fredag 6 mars 2009

Han var glad åt sin erövring


Han var glad åt sin erövring, som öppnade det otillgängliga och nästan tillintetgjorde alla hinder. Den omgav honom med den ensamhet han längtade efter, till och med den djupaste tänkbara, en ensamhet, där en känsla snuddade vid hjärtat av något för människan djupt främmande och farligt. Thomas Mann
(Fotograf: Christophe Huet)

12 kommentarer:

Noémi sa...

Herregud, Niklas, så länge det är nakna kroppar och enstaka snoppar så står jag ut, men det där var den obehagligaste bild jag sett på länge!!!

(Texten är bra dock, riktigt bra).

Niklas sa...

Hej Noémi!

Jag håller med dig om bilden, den är fruktansvärt motbjudande. Mardrömslik. Jag trodde inte jag skulle hitta någon text till den och det gjorde jag inte i heller. Men så satt jag och läste i en av mina absoluta favoritböcker, Bergtagen, och fastande för orden du läst. Sen började jag bläddra bland bilderna och plötsligt såg jag det oundvikliga. Det väckte så många associationer. Perfekt!

Tack för din spontana reaktion! Jag kände exakt så när jag såg bilden den första gången.

Wu sa...

En bönsyrsa döge nog också?
Å andra sidan... roller kan också vara ombytta, vilket i så fall vore muntrare för det täcka könet: gadden som dräper - i dessa genusexegetikens tidevarv ;-)

Jag erkänner: två glas rödtjut...

Noémi sa...

Du har en intressant associationsförmåga :)
Spontanitet, ja. Det mesta jag skriver på Internet blir rätt så spontant. Det har jag ofta tänkt på, då det går att kommentera så snabbt så är det många som skriver ner saker på ren impuls och skickar iväg det. Ibland är det bara trevligt, men ibland också helt onödigt (det räcker att ta en titt på alla nedsättande kommentarer som hittas på Youtube till exempel).

Bergtagen plockade jag faktiskt upp häromdagen, jag fastnade för titeln (och författaren). Med ditt goda intryck i minnet skall jag ta mig tid att läsa den så småningom!

lyckorusimagen sa...

På återseende! Jag är glad att det blev ett missförstånd här, för du tillför något riktigt viktigt i den här enorma bloggvärlden. Så jag tänkte väl mest bara säga att jag stannar.

Niklas sa...

Hej Niemand!

Hehe, två glas och sen är det fest! Så här på den internationella kvinnodagen är det nog bra att kvinnor visar upp sin giftiga gadd. Jag är på väg ut på stan för att bevittna patriarkatets sista dödsryckningar.:)

Tack för kommentaren och skål!

Niklas sa...

Hej Noémi!

Visst drar min associationsförmåga iväg med mig ibland, men ärligt talat så tror jag att din är minst lika rik. Frågan är bara om vi tillåter oss att associera fritt. Med din spontanitet tror jag inte det är något problem.

Vad gäller spontana kommentaren på exempelvis YouTube, lika väl som vissa är fyllda med värme, kärlek, godhet och omtanke, så är andra fyllda med hat, ondska, avundsjuka och ren och skär ignorans.

Bergtagen, ett mästerverk som jag under bokstavligt talat letade efter i antikvariat under många år och till slut hittade (eller rättare sagt, en av antikvariatshandlarna såg mig på stan och sa att han hade fått in den). Jag glömmer det aldrig! Vilken fantastisk läsning. Hoppas du också tycker om den.

Tack för kommentaren!

Niklas sa...

Hej Lyckorusimagen!

Vad glad jag blir över att du inte försvann och över dina fantastiskt varma ord. Du som läser så mycket och uppskattar ord och tankar, vad mer kan jag säga att du får stanna så länge du själv vill.

Tack för dina ord.

Noémi sa...

Kul att du fick boken till slut! Din upplevelse påminner mig om då jag i somras blev fullständigt tagen av en serie bestående av fyra böcker av Alexandre Dumas (bagateller såhär i efterhand, men då sträckläste jag dem) jag hade precis hunnit läsa första boken hos min mormor då vi skulle resa bort och min kära mormor vägrade lämna ifrån sig böckerna. Gissa min lycka då jag hittade alla fyra böcker i perfekt skick i det första antikvariat jag steg in på orten vi reste till! De var till och med i bättre skick än mormors slitna :)

Niklas sa...

Hej Noémi!

Tänk vilken glädje man kan uppleva när man vet att man vet att man i sin hand har fått en upplevelse som man absolut inte vill vara utan, och kanske för livet. Man ska få träda in i en värld vars faror och lockelser visserligen delats av generationer, men som för en stund kommer att kännas som sin egen.

Böckerna har den magin, det där omedelbara utbytet med läsaren, ett löfte om exklusivitet där bara våra egen fantasi och kunskap sätter gränser mellan boksidornas förtrollande budskap.

Jag har gått sidan om Hans Castorp, samtalat med Naphta och Settembrini, flirtat med Clavdia Chauchat och mätt min kroppstemperatur fem gånger per dag. Noémi, vilket liv vi lever!:)

Tack för kommentaren!

Anonym sa...

Vem har skrivit Bergtagen? Jag hittar inte någon sådan bok med en Thomas Mann =/

Niklas sa...

Hej Anonym!

Boken Bergtagen (Der Zauberberg) skrevs av Thomas Mann och finns numera lätt att få tag på i varje välsorterad bokhandel. Jag vill också minnas att det översattes till svenska av ingen mindre än Karin Boye.

Tack för frågan!