På samma sätt som en gudomligt tankspridd och i sig själv försjunken människa med ens vaknar upp, just när klockan med full styrka slagit sina tolv dånande middagsslag i hennes öra, och frågar sig: ”va, vad var det egentligen den slog?”, så gnuggar också vi oss ibland i efterhand i öronen och frågar, fullständigt häpna och bestörta: ”vad var det egentligen jag upplevde?”, ja ”vem är jag egentligen?”, och räknar, som sagt, i efterhand vart och ett av våra upplevelser, vårt livs, vår tillvaros tolv skälvande klockslag – ack! Och så räknar vi till på köpet fel…
Nietzsche
(Fotograf: Carl Rymenams)
13 kommentarer:
åh en tillbakablick till den 7 augusti 2007? intressant:)
/Eric R
Hallå Eric! Du minns!:) Jag kunde inte låta bli. Det finns en anledning till detta, en personlig. Orden ljuder i mina öron och har gjort det sedan den första gången jag läste dem på 80-talet, fast då på engelska.
Fortfarande gnuggar jag mina öron och ögon, allt för att inte missa vad som händer här och nu, att inte springa ifrån mig själv. Min skräck är nämligen den som Ibsen skriver om, se den 9 oktober 2007. Förstår du vad jag menar?
Tack för kommentaren!
Hur vet du vad det är du inte ska missa? Hur undviker man vakna upp likt Irene och Professor Rubek?
Hej Ulrika! Tänk om jag kunde ge ett lätt svar på dina frågor. Men det kan jag tyvärr inte. Men vad jag försöker göra är att vara så ärlig som möjlig mot mig själv. Det låter både självklart och enkelt, men är det inte. Inte för mig.
Jag frågar mig själv vad och varför jag gör saker. Försöker påminna mig om vad jag verkligen vill och vad jag velat tidigare. Som du vet så finns det några andra citat som påminner mig/oss om att vakna, inte minst 30 juni och 3 juli och 3 september 2007, samtliga citat av Musil.
Din fråga om Rubek och Irene...Rubek såg inte vad han hade framför sig i Irene, han var för upptagen av sig själv och sin konst. Han såg inte Irene som var hans modell. Det var först när tiden gått och de åter möts som insikten om ett förlorat liv möter dem. Hon har kommit tillbaka för att hämnas för att han tog hennes unga själ när han gjorde sitt stora mästerverk. Men allt är för sent.
Nåja, nu låter allt dystert och ångestfyllt, men så är inte fallet. Men det kan i mitt fall vara bra med några påminnelser varje år för att se om jag är på rätt kurs. Kursen är att inte förlora mig själv, att jag skulle ta på mig en roll som känns bara känns trygg och bekväm men som gör mig främmande inför mig själv.
Om du har några tips så välkomnar jag dem.
Tack för dina frågor!
Tack för dina svar. Jag förstår att de inte är lätta att svara på, kanske är det just därför man återkommer till dem.
Några tips från mig behöver du inte, du har nog koll på läget och kursen. Speciellt NASDAQ,eller är det en kurs du gärna vill missa? :)
HAHA! Ja, NASDAQ, hur kunde jag glömma den???:) Vilken nagelbitare! Man sitter där varje dag, vid varje nyhetssändning och undrar hur det går med NASDAQ. Men så dyker Dow Jones upp, eller ner, och då får man lite ro, ibland.:)
Vet du förresten om om Dow Jones har någon relation till John Doe och/eller Jane Doe?:)
NASDAQ och Dow Jones - vem vet vad de/det är, egentligen? Så kopplingen till John eller Jane Doe är det mest klara i hela den såpa som spelas upp för oss varje dag.
Annars då? Apropos att riskera att bli främmande inför sig själv - har du hittat några okända lik i garderoben? :)
Hehe! Jo, Ulrika, men den John Doe jag hittade i min garderob var jag själv. Nåja, lite överdramatiskt kanske, så illa var det inte, men min själ hade nog börjat närma sig rigor mortis och ett dramatiskt år (för många år sedan) i mitt liv fick värmen att stiga och jag hittade tillbaka till mig själv. Sedan dess håller jag mig varm, känner på min puls regelbundet och tar djupa andetag när jag lyssnar på eller läser "gagnlöst prat, sladder och pladder" som Goethe skriver i Faust.:) Sen att jag själv står för det mesta av detta intetsägande pladder är en annan sak, sån är ju Jag, jag är mig själv helt enkelt!!:)
Tack för frågan!:) Själv, någon Jane Doe i ditt förflutna?:)
Ja, det finns säkert någon liten rackare någonstans. Jag har inte varit och öppnat dörrarna till varje liten skrubb.
Jag har en dramatisk ådra och den leder ju någonvart. Lite nyfiken på vart. Samtidigt vet jag inte om jag bryr mig - för att låta lite slött tonårsaktig :). För som du skriver "Jag är ju mig själv helt enkelt". Har ägnat tillräckligt med tid på att försöka komma underfund med hur jag fungerar och vem jag är. Rätt less på mig själv vid det här laget. Tanken på att vara främmande inför sig själv känns på ett visst vis rätt lockande. :)Och det finns så många intressant männiksor att ägna sig åt om man vill det. Särskilt nu på våren: alla är så glada och så jävla snygga! Det är inte undra på att man beter sig lite tonårsaktigt :)
Hallå Ulrika! Ja, som tur är finns det gott om skrubbar att upptäcka saker i. Likaså finns det stunder, långa stunder, då behovet av att avlägsna sig ifrån sig själv är stor. Kom ihåg 12 oktober 2007 (i bloggen!!!:)).
Vackra människor, snygga dessutom, de kryper fram så här på vårkanten, väcker tonåringen inom oss. Tur att man kan se det vackra, både i människor och natur, förändringar påminner oss om detta. Kanske är det detta som NASDAQ handlar om, NAture Stimulates Difference And Quality?:) Eller är det Simulates?
Nåja, ut och sätt dig på en bänk och titta på förändringarna. Låt tonåringen få sitt!:)
Tack för kommentaren!
The Thinker, ett bra inlägg. En fin bild till ett mycket bra citat.
Du har skapat en fin blogg, det växer något ur det svarta som du ska vara stolt över.
Hej Ulrika! Det är sådan du är, en tänkare! Vare sig du vill eller ej.
Tack för dina varma ord, jag blir oerhört glad!
hej niklas! ja, ja tror det, att man inte lever i nuet och ser sakerna och människorna som är mitt framför ögonen på oss. Vi är i blindo för det som är här och nu. kanske kan det bero på att saker och personer som är för nära inpå och som är invant är svårare att upptäcka?
Så håll ögonen öppna så man inte missar något!
/ Eric R
Skicka en kommentar