I go into the bathroom instead, close the door behind me, and leaning over the mirror to look at my own drawn face, I let it out. ”I want somebody! I want somebody! I want somebody!” Sometimes I can go on like this for minutes at a time in an attempt to bring on a fit of weeping that will leave me limp and, for a while at least, empty of longing for another. I of course am not so far gone as to believe that screaming aloud in a closed-off room will make the somebody I want appear. Besides, who is it? If I knew I wouldn’t have to holler into the mirror – I could write or phone. I want somebody. I cry – and it is my parents who arrive. Philip Roth
(Fotograf: Okänd)
7 kommentarer:
Tack för allt du ger oss! Bilderna, texterna.
Tack Anonym!!! Vilka fina ord du skriver. Jag blir mycket, mycket glad. Tack!
Det är alltså du som är i spegeln?
Hej Rosenkugel! Nej. Bilden är en av flera (se 27 februari 2008).
Tack för frågan!
En av flera... oförståeligt svar. Förresten så kan du få bilder av mig... vackra.
Hej Niklas!
Naturligtvis har du tillräckligt med bilder, mina är naturbilder, och du har ju mest (bara?) människor på bilderna i din blogg.
Hej Rosenkugel! Ledsen för att jag var så otydlig. Vad jag menade var att det fanns ytterligare ett exempel på killen framför spegeln, en bild ur en hel bildserie på säkert 5-10 stycken. Jag har dock inte kvar de andra bilderna.
Vad snällt av dig att erbjuda bilder. Ovanligt snällt! Du får gärna skicka bilder till Curie1889@hotmail.com och dyker det upp en text där en av bilderna passar så lånar jag gärna en bild.
Som du skriver så använder jag nästan uteslutande människor till mina inlägg. Jag älskar bilder på människor, människan är en fantastisk varelse. Precis som naturen är fantastisk.
Tack för kommentarerna!
Skicka en kommentar