Platon säger att gudarna har utrustat oss med en olydig och tyrannisk lem, som likt ett rasande djur försöker underkuva allt med sin våldsamma aptit. De har också gett kvinnorna ett glupande, girigt djur som blir vansinnigt om det inte matas på rätt tid; det tål inga uppskov, blåser in sitt raseri i deras kroppar, blockerar kanalerna, hejdar andningen och vållar tusen olika krämpor till det har sugit ut den gemensamma törstens frukt och rikligt vattnat och befruktat skötet med den. Montaigne
(Fotograf: okänd)
18 kommentarer:
Hehe. Som en vän lakoniskt uttryckte det i en dikt,
we're fucked, de jure
right from the start
även om han väl snarast menade det ontologiskt än biologiskt. Vet ingen som kan skriva "fucked" som han.
Grym bild.
Bra text!!
Girigt djur. Absolut.
Hej Svalka! Är ”han” någon jag bör känna till?
Bilden är vågad och fyller väl sin roll i relation till texten. När jag skriver vågad så tänker jag på hur många av oss människor som har svårt att se explicita bilder av sex. Jag kan tänka mig att fler provoceras av denna bild än av bilden ifrån exempelvis den 14 december -08. Eller vad tror du?
Fast, det är ju inte så konstigt! Eller hur? Bilden ifrån förra året, där kan vi alltid känna att det är osannolikt att det händer oss, vi kan känna sorg med dem drabbade men vara glada för att det inte är vi.
I bilden ifrån "idag" vet vi att det handlar om oss själva, det sexuella inom oss som för oftast kämpar för att dölja och nekar att vi tänker på så ofta varje dag. Vi kan inte distansera oss från bilden och påminns om vår mänsklighet, våra tankar och sexualitet.
Montaigne klär verkligen av oss med sin text, tycker jag.
Nu är inte budskapet att provocera, det finns tillräckligt många bloggar som gör det, men det är ytterligare en tanke bakom bilden och texten. Montaigne visste nog vad han pratade om.
Tack för kommentaren!
Hej! Noémi!
Jag vet inte om du läst Montaigne, men om du inte har gjort det så är det verkligen en upplevelse att göra det. En otroligt skarp människa, utan den distans man brukar kunna känna ifrån dylika individer som vill förmedla visdomar. Han är verkligen din vän ifrån det förflutna.
Han skriver om det mesta, inte minst om vad det är att vara människa. Och då undviker han inte ämnen som det citerade, fåfänga, flatulens, impotens etc. Han skriver om kunskap och politik. Om samtalskonst och utseende.
Om han har distans så är det till sig själv, ur positiv bemärkelse.
Tack för kommentaren!
Hej Lust och Fägring!
Ett girigt djur! Rasande! Hungrigt! Krävande! Det vackraste!
Tack för kommentaren!
Det beror på hur mycket samtida, engelsk[språkig] poesi du läser, höll jag på att säga. David McLean heter karln, han har gett ut ett gäng bra samlingar på kort tid. Ta en titt på http://mourningabortion.blogspot.com vet jag.
Håller förövrigt med angående bilderna, libidon angår varenda människa på ett minst sagt intimt sätt. Incest gör det tack och lov* inte. Historiskt sett demoniseras* dock båda två, men bara det senare med verklig framgång -- förmodligen i och med dess inherenta avstånd från normen. Det nuvarande föds alltid ur det förflutna, som Husserl i ett annat sammanhang formulerade sig (min övers.).
* Här finner vi i de abrahamitiska religionerna tre klart misstänkta aktörer ... fy dem.
[skrev om, därav en borttagen kommentar.]
Hej Svalka!
Det är intressant hur mycket Bibeln innehåller, även av ämnen som detta. I ämnet incest finns det uppenbarligen möjligheter för tolkningar, något Gud kunde hindrat om vederbörande varit en bättre stilist.
Således gick inte libidon bibeln förbi. Inte minst i de tio budorden är väl 3 av 10 något som har med lust att göra.
Men ur vad kommer libidon med hänsyn till Husserls ord? Vilket förflutna? Är Gud libidon?
Tack för kommentaren!
Hej Svalka!
Jag glömde och tacka för namnet och länken. Jag har aldrig hört talas om honom så det är positivt!
Ursäkta den luddiga framställningen, jag hade vantar på.
Om Husserl-libido: Nej, inget alls. Menade mest att bilder på sex kan provocera bland annat på grund av att religiösa attityder med tiden bildat norm, och att den ligger som en skugga även över sekulära samhällen. H. pratade om det fenomenella tidsmedvetandet och retentioner när han fällde de bevingade orden ... Fenomenal herre på det hela taget.
Om bibeln-libidon: Kättjan gick ju inte på långa vägar Moses et al. förbi, tvärtom. Men istället för att bejakas eller åtminstone accepteras dömdes den som bekant obarmhärtigt ut. Djävla [sic!] oskick, på min ära.
Jo, om länken: Väl bekomme! Köp en bok eller tre så blir han glad. (:
Hej Svalka!
Lusten är ständigt närvarande i människans liv, vare sig vi vill eller inte. Det håller samman och bryter upp relationer och förhållanden. Som vår vän Roth skriver (se 14 juli 2007), ”you¨re not superior to sex”. Det vill säga, ingen står över sex(om man nu skulle vilja det)!
Vare sig du är påve eller Dalai Lama, rik eller fattig, ung eller gammal, man eller kvinna etc, finns den där känslan där, att slita kläderna av sig själv och den andre och förenas i oförblommerad älskog.
Då är det inte konstigt att många velat bekämpa denna ”köttsliga” känsla som de omöjligt kunnat frigöra sig ifrån. Det kommer några ord inom kort om hur långt vissa är villiga att gå för att slippa känna denna känsla.
Finns det något i bibeln om huruvida Jesus hade dessa känslor och hur han lyckades övervinna dem? Annars visste han inte ett skvatt om hur det är att vara människa.
Tack för klargörandet och kommentaren!
I min ungdoms katolska omgivning har det inträffat att en lärare, en sådan där "Carpe Diem"-typ utbrast blasfemiskt: "mina herrar, vi har här (i Bibeln) att göra med tvenne litterära arter. GT är en samling legender, en poetisk historieskrivning, medan NT är ett politiskt manifest med siktet på Framtiden!"
Självklart kan det bara inte förekomma "ovidkommande" lustar i ett sådant sammanhang?
Hej Wu!
Det här är jag glad för att du berättar. Jag har aldrig hört någon säga på det sättet förut som din gamle lärare, inte på det sättet.
Då är det inte så konstigt att lusten inte tar sig uttryck i sin renaste form.
Tack för kommentaren!
Jo, Niklas, med ålderns rätt kan jag naturligtvis ha förvrängt, vanställt eller bara "anpassat mitt minne" till dagens klimat.
Det kan också vara så att min gamla historie-och filosofilärare bara gav mig en knuff i riktning mot ovan formulerat. Men jag vill tro att det är så han menade.
Vissa lärare minns man. Glad att du finner formuleringen "intrikat".
Visst är återupplivningen av gamla minnen som att tvätta rött med vitt, det färgar av sig, blandar sig och det kan vara svårt att veta vad som var det ursprungliga minnet. Men i detta fall blir formuleringen inte mindre intressant, tycker jag. GT och NT avklädda kejsarens kläder.
Vad gäller lärare så bär de flesta av oss minnen av några "speciella". Jag träffade ganska nyligen en av dem och det var otroligt roligt att kunna föra ett samtal om 13-15 åringen och vad som hänt därefter. Han är fortfarande speciell, en man med självdistans och humor.
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar