Med USA och Amerika så tycker jag att det är ju en viktig annan del, en annan dimension. För där hör du presidenten välsigna, be Gud välsigna landet och be Gud välsigna människorna. Jag tycket det skulle vara suveränt om vår Statsministern kunde säga detta för vi är ju fortfarande ett kristet land. Jag vill kalla Sverige ett kristet land. Därför är det jätteviktigt att ledningen också bekänner sin tro, just kunna be att Sverige ska välsignas av Gud. Visst är det en fin avslutning? Det är ett uttryck från USA hur man ser till den religiösa dimensionen.
Else-Marie Lindgren (Riksdagsledamot för Kristdemokraterna, i Radio P4, Sjuhärad)
12 kommentarer:
... själv är jag troende, men att höra det där varje gång ger ju helt motsatt effekt..
Hej Ordentarplats!
Jag har umgåtts och umgås med starkt troende människor. Ingen av dem har uttryckt det som Else-Marie Lindgren har gjort. Några av dem skulle säkert uppskatta om en troende statsminister skulle uttrycka en välsignelse över vårt avlånga land, men säkerligen samtidigt undra varför han eller hon gör det. Andra skulle bli bestörta!
Vi kan uttrycka många fina saker, men inte alla delar samma trosuppfattning som vår riksdagsman. Jag kan inte låta bli och undra om hon också tycker att även en ateist till statsminister ska be Gud välsigna landet, eller en muslim göra det?
Vem är den Gud hon vill ska välsigna oss svenskar? Är det den Gud som symboliseras av bilden? Knappast! Vissa ser Gud som allt annat än god, andra tror inte på Gud och för många är Gud ljuset och frälsaren.
Så länge Sverige är ett sekulariserat land så får vi kristna, muslimer, buddister, ateister, agnostiker, hinduer osv stå ut med att våra folkvalda har olika trosuppfattningar och ingen ska äga patent på eventuella välsignelser. Därför har vi åtskiljt kyrkan ifrån staten, religionen ifrån politiken. Vi gör åtskillnad på religion och politik, även om de folkvalda baserar sina etiska ställningstaganden på olika grundvalar (filosofiska och/eller religiösa).
Jag betvivlar inte ett dugg att Else-Marie Lindgren är en synnerligen intelligent riksdagsman, men hennes uttalande känns något oövertänkt.
Tack för kommentaren!
Om man använder sig av vad jag tror är moralen i Jobs bok när man tittar på den bilden, så antar jag att man måste säga att outgrundliga äro Guds vägar.
Själv tycker jag att det är bra att ledningen förhåller sig passiv religiöst sett (jag vet inte om jag uttrycker det bra?), religion och politik ska inte blandas ihop, enligt min mening. Religionen får vara var och ens ensak och inte statens. Så som de har det i Amerika känns oftast bara lite ansträngt - en president måste ju alltid avsluta med de orden, vare sig han är troende eller inte.
---
Texten och bilden - vilken kombination! :D
Antitetiskt bildval, kanon!
Var på en gästföreläsning på FF i Göteborg, där en amerikansk politikfilosof diskuterade just förhållandet mellan politik och religion. Bland annat rörde det presidentens eviga (sic!) avslutningsord -- kontentan var att "God bless", "In God we trust" på sedlarna och "... one nation under God" i trohetseden" idag är föga mer än traditionella kvarlevor. Att USA har bibeltroende lobbyister osv har ingen koppling till sagda tradition, poängen med att hålla kvar de religiösa inslagen i en (åtminstone i allmänhet) sekulär politik är ... ja, ett spel för galleriet. Man vill nå alla, troende såväl som icke-troende.
Sverige saknar en sådan tradition, varför argument baserade på att "amerikanerna gör så ..." är tandlösa. Dessutom är det nog svårt att på ett vettigt sätt motivera varför man i en sekulär stat där kyrkan inte varit en politisk myndighet på århundraden, vars befolkning i regel bekänner sig till kristendomen av tradition snarare än tro -- om de alls har med kristendomen eller religiositet öht att göra -- skulle införa en sådan sed. Det vore kort sagt direkt löjligt.
Hej N! Verkligen roligt att höra av dig igen.
