördjupade samtalen och den litteratur som skrivits av världens stora och översatts till svenska. Vad ska vi med dem till när det finns ÄKTA SVENSKA DECKARE???

Svalka sa...

Konstigt ändå att horor smädas, hela samhället är ju prostiturerat. Ge oss vad vi vill ha, skriker den infantila pöbeln. Och låt det gå fort! Men: Förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.

Undra på att man är bitter ... Ofta gäller det också att hålla tand för tunga så man inte råkar avslöja att man ställer krav på sin lektyr, det kan vara känsligt:

-- Vad har du för intressen?
-- Jag tycker om att läsa.
-- Åh, jag också! Hur kan man leva utan litteratur?
-- Det kan man nog inte.
-- Nej, just precis! Så vad tycker du om Millenniumtrilogin?
-- ...

Sandra sa...

Tänk om någon, någongång kunde känna såhär för det man själv skrivit. Det hade varit en fin känsla.

Wu sa...

Oskrivet är bäst.

Niklas sa...

Hej Thomas!

Jag tror nog att du delar den gamle filosofens tankar runt litteratur och jag undrar vad han skulle sagt om han fått läsa det senaste numret av Svensk Bokhandel. Även om jag håller med dig fullständigt i dina farhågor så kan jag inte låta bli undra över vad Akademibokhandeln har för planer. Kommer Akademibokhandeln att försöka behålla sin profil med lite smalare böcker eller kommer de verkligen att i mångt och mycket efterlikna Bokias stormarknadsförsäljning?

Frågan är i så fall om inte våra antikvariat kan få en liten uppsving? Detta kan du bättre än jag. Vad jag tänker på är om antikvariaten kan ta över en del av den smala litteraturens försäljning? Vi ser redan idag att en del antikvariat säljer förlagsny litteratur där just de områden du nämner finns representerade.

Vi får inte heller glömma att Akademibokhandeln anpassar sig efter en marknad där vi köpare visserligen vill kunna bläddra i nämnda böcker men för att sedan köpa dem på nätet till ett lägre pris.

En av mina favoritbokhandlar, Coliseum, i New York gick under på grund av detta. De många kunderna strosade gärna runt i bokhandeln men köpte föga, inköpen skedde över nätet.

Det är en trist utveckling, men lite optimistiskt kan vi hoppas att även biblioteken får en ny renässans dit barn och vuxna kan gå för att få uppleva något annat än stormarknadsatmosfär.

Vi är många som lockas av böcker som dem du skriver om i din senaste bok. Böcker där språk och tanke går hand i hand och sveper med oss ner i djupen av oss själva och hela mänsklighetens tankehistoria.

Vi kan väl hoppas i alla fall.

Tack för din kommentar!

Niklas sa...

Hehe, Svalka!

Frågan är hur nytt detta fenomen är? Jag tror nog Schopenhauer skulle känna igen sig i det du skriver och att han också upplevde en frustration runt vad som ansågs som vara ”riktig” litteratur. Ni skulle nog ha en hel del att prata om.

Med hänsyn till vad Thomas Nydahl och du skriver så kan man ju undra om inte prostitutionens ansikte bara bytt skepnad där torskarna bara blivit flera och mer öppna med sina önskemål. De handlar sina böcker av sin lokala hallick, Bokia (och snart också Akademibokhandeln), de prostituerade är många av dagens författare.:)

Tack för kommentaren!

Niklas sa...

Hej Sandra!

Skriv på Sandra, sluta inte att utvecklas och låt dina ord bli våra drömmar.

Niklas sa...

Hej Niemand!

- …:)

Noémi sa...

Det känns som att jag på senaste tiden har haft tillräckligt med meningsskiljaktigheter med personer om litterär smak för att inte orka bry mig längre. Låt folk läsa vad de har lust till, visst är det fruktansvärt synd om den lektyr som majoriteten läser håller låg kvalité, men vad kan man göra? Det finns alltid de som tycker att "Milleniumtrilogin" eller dylika skrivelser är det bästa som skrivits. Och det är lätt att förakta sådant om man hör till den minoritet som värdesätter kvalitetslitteratur. Men sist och slutligen handlar det ju om läsupplevelser. Så länge folk läser böcker är det väl ingen fara(eller gör jag mig skyldig till att avguda "BOKEN" nu?:))? Tänk om det skulle gå åt andra hållet istället? Och det kommer alltid att finnas de som uppskattar klassikerna, de stora tänkarna, den litteratur som inte massproduceras, jag tror knappast det kommer att dö ut.

(Missförstå mig inte: Jag tycker det är hemskt vidrigt att exempelvis Akademibokhandeln rensar bort allt sådant som de tror inte kommer att vara tillräckligt populärt).

P.S Denna min kommentar skrivs vid gott humör, för det mesta är jag nog betydligt mera kritisk..

Niklas sa...

Hej Noémi!

Varför förakta litteratur som man själv inte läser? Jag håller med dig.

Jag tror att missförstånden som lätt uppstår runt de så kallade klassikerna och populärlitteraturen är att båda sidorna tycker att man tar ifrån dem deras personliga relation till litteraturen. Samtalen handlar lätt om huruvida en bok är ”bra” eller inte, utan att man egentligen uppgett syftet med diskussionen.

Bara för att jag tycker filmen Matrix är bra innebär inte det att jag anser att det är en film av hög kvalitet. Det är inte jag i stånd att bedöma och gör inte anspråk på att göra det heller. Jag ser på filmen och roas av den. Jag vill bli road när jag ser film. Cineasterna förklarar gärna för mig varför andra filmer är bättre och utgår då från betydligt fler kriterier än jag gör. Jag tycker bara att filmen är underhållande.

Jag tror att det är samma sak med litteratur. Vissa verk består, såsom de Goethe, Shakespeare, Homeros etc. har skrivit. Andra dyker snabbt upp på himlen för att sedan dala lika fort. Men många har sett den uppe på himlen, den populär och syns vida omkring. Den ersätts dock snart av någon annan och faller i glömska.

Men i bakgrunden finns det, för dem med stjärnkikare, så mycket mer att upptäcka av litteraturhimlen. Supernover, Svarta hål, mörk materia, sådant som håller oss uppe på nätterna och ställer mer frågor än vi får svar på.

Vi återvänder natt efter natt till samma himmel, men för varje gång tycker vi oss se lite mer, lite längre och lite djupare. I den riktigt stora litteraturen är avstånden mellan raderna som dem mellan galaxerna och djupen lika oändliga.

Njut du av vad du vill se av rymden och varför blunda när en ny stjärna dyker upp på himlen. Kanske den är en av dem som kommer att sälla sig till de andra, klassikerna. Om inte annat så kanske den roar dig för stunden.

Jag vet inte om liknelsen är så bra men jag hoppas att du förstår vad jag försöker säga.

Tack för kommentaren!

Noémi sa...

Hej Niklas!

Jag förstår vad du försöker säga, eller rättare sagt, säger. Fin liknelse.

Niklas sa...

Hej Noémi!

Det var väl det!:) Tack.