Ofta ser jag medeltidens martyrer framför mig, fastbundna vid träd, sönderskjutna av pilar. Namnlöst lidande, glömda plågor, de sista skriken för länge sedan borta med vinden. Vilka offer han tar emot, denna skapare! Vilken skepnad han måste äga, denna Gud som aldrig uppenbarar sig!
Gottfried Benn (målning av Francis Bacon)
2 kommentarer:
Ordet "martyr" som sådant är -i min primitiva språkuppfattning- en sprängladdning apterad av någon, ämnad att dräpa så många som möjligt av "den andra sorten".
Jag reser ragg vid blotta åsynen.
Av ordet, det så "gångbara"...
Hej Niemand!
Jag misstänker att det finns två grundtyper av martyrer, sadister och masochister. Vissa gillar att plåga livet ur andra i sitt martyrskap medan andra plågar livet ur sig själv. Typen du beskriver har nog mer av det förra i sig, då de sannolikt inte njuter av sin egen död.
Men visst är martyren oftast inte någon särdeles sympatisk individ.
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar