Det är i vissa ögonblick som man bara vet att man har en skärva av evigheten i sin famn. (Fotograf: Gabriel Dinim)
5 kommentarer:
Anonym
sa...
Varför är jag så svag för den här typen av bilder och ord? Jag tror att det är därför att jag ibland har upplevt den typen av ögonblick. Och att jag hoppas få möjligheten att ge det till någon som betyder mycket för mig. Jag skulle vara så glad om jag lyckas med det.
Men berättar vi det i så fall? Eller är det sådant vi håller inne med? Varför i så fall? Är det för att vi är rädda att ögonblicket ska gå förlorat om vi säger något om det?
Jag tänker inte vänta. Jag ska genast berätta för någon som gett mig ett sådant ögonblick. Nu.
Tack Ulrika för din fina kommentar. Att få ligga där och känna något som känns större än livet självt, de ögonblicken glömmer man aldrig.
Berättar vi? Vad säger man? I ett sådant ögonblick. Mina läppar är inte formade så att den ljuvaste musik strömmar över dem när jag säger något. Jag låter som någon försöker spela Chopin på Ukulele.
Jag hoppas att den du berättade för blev glad och insåg vad han eller hon omedvetet har givit dig. Jag vet att jag skulle bli oerhört lycklig att få höra något sådant.
Hm, jag läste om Chopin och musikkritikern James Huneker idag. Det var i samband med en artikel om Douglas Hofstadter. Jag har inte läst något han har skrivit, men tydligen så har han infört Huneker som mätenhet för själstyrka: Huneker lär ju ha sagt att småsjälade individer inte skulle spela särskilda stycken av Chopin.
Nåt säger mig att du skulle komma högt i en sådana mätning.
Vilken komplimang!!! TACK, Ulrika! Men du tillskriver mig alldeles för stora ord, tro mig.
Nu har du väckt mitt intresse, "Huneker" som en mäthenhet för själsstyrka. Hm! Låter mycket spännande. Skall bli intressant att ta reda på det lite mer. Var har du läst detta någonstans säger du? Hofstadthers bok Gödel, Escher och Bach står här i bokhyllan men jag har inga minnen om att han nämnt denna enhet i den. Men mitt minne är synnerligen kort tunt, så det säger inte så mycket.
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
5 kommentarer:
Varför är jag så svag för den här typen av bilder och ord?
Jag tror att det är därför att jag ibland har upplevt den typen av ögonblick. Och att jag hoppas få möjligheten att ge det till någon som betyder mycket för mig. Jag skulle vara så glad om jag lyckas med det.
Men berättar vi det i så fall? Eller är det sådant vi håller inne med? Varför i så fall? Är det för att vi är rädda att ögonblicket ska gå förlorat om vi säger något om det?
Jag tänker inte vänta. Jag ska genast berätta för någon som gett mig ett sådant ögonblick. Nu.
Tack Ulrika för din fina kommentar. Att få ligga där och känna något som känns större än livet självt, de ögonblicken glömmer man aldrig.
Berättar vi? Vad säger man? I ett sådant ögonblick. Mina läppar är inte formade så att den ljuvaste musik strömmar över dem när jag säger något. Jag låter som någon försöker spela Chopin på Ukulele.
Jag hoppas att den du berättade för blev glad och insåg vad han eller hon omedvetet har givit dig. Jag vet att jag skulle bli oerhört lycklig att få höra något sådant.
Hm, jag läste om Chopin och musikkritikern James Huneker idag. Det var i samband med en artikel om Douglas Hofstadter. Jag har inte läst något han har skrivit, men tydligen så har han infört Huneker som mätenhet för själstyrka: Huneker lär ju ha sagt att småsjälade individer inte skulle spela särskilda stycken av Chopin.
Nåt säger mig att du skulle komma högt i en sådana mätning.
Vilken komplimang!!! TACK, Ulrika! Men du tillskriver mig alldeles för stora ord, tro mig.
Nu har du väckt mitt intresse, "Huneker" som en mäthenhet för själsstyrka. Hm! Låter mycket spännande. Skall bli intressant att ta reda på det lite mer. Var har du läst detta någonstans säger du? Hofstadthers bok Gödel, Escher och Bach står här i bokhyllan men jag har inga minnen om att han nämnt denna enhet i den. Men mitt minne är synnerligen kort tunt, så det säger inte så mycket.
Nej det står inte att läsa om i den boken. Utan i hans bok I am a strange loop.
Skicka en kommentar