En kursare till mig undrade om jag ville följa med till Klara kyrka i Stockholm och lyssna på Bach. Vi cyklade dit och slog oss ner längst fram och snart dök det upp några individer som ställde sig längst fram, med sånghäften i händerna, trodde jag.
Mycket snart blev vi dock varse att Bach skulle bara spelas i några minuter under cirka en timmes tid. Resten av tiden reciterade våra vänner längst fram hela Jobs bok. Min vän hade för ovana att somna när han satt på föreläsningar och han var inte sämre nu heller. Med bakåtlutat huvud och öppen mun ”lyssnade” han.
Jobs bok var sannerligen ingen uppiggare. Gud vet att testa sina får, det ska Job veta, outgrundliga äro hans vägar.:)
Tack för kommentaren!
Hej Noémi!
Som Svalka skriver ovan så finns det en tradition i USA som vi inte har här och som skulle vara märklig om vi införde.
Jag håller med dig att det är bra att ledningen försöker spara på de religiösa uttrycken vid offentliga politiska framträdanden. Jag tror dock inte att Else-Marie Lindgren håller med oss.:)
Tack för kommentaren!
Hej Svalka!
Det var intressant det du berättar. Du kommer möjligen inte ihåg vem filosofen är?
Den amerikanska politiken är på sätt och vis något underlig för många här i Sverige. Vissa av oss kan inte riktigt förstå hur djupt rotad den religiösa komponenten är i det amerikanska samhället. Som jag har förstått så är det ytterst viktigt för de flesta amerikaner att en människa har en moral som är kopplad till någon religion, helst den kristna.
En icke troende människa framstår i många amerikaners ögon som en tydlig relativist och är icke helt att lita på. En ateist kan ändra sig moraliskt och är därför ej helt tillförlitlig, kan man säga. Därför är det inte särdeles sannolikt att vi inom snar framtid ser en amerikansk president som också är ateist.
Så även om avslutningsorden mera är av tradition så är de också en garant för att den sittande presidenten går att lita på. Han vet ju vad som är rätt och fel. Det står ju i bibeln. Tryggare kan ingen vara.:)
Tack för kommentaren!
Prof. Kent Greenawalt vid Columbia Law Uni. Ganska tråkig föreläsare (läste mest innantill) men frågestunden efteråt var väldigt intressant, så snart karln släppte manus steg han i allas aktning. Han visade också på den moraliska garant en åtminstone antydd religiositet innebär för väljarna, men framhöll att beslutsfattandet är (eller åtminstone bör vara) helt och hållet sekulariserat.
Apropå ateistiska amerikanska presidenter ... nej, officiellt lär kanske ingen någonsin kalla sig ateist på den positionen -- det vore politiskt självmord. Hur det inofficiellt förhåller sig hos någon av dem, däremot, lär förbli hemligt om det nu skulle avvika från normen. Den nyktre Obama har föga förvånande listat bibeln som favoritbok på facebook men det kan ju betyda vad som helst.
Tack Svalka!
Jag har gått in och läst lite om honom och några av de titlar på böcker hans skrivit låter onekligen intressanta. Vad roligt att du upplysta mig om detta. Det uppskattar jag verkligen!
Jag visste inte att Obama hade listat bibeln som sin favoritbok. Jag undrar vad våra folkvalda listar för favoritböcker. Kanske är det bäst att inte veta, fördomar frodas lätt utifrån enkla fakta.
Tack för kommentaren!
Så lite så. Apropå Obamas litterära lustar -- till saken hör att bibeln naturligtvis inte var den enda titeln på listan. Här är hela, saxad från fejs:
Favoritböcker:
Song of Solomon (Toni Morrison), Moby Dick,
Shakespeare's Tragedies, Parting the Waters, Gilead (Robinson), Self-Reliance (Emerson), The Bible, Lincoln's Collected Writings
Fick genom en notis i DN reda på att han listat bl a bibeln och Lincolns samlade. Får en känsla av att Fred Fli... ja, Reinfeldt alltså, läser Stieg Larsson. Fördomar var ordet.
Hej Svalka!
Nej, här haglar inga fördomar, bara lätt duggregn.:)
Skicka en kommentar