Jag har skrivit dikter med tänkvärda
pauser och kommatecken.
Jag förvandlar bröd till stenar.
Jag tycker mig vara bakbunden.
Jag tycker mig ha en stum hud
spänd över mitt ansikte
och fantiserar om en liten kniv
mellan tänderna.
Jag har känt
hur jag kräktes upp min strupe
och hur också min tunga gled ur
en obrukbar skinntrasa.
Var finner jag ett instrument
för all min instängda luft?
Jag är en nedsölad sko
på en överfylld gata.
Jag är en herrelös hund
full av efterhängsen kärlek
bland likgiltiga nersölade skor.
Sonja Åkesson
(Fotograf: okänd)
8 kommentarer:
I want to play a game. Den går ut på att dissekera personligheter, skära dem till intrikata pusselbitar för att sedan blanda, dela upp och smälta dem samman igen. Leken heter Människan är ett kollage och börjar så snart man öppnar ögonen.
åh. när min dator gick sönder försvann bokmärket till den här bloggen, men hittade äntligen hit igen. det är så mörkt, så svart, så känslosamt. jag älskar det.
/Sandra
(fd. http://jagvarbaraintegjordfordessadar.blogspot.com)
Att kika in här är ett äventyr varje gång. Jag vet aldrig vad jag kommer att möta men vet alltid att jag kommer att känna...inte många bloggar lyckas med det...dessutom är kommentarerna ofta en lika stor njutning att läsa...
Dito.
Hej Svalka! Mycket fint skrivet. Och klokt! En lek jag gärna leker.
Tänk om vi bara kunde se hur mångfacetterade vi människor är, kollage som du skriver, oavslutade kollage. Vi måste bli konstnärer för att se människan. Otroligt spännande. Jag börjar ana vad du gör på föreläsningarna, kollage...
Tack för leken!
Hej Sandra!
Vad glad jag blir att du hitta tillbaka och att du fortfarande tycker om att vara här. Du är alltid välkommen och jag smiter nu över till dig också, igen.:)
Tack för att du kom tillbaka!
Hej Ann!
Du sprider värme, jag blir så glad över dina ord.
Jag är dålig på att kommentera din blogg, men följer den troget.
Tack för besöket!:)
Hej Noémi!
TACK!!!
Skicka en kommentar