Det finns en fanatiker i oss alla. Jag är övertygad om att det finns en sådan gen i varje människa. Fanatismen uppstår i hemmet, ett embryo finns i alla relationer. Ett annat kännetecken är att fanatikern inte har något eget liv, utan enbart är intresserad av tillståndet i världen eller sin mission.
Pedanter, antirökare och vegetarianer betraktas inte som abnorma men är likafullt ett slags fanatiker; människor som blir rasande om deras sätt att se på världen inte accepteras. De kan vara beredda att slå ihjäl en annan människa för att hon inte delar deras uppfattning.
Naturligtvis är det inte lika allvarligt som att vara extremist eller religiös fanatiker – men i grund och botten handlar det om samma mekanismer.
Fanatikern är oftast en person utan fantasi och som saknar nyfikenhet. Han vill absolut inte att hans världsbild ruckas av ny information som kan rasera allt han tror på.
Speciellt förmågan att sätta sig in i hur andra människor tänker och hur deras liv ser ut gör fanatism omöjlig - därför är till exempel konst och litteratur mäktiga medel mot fanatism.
Om man är öppen för andra människors argument och erkänner att det finns en mångfald blir människor mer toleranta. Dessutom blir livet roligare och jag kan tänka mig att man faktiskt blir en bättre älskare om man har fantasi.
Med fantasi kan man också bekämpa sina fiender mer effektivt. Amos Oz
(Fotograf: Aaron Hawks)
6 kommentarer:
Sista meningen i citatet är intressant. Och motsägelsefull när man läst vad Oz skrivit tidigare: att fanatikern saknar fantasi. Jag måste säga att jag tycker att de religösa fanatiker som spränger sig själva och andra i luften faktiskt har visat sig ha fantasi. Och det är också relativt effektivt.
Om Oz har rätt i att fanatikern vanligtvis saknar fantasi, så ska vi kanske var mycket glada för detta. För hur effektiva skulle annars inte vara i att bekämpa sina fiender?
Jag hoppas att jag helt missförstår herr Oz.
Bilden slutligen: är det där vad man kallar desktop publishing? :)
Hoppas att det är okej att som gäst kommentera en annan gästs kommentar.
ulrika, har du läst Amos Oz lilla bok "Att bota en fanatiker"?
Fantasin i detta fall handlar om en inlevelseförmåga.
En förmåga att förstå att även din värsta fiende är en människa av kött och blod.
Försök att riktigt visualisera vad det är du säger att du tycker om du är en fanatiker.
Mitt favoritavsnitt i boken är när Oz citerar sin vän Sammy Michael som samtalar med en fanatisk israelisk taxichaufför som säger att man borde döda alla palestinier.
Sammy Michael frågar detaljerat om vem som ska döda och hur detta ska gå till.
Varje israel skulle få varsitt område - ett visst antal var.
Sammy Michael svarar chauffören:
"Sammy Michael, som fortfarande höll god min, sa: “Okej, anta att ni blir anvisad ett visst hyreshus i er hemstad i Haifa och att ni knackar på hos den ene efter den adre eller ringer på dörren och frågar: ‘Förlåt min herre, eller förlåt frun, råkar ni vara arab?’ och om svaret är ja, skjuter ni dem. När ni är klar med hyreshuset och just ska gå hem hör ni något från fjärde våningen, det är ett spädbarn som skriker. Skulle ni då gå tillbaka och skjuta barnet? Ja eller nej?'
Det blev tyst ett ögonblick och sen sa chauffören till Sammy Michael: “Ni är verkligen grym, den saken är klar.”
Och det här är en avslöjande historia, för det finns något i fanatikerns natur som i grunden är mycket sentimentalt och som samtidigt visar brist på fantasi."
Jag hade länge tänkt att köpa Oz bok - men så gick en tid och jag glömde bort boken.
Blev sedan påmind här hos Mannen utan egenskaper - köpte och läste boken och skrev ett blogginlägg - inspirerad av den och några andra böcker som berör konflikter i Israel och Iran.
Alla böcker berörde på något sätt detta med fantasi och inlevelseförmåga.
Om du vill kan du kolla inlägget:
http://kronbergskrattarochler.wordpress.com/2008/02/15/att-skapa-en-fanatiker-eller-eurabia/
Och egentligen borde jag ju tacka dig Niklas/Mannen utan egenskaper för att du påminde mig om att jag skulle läsa boken.
Har jag inte gjort innan - men gör det nu.
Tack - stort tack.
Själv rekommenderar jag gärna de övriga böcker jag nämner i inlägget.
Tack för att du förklarar för mig vad Oz menar med fantasi.
Jag har boken och har läst den, men jag har inte förstått allt han skriver och håller heller inte med om allt.
Köpte den av två anledningar: med tanke på hur tunn den är så drog jag slutsatsen att författaren inte anser att det är så svårt att bota en fanatiker vilket gjorde mig nyfiken. Dessutom roar titeln mig eftersom det ligger något fanatiskt i att säga sig vilja och kunna bota en fanatiker.
Det stycke i boken du referar till reagerar jag annorlunda på. Jag vet inte om jag håller med om att man är fanatiker bara för att säger dumma och ogenomtänkta saker. Men vi blir serverade att chauffören är fanatiker och att Oz vän och författarkollega inte är det. Brist på fantasi om vi inte kan tänka oss att det faktiskt kan vara på annat sätt.
Nej, jag håller inte med Oz om att fanatiker skulle lida brist på fantasi, även om det är i form av inlevelseförmåga. Tror inte att det är så enkelt.
Vilket intressant meningsutbyte!! I slutändan måste jag nog ändå säga att Ulrika har rätt i att Oz hemfaller åt grov förenkling när han säger att fanatikern saknar fantasi. Det är för enkelt. Visserligen måste Oz förenkla, inte minst om man ser till storleken på boken, men att fanatikern skulle sakna fantasi i form av inlevelseförmåga, tror inte jag heller.
Oz säger att det bor en fanatiker i oss alla. Jag tror visst att fanatikern kan föreställa sig vad andra tänker och känner, och gör det också. Men fanatikern bygger sina slutledningar, sina föreställningar, på felaktiga premisser. Deras fiender är konstruerade, för att lättare kunna stärka den egna trosuppfattningen och självbilden.
En fanatiker drivs säker av många saker, inte minst av hat och rädsla. Båda är drivkrafter som kan få oss att göra hemska saker. Men jag tror att många fanatiker drivs av viljan att bli accepterad, upphöjda, älskade av den egna gruppen. De drivs av en önskan av att vara en av dem som löper linan hela vägen ut, ”för den goda saken”. För att använda Strindbergs ord så njuter de av att stå där med ”sin kalk och sitt kors”, att vara utvalda och bli martyrer.
Nåja, jag är icke lämpad att beskriva vad som förklarar fanatikerns handlingar. Mina förenklingar vore bara löjliga jämfört med vad Oz varit tvungen att göra. Att få er båda emot mig känna inte alls lockande!:)
Tack Guldkorn för dina vänliga ord! Dina bloggar är som jag skrivit tidigare, superba och jag njuter av varje nytt inlägg du kommer med. Inte minst dina två senaste, om ”Natthäxorna” och ”Enade vi stå…”. Den senare var jag tvungen att se två gånger!
Tack för era kommentarer!
La ifrån mig boken för högst två timmar sen, och sen ser jag det här, det är lite intressant! Jag fick lite nya perspektiv genom att läsa era kommentarer, men det kommer nog ta ett tag för mig att smälta allting. Men intressant meningsutbyte, som du uttryckte det!
Hej Sandra! Boken väcker onekligen mycket tankar och ämnet är synnerligen känsligt.
Jag finner Oz ord om att det finns en fanatiker i oss alla och att individer med starka uppfattningar, som exempelvis vegetarianer och antirökare, får en att tänka till lite. Vad har jag för en liten fanatiker i mig?
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar